Lundapågarna The Sinners har som specialité att damma av obskyra sextiotalslåtar och ge dem en personlig prägel. Men The Sinners gör också egna låtar i sann garagerock-anda.
Vissa signaler från England tyder nu på att det finns intresse för gruppens nya single där. Men först ska Stockholm in på spelschemat…

SCEN 1

I en halvsliten lägenhet i centrala Lund sitter tre personer runt ett bord. Stämningen är uppsluppen. I ett hörn av det befolkade rummet ligger femhundra identiska singelomslag i väntan på sitt innehåll.
Samtalet kring bordet handlar om framtiden. Planer smids. Det talas om knappar, s k badges, som ska tryckas. En stockholmskonsert som borde inträffa diskuteras. Frågorna smattrar. Vilka spelställen kan vara möjliga? Hur snart kan konserten ske? Hur är det med transportmöjligheter?
Nästa dag klockan 10.00 träffas de tre på nytt för att söka svaren på frågorna…

SCEN 2

I en lätt sliten skivaffär i centrala Lund står fem personer i typiska rockpositioner. Bakom dem en del av de skivomslag som var placerade i det tidigare nämnda lägenhetshörnet. Den ovanliga situationen kallas för promotionsspelning och ska hjälpa upp försäljningsstatistiken.
Publiksiffran är i varje fall tillfredsställande. Tätt, tätt står de enskilda publikenheterna och svänger stilla i takt med musiken. Luft är inte att tänka på.
Samtidigt lever de fem musikerna ut. Trumslagaren påminner om en av Högevallsbadets bastubesökare och de tre gitarrförsedda gruppmedlemmarna ler. Sångaren är i sitt esse och kastar smågodis till publiken. Det är trettio minuter sedan de inledde sin spelning med “Echoes (from your heart)”…

VDN-FAKTA

Det som nu skrivits är för närvarande typiska bilder ur rockgruppen The Sinners liv. Ett och ett halvt år efter starten börjar det rulla för den i Lund placerade gruppen. Och många tycker att det inte är en timme för sent.
Den första singeln har släppts. Och med den ett annat allvar för gruppen. Det är dags att nå utanför kommungränsen. Utanför landsdelsgränsen med, för den delen.
Undertecknad har ordnat ett möte med ett par av medlemmarna i gruppen. Sångaren (och godisutkastaren) Sven Köhler och gitarristen Henki van den Born sitter redan vid bordet med varsin rykande kopp kaffe framför sig. En livlig diskussion om det bästa frisyrgelémärket pågår.
Efter ett tag kommer managern, fotografen, textförfattaren och gruppens allt-i-allo, Hemliga Bosse, och vandrar in genom dörrkarmen. Det finns kaffe åt honom också.
Tre av medlemmarna är inte med vid intervjutillfället. Gitarristen Michael Sellers och basisten/brodern David Sellers är upptagna på annat håll. Micke Widell, som spelar trummor, får inte vara med. Han är redan tillräckligt exponerad i musikmagasinet Ritz.
The Sinners tillhör den svenska garagerockgenren. Med det menas att de med förkärlek plockar fram bortglömda och obskyra sextiotalslåtar, dammar av den och ger dem en helt ny inramning. The Nomads med flera grupper arbetar efter samma mall. Men att spela garagerock innebär också energi, spelglädje och att bygga vidare på gamla rocktraditioner utan att för den delen halka in i något nostalgiskt rus. The Sinners är också mycket riktigt en grupp som föredrar att se framåt.
När man talar om The Sinners med de inblandade musikerna inser man snabbt att det här är ett gäng som trivs med varandra. Henki van den Born tycker att effektiviteten är en av gruppens goda egenskaper.
— När vi repeterar står vi inte ett halvt dygn och spelar var och en för sig. Istället försöker vi samla energin och arbeta hårt och gemensamt under ett par timmar.
Det är under repetitionerna som gruppens coverlåtar bestäms. Många tänkta låtar ratas och det tar ofta tid att komma fram till de slutliga versionerna. Sven Köhler berättar om vanskligheterna:
— Det finns två saker man kan säga om covers: Det är inte ens absoluta favoritlåtar man gör covers på. De är personligt heliga. Det gäller därför att ta fram låtar som man både tycker om och dessutom har en kvalitet som man kan bygga vidare på. För det viktigaste är att göra en personlig tolkning när man spelar en cover. Att plagiera är ju meningslöst.
Hälften av gruppens material är covers. Resten är egna kompositioner. Bland det adopterade materialet återfinns Richard & The Young Lions “Open up your door” (som pryder The Sinners första singelframsida), Gene Vincents “Bird doggin'” och Pretty Things “Come see me”. Trots de lånade låtarnas höga klass är det faktiskt svårt att höra någon nivåskillnad på Sinnersoriginalen och de övriga låtarna. En Sinnersföreställning är en nästan helgjuten upplevelse. Sen Köhler:
— När vi skriver våra egna låtar finns det inte något speciellt tillvägagångssätt. Någon kommer fram med grundidén. Sedan bidrar var och en med sin instrumentala insats. Ibland använder vi andra personers texter. Hemliga Bossen har skrivit texten till vår singelbaksida. Och nyligen fick vi en text av Bluesblocketsångaren Mats Zetterberg.
Lokalt har The Sinners redan rönt stor uppmärksamhet i den sydsvenska pressen. Tidningsrubriker som “Imponerande”, “Gun Club pinsamma — Sinners plus” eller “Sinners har flyt” talar sitt tydliga språk. Att vara lokala hjältar innebär dock en del problem Henki van den Born:
— Vi har under en relativt kort tid spelat ett tiotal spelningar i Malmö/Lund-området. Det innebär att vi praktiskt taget inte kan spela här nere under den närmaste framtiden. Gör man det betraktas man lätt som “de som spelar ute jämnt”.
Singeln “Open up your door”/”Echoes (from your heart)” kan eventuellt bli öppningen utåt. Den har redan rönt uppmärksamhet bland kräsna garagerocklyssnarkretsar. Samma reaktioner fick The Sinners när radions Rockdepartementet i september sände en av gruppens spelningar. Dessutom fick The Sinners för en tid sedan ett intressant exporterbjudande. Sven Köhler berättar:
— Det företag som distribuerar vår singel har fina kontakter med England. Där fick en importör en presentation av vår singel. Han blev intresserad och beställde tjugofem exemplar direkt!

PROGNOS

Vad finns skrivet i The Sinners framtid? Bara siare och genuina beundrare till gruppen anser sig veta svaret. The Sinners har dock mycket på sitt pluskonto. Förutom spelskicklighet, erfarenhet från så skilda grupper som Rädsla och Linus & The Losers och glädje inom gruppen finns det en önskan att göra något eget av rockrötterna. Det är i och för sig epitet som man kan säga om många svenska rockband med fötterna kvar i startblocken.
Men det är tvivelaktigt en bra början.