Labrador är fyra pojkar från Nässjö som spelar ”rockcore” kanske? Jag vet inte… Gruppen består av Martin Gustafsson som sjunger, spelar gitarr, pysslar med zinet ”The Flying Saucer” samt jobbar med en akustisk solodemo när han inte svarar på små frågor från Promenade. Ola Elmquist samlar på vinylskivor, slipsar och spelar trummor. Christian Bjäråker är gitarrvirtuos nummer två och Martin Bergström är mannen bakom basen. Det är förövrigt Martin B som ligger bakom Labradors fina målningar som dom har den goda smaken att pryda sina omslag med. Martin berättar om hur Labrador bildades:
— Jag och Christian spelade tidigare i popbandet Morning Penguin. Jag trummor och han bas, men ingen av oss var särskilt förtjusta i den sortens popmusik så vi bildade ett par andra projekt med olika basister och trummisar. 1995 bildade vi Joel med Ola på trummor och en kille som heter Thed på bas. Joel var föregångaren till Labrador skulle man väl kunna säga. Efter ett tag flyttade Thed till Oskarshamn för att jobba i en blomsteraffär och Martin som var kompis med mig tog över basen augusti 1996, samtidigt bytte vi namn till Labrador, Morning Penguin splittrades.
— Jag och Martin brukar spela in lite softare låtar på portan varje midsommarafton och julafton. Musik i stil med Low, Red House Painters och Codeine. Vi kallar oss Oklahoma All Stars, men det är inget seriöst. Labrador går alltid i första hand.

Vad ligger det då för influenser bakom Labradors musik?
— Vi lyssnar på så jävla mycket. Mycket amerikanskt såklart. Det är svårt att välja favoriter…

Och här följer en radda band. För att nämna lite av vad Martin säger:
— Shellac, Slint, Chavez, Jesus Lizard, Fugazi, Seam, Tortoise. Sen finns det några riktigt bra svenska band också: (urval) Brick, Fireside, Souls och så Stina Nordenstam förstås.

Och visst är det åt det här hållet Labradors musik lutar men ändå med en stor vilja att stå på sina egna ben. De vackra ord och känslor de vill förmedla till sina lyssnare är ”intensitet, kärlek, energi, melankoli och dynamik”. Fast med versaler. Det är ju du som skriver texterna om jag inte har helt fel. Hur pass viktiga tycker du texterna är för musiken?
— Texterna är jävligt viktiga. Jag har alltid varit svag för kärlekstexter och aldrig gillat politik eller nonsens. Det ska vara på riktigt liksom. Känslor och sådär…

Vad föredrar du att skriva om?
— Jag föredrar väl ingen direkt skrivstil, men det blir oftast texter om kärlek och depressioner. Egna tankar och upplevelser. Det är viktigt. Jag skriver oftast texten efter musiken. Jobbar först fram en melodi till musiken. Jag brukar ha lättast att skriva på natten. En bra natt kan jag skriva två-tre texter som jag blir riktigt nöjd med. När jag gör musik sitter jag oftast hemma med min akustiska gitarr och plinkar och så. Jag har tre C-60 band fulla med låtidéer, men jag orkar fan aldrig lyssna igenom dem.

Bland de textförfattare som är värda respekt nämns bl.a. Greg Dulli i Afghan Whigs, Thom Yorke i Radiohead och Marc Kozelek, mannen bakom Red House Painters.
— Just nu håller jag på och läser Klas Östergrens ”Gentlemen”, ”På drift” av Jack Kerouac och ”Månpalatset” av Paul Auster och de är bra alla tre. Jag kan inte nämna bara en favoritfilm eftersom det finns så många, men Reservoir Dogs, Arizona Dream, Wild at Heart, Drugstore Cowboy, Taxi Driver, Bara en natt, Short Cuts och Gas Food Lodging är några bra filmer. Det blir väl mest drama, men en skräckfilm kan också vara kul ibland. Hajen är ju en favorit. Bad Taste är rolig.

Det jag slås av på de två kassetter jag hört är den jämnhet som finns över låtarna och som kanske inte är så vanlig bland mindre svenska band. Vad tycker ni själva om kassetterna?
— Vi är nöjda med båda kassetterna, men vår nya kommer klart bli bäst.

Läste att ni skulle spela in nytt material i november (’97) någongång.
— Vi har skjutit upp inspelningen till december istället, så att vi ska hinna repa lite mer innan. Martin kommer ju inte hem så ofta just nu. Det blir ju jävligt dyrt att åka hem varje helg. (Martin läser konst på Ölands Folkhögskola. /red.) Det blir förmodligen fyra nya låtar. Vi hade tänkt och spela in åtta först, men inga skivbolag vill att man ska skicka så mycket material och så har vi inte råd att vara i studion i mer än en dag. Om vi har en bra dag, så kommer demon bli hur bra som helst. Jag är jävligt nöjd med både texterna och musiken. Vi har lagt ner mer tid på arrangemangen och helt enkelt skrivit bättre låtar. Vi tänkte också skicka till ett par amerikanska bolag och se vad de tycker.

Har ni sänt runt ert material mycket?
— Vi har inte skickat särskilt många demos. 15 stycken kanske. De flesta vi har fått svar från har gillat oss och velat höra mer så vi får väl skicka den nya sen när den kommer…

Berätta lite om de samlingsskivor ni skall medverka på.
— En är från Damn the Man. Det är ju några unga killar från Nyköping med bra musiksmak. De gör väl ett fanzine också? Den kan säkert bli jävligt bra. (Om Azzmus får tummen ur röven. /red.) Jag tror de skulle ha med några amerikanska och engelska band också. Silver är något underbolag till Dorian. Roger tror jag han heter… Han gillar väl egentligen mycket poppigare musik än oss, men han tycker vi är bra och så… Sen ska vi vara med på en samling med Nässjö-band. Vi ska ha med två låtar från ”Barricade…”-demot tror jag.

Hur ser musiklivet ut i Nässjö? Finns det några band och anordnas det några spelningar?
— Rock n’ roll killarna i The Leftovers, metalrockarna i Vermin och instrumentalisterna i Kubot. Metal och rock n’roll är väl inget jag direkt föredrar, men de kan ju iallafall spela till skillnad från alla fjortis-Metallica-cover band. Min bror har ett band som heter Ray is dead. De är bra. Jävligt dåligt med spelningar och anordnas det nåt, så kommer det högst 30 pers. eftersom det är drogfritt. Majoriteten av Nässjös publik väljer nog hellre ett coverband som kör Status Quo än ett band som spelar egna låtar.

Vad har ni för planer och mål med Labrador?
— Målet är att så snart som möjligt fixa ett skivkontrakt och spela ute så mycket som möjligt.

Långsiktigt?
— Det skulle vara jävligt kul att turnera i Europa eller USA nån gång i framtiden. Det är en dröm. Låt oss anta att ni får äran att bestämma till vem eller vilka en hyllningsplatta skall spelas in, där ni också medverkar själva.

Vilken artists, bands låt skulle ni då spela?
— Nu när Souls har splittrats, så borde det ju passa med en hyllning till dem. Vi skulle köra ”the ass i am”.

Ja, nu får du chansen att säga allt du inte fått sagt.
— Tack för intervjun. Köp våra skivor i framtiden.

Så slutar Martin och då slutar också jag. Tveka inte att växla några ord och köpa något demo av honom. Hyvens grabb, faktiskt. Adress finns väl antagligen i slutet av Promenade om Kullman nu har bestämt sig för att ha dom där. Bläddra dit och kika, vettja!