Bandet har spelat tillsammans i ungefär ett och ett halvt år. De släppte sin debut singel på Beat Butchers i somras, men bandet är främst ett liveband med Studion och Kafé 44 i Stockholm som hemmaplaner.
När vi försöker föra en diskussion med bandet, något som visar sig vara helt omöjligt, frågar vi vilka band de tycker är bra.
— Tuk Tuk Rally, inflikar Roger Karlsson, som får betraktas som jävig efter som han som bekant spelar i Tuk Tuk men inte i Åka Bil.
— Bob Hund är jävlit kul, menar Tony som spelar gitarr.
— Nej, de är bra säger Kristian som samtidigt tar upp en måttstock och börjar leka med. Det är mycket av dessa små lekstunder och oseriösheter som antagligen skapar stämningen kring ett band som Åka Bil. Bandet som för mig verkar vara den grupp med mest spelglädje och entusiasm i sin musik i kanske hela Sverige. För dem verkar inte försäljningssiffror intressanta utan det är verkligen spela för att ha kul. Kanske jag har fel men vad spelar det för roll om Åka Bil inte är superbra, att deras singel inte är det bästa som gjorts, att deras musik inte är särskilt nytänkande… de har något som nästan alla andra band idag verkar sakna; En känsla för hur ett band i grunden ska vara uppbyggt, av känsla för musiken och gemenskapen kring ett band.
Kristian Edengren som sjunger och spelar gitarr driver även inspelnings studion Traxton recordings, han menar att det är svårt att spela in, mixa och producera sig själv som han gjort med Åka bil, men det ger ändå en viss frihet. Han har en förkärlek till dist och det märks väl på Åka Bils singel. Allt är distat.
Christian håller på att bygga om i sin studio och berättar att han dagen till ära använt Pythagoras sats.
— Trigonometri är en bättre metod, menar någon, det är väldigt stimmigt och jag har svårt att särskilja alla skrattande mansröster.
— Jag tror inte på matematik, menar Tony.
— Det är ju jävligt lätt att bygga en studio och bara improvisera, skrattar Christian. Jag stänger av bandaren…