DET HELA BÖRJADE i det lilla Färjestaden på Öland. Året var 1992 och hösten hade precis kommit till byn och som vanligt var det blåsigt och lite småkyligt. Allt var som vanligt helt enkelt. Men en sak hände, som kom att förändra en hel del i Färjestaden, Happy Todd bildades. Fyra grabbar som tog initiativet till att starta ett band. MP på sång och gitarr, Nilsson på trummor, Loffan på bas och Lindeman även han på bas. Happy Todd spelade punkrock och covers av bl.a. Screeching Weasel, Bad Religion och Ned’s Atomic Dustbin. Under ’93 så började dom att spela live och på sommaren så kom första demot ut. Den första spelningen var en milstolpe i Färjestadens musikliv. Fruktansvärt mycket folk och ett otroligt röj. Happy Todd har gjort väldigt många spelningar häromkring. Sommaren ’94 så slutade Loffan och nu var de bara tre. Våren ’95 kom demot “Try to change the past” ut och jag vet många som anser att det är det bästa materialet som Happy Todd någonsin spelat in. Men själv håller jag inte riktigt med även om låten “Summary” klingar högt! Sommaren ’95 så slutar även Lindeman. Men ersätts ganska så snart av Morgan Samuelsson från Breed From My Star. Och där hittade HT rätt kan man säga. Morgan är suverän på scen och en stor personlighet. Lite senare, rättare sagt på hösten ’95, så kom även Johan Ramström med i bandet. Med en gitarrist till kunde de utveckla sin musik ytterligare. Nu var hela gänget samlat, precis som Happy Todd ser ut idag. De har hunnit med att göra en hel del coola och lustiga grejer, bland annat spelat förband till Bob Hund i Kalmar på kåren, spelat på en MC-fest på östra Öland, spelat med Fireside i Lund och varit förband till Soul Patrol på Kafé 44 i Stockholm. De har spelat på några högstadiediscon, spelat i en studentkorridor i Kalmar, spelat på ett lastbilsflak i Borgholm, ja tillochmed spelat i entrén till Ölands Köpstad. Och de har verkligen förstått att det är live som rockmusik är som bäst. Energin och glädjen finns där, precis som jag vill ha det. De släppte även en mini-cd på Damn the Man Records sommaren ’97. “To leave the station E.P.” heter den och består av fem stycken låtar. Den är helbra. (se recension) Happy Todd spelade även på Rasslebygdfestivalen den sommaren, det var kul och det var rätt många som såg dem trots att det var 40 grader varmt och klockan var 12:00 mitt på dagen. En hel del nytt material är nu inspelat och det verkar vara väldigt bra. Annars så flyter väl det mesta på. Läs intervjun och kolla upp detta sköna band.
Trummisen Martin Nilsson berättade vad Happy Todd hade för sig. Han sa att de hade spelat in fyra nya låtar som de gjorde färdiga i Starec Studio i Växjö. Han sa att två av låtarna skulle vara med på en split-vinyl med bandet em ifrån Nyköping. Martin berättade vidare att em förövrigt hade gjort en dunderbra låt som spelades i radio-programmet P3 Pop nyligen. Han sa att Happy Todds låtar kunde beskrivas som mer aktiva och kanske lite mer lättfångade än dom på EP-skivan. Martin berättade att de var i full gång med att skriva låtar och repa och att de förövrigt iallafall kommer att föra oväsen på ett eller sätt i fortsättningen.
Och nu när jag sitter här och Promenade nr 6 fortfarande inte kommit ut så har ju grabbarna hunnit spela in ännu en gång (1 Maj), men tyvärr så har jag inte hört inspelningen än. Dock hörde jag några av låtarna igår när de spelade live, och jag kan bara säga att det är bra, mycket bra.

Morgan berättar lite om förra inspelningen
Vad ska hända med låtarna då? Vad ska ni göra med dem? (den gamla inspelningen alltså!)
— Det beror på röven, Nyköpingsröven ju. Rasmus. Och lite sådär. Det är väl planerat att två av dem ska vara med på en liten split-singel med lilla fina em. Men hur det går vet man ju aldrig.
Men om nu inte den kommer ut, vad händer då?
— Jag vet inte faktiskt. Vi spelar ju in i slutet av april (’98) igen. Så då kommer det ju en helt ny färsk. Iochförsig så har vi ju inte gjort så mycket av den förra inspelningen. Vi har i princip inte gjort någonting. Vi har ju inte skickat den till människor som kan tänkas vilja ha den och lyssna på och sådär. Men vi ska väl göra det nu. Sen får man väl köpa singeln om man vill det ändå, även om man har låtarna innan.
Om det tar för lång tid, ger ni ut singeln själva då?
— Vet faktiskt inte riktigt. Får se.
Ni är nöjda med samarbetet med DTM records hittills?
— Utan Rasmus hade vi ju aldrig fått ge ut nån skiva.
Inte på DTM records iallafall.
— Nä, jag tror inte att vi hade fått ut någon skiva någon annanstans heller… Så jag tycker att vi har honom att tacka för mycket egentligen. Faktiskt.
Fast han är lite slö va’?
— Ja, han är lite slö. Men det vet han ju om. Han är en liten röv, så det är därför han är slö.

