Många kanske tror att lilla Sverige har spelat en obetydlig roll inom surf och hot rod musiken. Då känner man nog inte till att The Beach Boys samtliga förfäder kommer från Värmland och utvandrade till U.S.A. i slutet av 1800-talet.
Mike Love’s och Brians, Carls och Dennis förfäder hette Vilhelmsson (namnändrat till Wilson), Ståhle och Pettersson. Gruppen är fullt medvetna om sitt ursprung men har aldrig forskat vidare i sina rötter.
Hur är det då med den svenska surfhistorien? Man kan nog påstå att 60-talet inte var speciellt lysande. Tjejgruppen The Chicks lyckades producera en kul version av Rip Cords “Three Window Coupe” i slutet av 1964 på Swe-Disk Records. På det läckra bildomslaget står de två tjejerna och pekar upp i himlen.
I övrigt förekom mest ett antal Beach Boys covers. Mest känd blev nog Science Poption – “You’re So Good To Me”, Maniacs – “Don’t Worry Baby”, Hep Stars – “Hawaii” och Jackpots – “Dance Dance Dance”.
Nästan helt okända på 60-talet var dock ett garagegäng från Nynäshamn vars stora intresse var tidningen MAD, amerikanska raggarbilar och slamriga surfgitarrer. Ingen annan var speciellt intresserade av deras speciella stil. Den så kallade “surf-flugan” ansågs vara heldöd i slutet av 1965. Detta bekymrade emellertid föga våra 5 hjältar i The MADMEN; Bo Clinton (sång), Hans Eriksson (gitarr), Jan Slim (gitarr), Lars (bas) och Leif (trummor). Efternamnet okänt på de två senare. En första singel släpptes 1965; “Alfred E Goes Surfin'” / “Last Date”. “Alfred E” (från Mad) hyllas här i en helvild rocklåt med ett sound som förutspådde The Ramones 10 år innan de slog. Tempot i låten måste vara ganska unikt, liksom de slamriga trummorna och det burkiga sångljudet. Bo Clinton, Hasse Eriksson och Jan Slim skrev låten. På bildomslaget avbildas gruppen som en vanlig långhårig 60-talsgrupp. Backsidan “Last Date” är en tidstypisk “dödslåt” från tidigt 60-tal.
Gruppens skivbolag “Dollar” blev inte mycket rikare på denna utgåva. Nästa försök blev om möjligt ännu vildare. “Rambler” fortsatte i samma stil som “Alfred E”; “I was crusing around in automobil, when I saw a puncture steering wheel…”. Ännu en gång tilläts gruppens trummis att breda ut sig med sitt suveräna slammer. Dessutom försökte sig gruppen på lite körsång i refrängen. B-sidan var den betydligt lugnare “Words”.
Bildomslaget till denna andra singel är ganska läckert med nu hela Madmen framför sin Rambler, inte på någon dragstrip utan mitt ute i skogen. Sångaren Bo Clinton är som vanligt lite mer elegant klädd än övriga gruppen. Idag kostar denna singel ca. 1000 kronor om den över huvud taget är till försäljning.
Hippieåret 1967 närmade sig med detta bekymrade inte The Madmen. Nu hade man en ny produktion på gång, “Mad Mad Run” / “Shifting Gears” innebar lyckligtvis inten som helst utveckling från de två tidigare 45-varvarna. Tyvärr var nu pengarna helt slut inom Dollarkoncernen. Denna tredje “release” ligger nu och samlar damm i en fuktig källare i Nynäshamn. The Madmens öde är efter detta hel okänt, vilket också bidrar till att göra gruppen ännu mera legendarisk. Envisa rykten påstår dock att två av medlemmarna (inklusive Hans Eriksson) ingår i dagens instrumentalgrupp — 1961, vilka bl.a. har spelat in en bra CD helt nyligen. Kanske kan vi återkomma till detta i ett senare nummer av Popup.

“Rambler” är nu återutgiven på samling-CD’n “Rockin Rockin Wheelin” – Star-Club 5060101, där finns även Chicks – “Three Window Coupe” med. Vi får vänta ännu ett tag på “Alfred E Gous Surfin'”, men den lär nog dyka upp förr eller senare liksom all annan bra surf / hot rod musik.

[Göran Tannfelt]

Jag ringde upp Hans Eriksson för en tid sedan och vi talade om de år som gått. Han var mycket trevlig och nu kring 50 års åldern. Vad som mer sas skall jag inte avslöja, man vill ju inte förstöra mystiken kring sveriges första surfband.

[Jonas]