Daytonas spelar riktig surf med full reverb och utan dist. Daytonas sjunger om vågor, flickor och bilar. Daytona är en plats i Florida. Daytonas är coola surfare från Stockholm och Daytonas är intervjuade i min tidning.

När vi pratar om nya skivan “Quarter mile” förklarar Lasse Kjellén (sång/gitarr) varför det blivit mer och mer instrumentalt:
— Det är nästan lite ballare för det är inte så många som kör det liksom. Och i USA nu så är det den här instrumentala vågen som växer fram.
Jag påpekar att det låter som om de följer trenderna, men så är inte fallet utan Lars menar att det blivit svårare att skiva bra vokala låtar. Till förra plattan som heter “Ready set go” var bandet oroliga att den skulle bli sågad pga att den skulle ses för nostalgisk. Så blev dock inte fallet, vissa gav visserligen inte skivan en chans men detta berodde främst på att de inte hört surf musik tidigare.
— Jag tror att allt är mer tidlöst idag, det jämförs inte lika mycket, menar Lasse.
Bandet hoppas att nå ut till lite fler folk med “Quarter mile” och han berättar att det inte är kul att lira på ställen där folk inte går dit för att se dem utan för att supa.
— Det är därför vi gör plattor, för att man ska bli erkänd och för att få ett litet genombrott. Utan att göra plattor så kommer man att ligga på samma stadie hela tiden. Innan vi gjorde första plattan då hände det ingenting, då fick man ingen uppmärksamhet alls, nu börjar folk i alla fall veta vem man är.
Vidare berättar Lasse att det vore kul om de fick spela på lite festivaler, då speciellt Hultsfred. De lirade där förra året men då bara i öltältet. Men responsen blev tydligen stor:
— Ja, det var många som kom fram och sa att den spelningen var den ballaste på hela festivalen. Det var jävligt roligt, säger Lasse och skrattar lite förnuligt för sig själv.
Jag frågar honom sedan om Sonic Surf City är surf.
— Ja det kan man väl säga att de är, men… nej jag tycker inte att de är riktig surf om jag ska vara ärlig, svarar Lasse.
— Men surf kan vara så mycket, lägger han sedan till och det hörs att han inte riktigt vet om han svarat rätt.
— Men själva soundet det har inte dom liksom, det är mera pop.
Lasse bestämmer sig efter en stund för att kalla dem surfpop och sedan går vi över till frågan vilken som är hans favorit teeshirt. Han svarar först en med surfbandet Slumberparty men ändrar sig sedan till en Moon teeshirt som har hängt med länge. Daytonas lirade förut i egna teeskirts men eftersom trummisen är extremt usel på att tvätta så fick detta avbrytas:
— Han tvättade den med något rött så den blev rosa, alla grejer han har med något vitt i blir rosa.
Lasse tror att de är för fula för att slå igenom.
— Nej, men det är jävligt mycket image i rockvärlden, fortsätter Lasse förtydligande.
— Har inte ni någon extrem image?
— Jo, våran image är att vi ska se surfiga ut.
Jag undrar vad flickor har för plats i deras image och Lasse svarar att han vill att tjejer ska vara dumma.
— De ska vara bimbos med stora bröst, fortsätter han.
— Det är därför som jag gillar USA, där verkar alla brudar vara dumma. Här i Sverige är de för smarta, de är för smarta för att jag ska tycka om dem.
— Det måste vara ett problem, lägger jag till.
— Det är ett jävligt stort problem, mumlar han bekymrat till svar.
— De passar inte in i min image. De lever inte upp till alla mina förväntningar, säger han sedan med ironi i rösten.
När vi tröttnat på att prata om flickor börjar vi istället prata om glass.
— Jag äter all glass, jag är verkligen glass freak, förklarar Lasse.
— Jag älskar glass, det är fan det bästa jag vet! Men jag har ingen favorit. För några år sedan var det “Daim strut”, det käkade jag varje dag.
— Dom har tagit bort top-hat, säger jag för att göra diskussionen lite mer levande.
— Det är lite knäckande. Det är många goda glassar som har försvunnit. En kompis till mig, hans tjejs jobbarkompis skrev en bok om glass, “Glassens historia”. Det var en av de roligaste böckerna jag läst. Där fick man verkligen nostalgi tripp, säger han förnöjt.