Morgan pratar lite om spelningar… (Mars ’98)
Ni spelade ju i Stockholm på Kafé 44 nu i december (’97). Hur var det? Och med vilka band var det?
— Det var med Beaverfarm och Soul Patrol. Det var ju inte så jävla mycket folk precis. 50 personer kanske. Men det var jävligt kul och det gick jävligt bra.
Det var kul iallafall?
— Det var jävligt skoj. Fast det är alltid kul att spela. Vi åkte bil upp till Stockholm och lirade. Tompa Eken bjöd på kaffe och bullar och sådär, det gör ju att man blir på bra humör. Istället för som det var dagen efter i Kalmar. Spelningen på det där discot, även om det var mycket mer folk.
Mmm, där var det ju över 300 pers lugnt.
— Å ena sidan var det ju mycket mer folk och det är ju kul. Men liksom när man kommer dit och allting inte finns, det saknas gitarrförstärkare och grejer funkar inte och sånt där. Typ när de skiter i vilket. Då blir det ju en helt annan skillnad.
Det var ju rätt många som gick därifrån när ni började spela. Det var ju ett jävla ungdisco.
— Det var ju en jävla spelning, men det var ju några som uppskattade det. Och det är ju kul när folk diggar det. Det var ju lite fel ställe att slänga in ett band av vår stil i. Men så är det ju när kommungubbar ska försöka fatta vad det är som händer och sådär runt omkring i världen.
Berätta lite om Happy Todd-fancluben.
— Ja, det är några trevliga människor som verkar veta mer om oss själva än vad vi vet.
Är den galne punkaren från Smedby med i det gänget?
— Jag vet inte hur mycket han ingår där egentligen. Eftersom han är ju mycket mer teknik-kille än dom andra ju. Dom andra är ju bara såna fans och så. Men han är ute efter att få reda på stämningen, t.ex. “Varför spelar ni det ackordet mot det ackordet? Varför kör ni dist i det partiet, där när den andra gitarren kör den effekten?“, och sådana där grejer. Han ligger liksom på ett annat stadie där än de andra.
Kan du inte berätta lite om den galne punkaren? Första gången du mötte honom?
— Första gången jag mötte den galne punkaren från Smedby måste ha varit när jag spelade där ute med mitt förra band, Breed From My Star. Det var i Smedby och det var han som anordnade det hela. Det var kanske 10 personer där knappt. Han hade sagt att det skulle komma flera hundra personer helt lugnt och så. Det var sådana där plastmikrofoner som man köper till barnleksaker. Trumsetet ramlade ihop lite under spelningen, virveln ramlade ur setet. Så våran trummis fick ha den i knät och spela med den och sedan sätta i den. Men, jag vet inte, det kanske är den galne punkaren som skall se till att det fortfarande finns en scen här nere. Om man nu kan tala om det här… Anordna spelningar iallafall.

Halvdansken spekulerar
När stal du senast något?
— Hmmm. Nu måste jag tänka… Det var nog när vi hade en liten rövarliga under högstadiet. Då brukade vi stjäla godis och sånt där och vara allmänt brottsliga i butikerna. Men sen slutade jag väl nån gång när Andreas Lindblom, känd som PC Phobia-sångaren, åkte dit för snatteri på ÖoB. Han fick dryga pengar i böter. Då tror jag att alla drog sig ur eller nåt.
Varför har du inte stulit något sedan dess?
— Ha ha ha. Jag vet faktiskt inte. Man växer väl ifrån sånt där kanske. Det var väl mest under den där perioden. Det finns nog många som har snattat. Men det känns liksom inte som det direkt finns något behov av att göra det nu.
Vilka är dina mest tvångsmässiga beteenden?
— Att torka mig i röven när jag har skitit!
Arbetar du kontinuerligt för att bryta dem?
— Ha ha ha ha. Nä. Jag har faktiskt inte lust att sitta här och prata om mina tvångsmässiga beteenden i Promenade. Dom vill jag hålla för mig själv.
Okej. Skulle du hellre vara lycklig men trögtänkt och fantasilös än olycklig men klipsk och kreativ?
— Öhh. Det där är att hårddra lite väl mycket för mig tror jag. Att man antingen är jävligt kreativ och helt olycklig precis hela tiden konstant eller att man är skitlycklig och går omkring och är dum i huvudet.
Men låt gå för att du bara har två saker att välja på. Antingen eller!
— Alla strävar vä efter att vara lyckliga på något vis.
Men vill du riskera det då, att vara trögtänkt och fantasilös genom att vara lycklig samtidigt?
— Jag vet inte. Det är sådana jävla ytterligheter att ställa mot varandra. Jag menar att man alltid är det hela tiden konstant. Det låter ju inte alltför jävla kul att vara totalt rökt i huvudet men då är man ju lycklig, så då tänker man väl kanske inte på det. Att man är dum.
Ja, ja. Nog om det.

