— En fördel med att komma från en mindre stad är kravet på att alltid förnya sig. Man tvingas till en helt annan utveckling eftersom publiken många gånger är kompisar som hela tiden vill höra nya låtar. I Stockholm finns större publik, fler band etc vilket gör att man kan använda samma låtar längre, säger Mårten Hultgren, sångare och gitarrist i Moral, ett av “immigrantbanden” i Stockholm.
Moral som från början kommer från Karlskrona har nu sedan ett år existerat i Stockholm. Tillsammans med Mårten består bandet av Per Ståhlberg/gitarr, Per-Olof Mazetti/trummor och Torbjörn Augustinsson/bas.
I början gick det trögt att komma in i musiksvängen och att få bra spelningar, men det senaste halvåret har bandet mer och mer skaffat sig en viss status.
— När vi gjorde vår första spelning i Stockholm var det en stor upplevelse för oss. Inte en människa kände till oss så den respons vi fick kändes på något vis mera objektiv. Tidigare gick det inflation i “ni var bra” som polare mer eller mindre engagerat uttryckte sig. När vi på ett ställe fick ett par som dansade framför scenen kändes det otroligt. Det är inte dansmusik vi i första hand vill göra men de tyckte tydligen om känslan, säger Per-Olof.
Det var strax efter att Moral hade gjort en spelning på en “illegal rockklubb”, dvs medlemsklubb, som det lossnade. Det ledde till spelningar på viktiga ställen som Sanzibar och Tre Backar. Just nu planerar Moral även en samspelning med Karlshamns beryktade stoltheter Unter Den Linden.
— Vi spelar post-punk, säger Mazetti med ett leende på frågan om hur de själva vill benämna sin musik.
Själv har jag svårt att sätta etikett på Moral. Musiken är rå, tung och självsäker men samtidigt finns det ödmjukhet i materialet. Den är svår att klassa in i något befintligt fack. Vissa drag har Moral lånat från Joy Division men i helheten har det ingen dominerande effekt.
— Visst är vi influerade av olika artister och grupper. Tidigare var det Per och jag som stod för låtidéerna men nu leker vi fram låtarna i repetitionslokalen. För oss är det mer än bara musik. I våra liv ingår musik som en stor och viktig bit som alla känner ungefär lika för, berättar Mårten.
— Egentligen är det vi gör försumbart i det stora hela men ändå känns vår musik viktigare och angelägnare än exempelvis världssvälten, fortsätter Per.
Till dags dato har Moral gjort en demokassett som dels sålts, dels använts för att få spelningar och andra kontakter.
— Visst skulle det vara kul att göra en singel eller LP men man kan inte nedlåta sig till vad som helst. Skivbolagen är bekväma men kanske samtidigt smarta. De väntar och låter banden själva skaffa sig en publik innan de går in, säger Mårten.
— Det är deras förbannade plikt och skyldighet att söka upp ny musik. Men inte ens de så kallade ickekommersiella bolagen verkar jobba speciellt hårt för att få fram den nya musiken. På många sätt verkar det som om vi är tillbaka till den ideologi som härskade innan punken bröt igenom. Alla stora mastodontgrupperna kommer tillbaka, t o m gamla grupper som exempelvis Slade och Yes. Det är sjukt, säger Mazetti.
— Även klubbscenen är en aning sjuk här i Stockholm. På en del ställen får vi lägre gager än vad vi fick när vi började spela i Karlskrona, trots att det kommer publik. Gager på ett par hundralappar är löjligt om man tänker på att en hyfsad PA-anläggning för klubbruk kostar uppåt tusenlappen. Det bästa både för banden och arrangören måste istället vara att spela för dörren, dvs bandet får en viss procent av inträdet. Det stimulerar både band och arrangör att göra reklam för giget, säger Torbjörn.