En man som inte har hört talas om varken E-Type eller Power Rangers och som tycker att allt som är popigt är kommersiellt. Kan det något för dig?
Atomine Elektrine är ett Cold Meat Industry-band som spelar lugn ambient musik. I februari släpps debuten ”Elemental Severance”. De personer som har hört andra grupper från CMI (In Slaughter Natives, Brighter Death Now, Morthound, Deutsch Nepal m.fl.), vet ungefär inom vilka ramar musiken därifrån brukar ligga, och Atomine Elektrine är inget större undantag. Detta innebär dock inte att det låter som ”suck, ännu ett Cold Meat-band”, utan snarare som ”Ja! ännu ett Cold Meat-band”.
E-TYPE? POWER RANGERS?
Atomine Elektrine, d.v.s. Peter Andersson, har lyckats att, på något sätt, undkomma den kalla och otrevliga verkligheten. Ett bevis på detta är att han inte ens kände till E-Type (innan han talade med mig förstås, ha ha ha), en sann bedrift. Han är också lyckligt ovetandes om existensen av Power Rangers, och kan med nöd säga vad Tintin är. Han säger sig dock föredra Professor Baltazar och Jimbo, det talande flygplanet, framför Tintin.
Förutom Atomine Elektrine skapar Peter musik under namnet Raison D’etre, ett namn som kanske är känt för några fler. Raison D’etre är nämligen CMI:s storsäljare nummer två, näst efter In Slaughter Natives. Hans första skiva, ”Prospectus I”, har sålt nästan 2200 ex, och den senaste ”Enthraled by the wind of lonelieness”, har redan sålt nästan 1600 ex., även fast den bara är några månader gammal.
— Jag vill inte kompromissa om musiken, som man måste göra om man är flera i en grupp, så därför gör jag all musik själv, säger han. Han säger också att det är svårt att hitta någon i närheten av sin hemort Boxholm som har liknande musiksmak, vilket förstärker hans val att vara ensam.
LITAUISKT KÄRNKRAFTVERK
Tidigare hade han en praktikplats på CMI, men nu är han arbetslös, eller arbetsfri, vilket gör att han på heltid kan hänge sig åt sin hobby; musik. Han startade redan 1991 att skapa musik. Det enda han då visste om musik hade han lärt sig under några enstaka flöjt- och gitarrlektioner i lågstadiet, så det blev till att experimentera sig fram. Det var en tillfällighet att han kom i kontakt med CMI. Efter att han hade skickat in en gammal demo, tog de kontakt med honom och de tecknade kontrakt.
Namnet Raison D’etre kommer från franskan, men han hittade ordet i ett engelskt lexikon, och fascinerades av det. Namnet Atomine Elektrine har inte heller någon djupare bakgrund, utan det var namnet på ett litauiskt kärnkraftverk som han såg på TV.
När han skapar musiken utgår han från vissa ord som fascinerar honom. Han fantiserar omkring detta ord, och tänker sig in i en annan värld.
— Det är viktigt att musiken passar in. Är man i en kyrka ska man spela kyrkomusik. Den idealiska platsen att spela Raison D’etre vore en plats där himmelen och helvetet existerade på en gång, så att man kunde gå lite fram och tillbaka. Men nu blir man ju tvungen att spela den på jorden, vilket i och för sig kan sägas vara dessa båda på en gång.
POP = KOMMERSIELLT
Han lyssnar själv mest på industri, typ Nocturnal Emission, Lustmord, Coil och Brume. Också gamla Delerium, särskilt ”Faces, Forms and Illusions” och ”Morpheus”, går ner. Aghast, som snart ska ge ut en skiva på CMI, och Cranes är också bra och han säger att det faktiskt finns många bra grupper.
Den mesta musiken görs dock med fel syfte: det kommersiella. Som exempel tar han upp Muslimgauze och nya Delerium som vräker ut flera skivor per år, bara för att tjäna pengar, utan att lägga ned något arbete bakom dem. Allt som är popigt är också kommersiellt, eftersom det når en så stor publik. När jag försöker beskriva vad EType är för något (bara för att dela med mig av denna misär), och liknar E-Type vid 2 Unlimited, säger han genast att den musiken, om någon, är kommersiell.
— Jag är tvärtom mot alla andra. Det som de flesta tycker låter som oljud, och får ont i huvudet av, det tycker jag om, och tvärtom.
— Jag fick ett brev från ett tyskt fan för ett tag sedan, där han skrev att han inte skulle överleva utan min musik. Jag vet inte vad som skulle hända om han inte hade den, men i alla fall… Sedan hade han också synpunkter på hur min nästa skiva skulle låta. Och eftersom jag redan innan brevet hade tagit med det han ville så antar jag att han kan leva ett tag till.
Han tror sig inte ha så många fans i Sverige, eftersom hans skivor bara har sålt några hundra exemplar här, men vill gärna se att det blir fler.
INFÖR HÖSTEN
En holländsk journalist kommenterade en Atomine Elektrine-demo med att det lät som sagomusik, men själv så talar han gärna om rymden. Särskilt skivan som kommer efter ”Elemental Severance” kommer att vara som gjord för att spelas i rymden. Han jämför den med Deleriums ”Spheres”, och säger att de kommer likna varandra lite grann.
Han har även en ny skiva med Raison D’etre på gång, som i bästa fall kan släppas under sommaren eller hösten. Den kommer att innehålla mer flöjter och naturljud än tidigare skivor.
— Tänk dig en blandning av äldre Raison D’etre och Brian Eno, så kommer det att låta ungefär. Något att se fram emot, inför en kall och mörk höst.
Lämna ett svar