MP berättade att på morgonen efter att de spelat i Stockholm så hade de gått lite på stan och då hade de mött Gert Fylking. Han var ute och gick med hunden och han (Gert, alltså.) var helt röd i ögonen. Han fick en Happy Todd-skiva.

Happy Todd spelade även live i Kalmar på Valborg. Det var fler band som spelade också, bl.a. Grateful Orange och Sonic Cowboys. Det var en väldigt rolig spelning, en av de roligaste jag sett med Happy Todd faktiskt. Väldigt bra… Några ur Happy Todd fancluben fick vara med och sjunga på en låt, jävligt coolt. Samt att undertecknad fick en låt tillägnad (jag blev skitglad men kom inte på nåt bättre att skrika än “Fuck Off”, men det var ett glatt och uppskattande “Fuck Off” iallafall, oj oj vilket ordförråd man har…) och MP sa att nu kommer “Summary” och så spelade de “the View“, jag fattade ju inte det förrän jag tänkte efter dagen efter… He, he. Vet inte vad jag tänkte på, jag hörde ju att han skrek “…he looked like me…” men jag kopplade nog inte. Scenen fylldes med folk och alla var glada, det var en mycket bra spelning, både musikaliskt och framförandet, hela atmosfären liksom. Energiskt och härligt. Dock var det vissa polska störningar.

Sedan har vi ju det där med sången igen, jag hör många som klagar och inte gillar den. Vet inte om det stämmer, men antagligen så kanske man älskar den eller hatar den. Jag tycker iallafall om den som fan. Fy fan vad tråkigt om alla skulle låta likadant, MP har en jävligt egen röst.

Happy Todd har som sagt spelat in nu igen (1:a Maj). De spelade in 4 stycken låtar. Morgan berättar:
— På den här inspelningen hade vi inte Johan Kalin som producent utan en snubbe som heter Torbjörn (Miklaton studio) och han har kommit med en massa nya idéer och fått oss att se på låtarna på ett annat sätt. Det är nerdraget med dist fast det är ändå tyngre än innan på ett annat vis. Vi är ju inte riktigt klara med inspelningen än men än så länge lät det jävligt bra och intressant. Det låter ju Happy Todd fortfarande fast inte som på “To leave the station“, det har ju utvecklats en del. Låtarna är nog mer effektiva och mer sammansatta nu. Det finns liksom inga onödiga sekunder längre utan det känns som om de (låtarna) har de partier och den längd de behöver, varken mer eller mindre.

Mmmm, jag ser fram emot att höra nya inspelningen och hoppas att det blir fler än jag som får möjlighet att höra den. Happy Todd är för bra för att bara glömmas bort, men jag kan lova att häromkring är det nog ingen som glömmer dem i första taget…

KOLLEKTIVET -98

BAS — Morgan Samuelsson är en genomtrevlig och schysst kille. En av mina allra bästa vänner. Bor nu i Stockholm. Halvdansk poet som tar dagen som den kommer. Underbar kille. Lyssnar mycket på Ulf Lundell, Black Flag, Misfits, Hüsker Dü och Elliot Smith.
SÅNG & GITARR — Martin Pettersson, som kallas MP. Bor nu i Borgholm. Seriös, och brukar vilja reda ut saker och ting. Lyssnar mycket på Steve Earle, Sophia, Afghan Whigs, Nick Cave och God Machine. Gillar även manliga och kraftfulla saker. Schysst som fan.
TRUMMOR — Martin Nilsson, bor i Färjestaden. Gillar Björk, Ned’s Atomic Dustbin, Therapy, Metallica, Guns’n’Roses m.m. Har obegränsad energi och svårt att sitta still. Trevlig kille.
GITARR — Johan Ramström bor i Kalmar. Jobbar som datatekniker och har lyxlägenhet. Han lyssnar mycket på Slint, Chavez, Weezer och Sunny Day Real Estate. Självklart är även Johan superschysst.