TEN FOOT POLE / WESTON / SATANIC SURFERS
Mejeriet, Lund

I somras släppte Bad Taste Records en splitsingel med Ten Foot Pole och Satanic Surfers som senare hamnade högt upp på Popögas lista över 1995 års singlar. Ett halvår senare står de två banden på samma scen på Mejeriet.
Satanic Surfers inledde kvällen och gjorde det ganska imponerande. Stundtals känns det som om de har bättre låtmaterial än något annat svenskt band i genren, men det finns några bottennapp också. Men det allra största problemet för Satanic Surfers är uppsättningen. Även om Rodrigo sjunger jättebra, så blir det aldrig riktigt bra eftersom han måste trumma samtidigt. Även själva scenshowen blir lidande utan en sångare längst fram. Nästa problem är stämsången som också den ligger hopplöst efter live. Det finns alltså några små problem som kanske skulle behöva åtgärdas för att det skall bli just bäst.
Som en överraskning från ingenstans dök Weston upp och gjorde en kanon-spelning. Detta amerikanska band var för mig tidigare helt okänt, men de har tydligen gjort två plattor och Ten Foot Poles sångare Dennis kallar bandet för ”ett gäng komiker”. Med andra ord så blev mellansnacket aldrig lidande för det var hurtfriskt så det räckte. Weston är en kvartett där tre av medlemmarna sjunger lead vocals. Men det är speciellt en av dem som utmärker sig och det är den lille välklädde, tystlåtne och mer tillbakadragne killen ute på högerkanten. Så fort han kom in i leken så handlade det om sprudlande powerpop som i ett enda slag kunde slå både Parasites, All och alla andra på fingrarna. Helt enkelt lysande. Och sättet på vilket han flirtade med en av tjejerna i publiken var också det makalöst. Upptäck Weston snarast!
Huvudbandet Ten Foot Pole imponerade dock inte riktigt denna kväll. Bandet blev för några månader sen av med sin egentlige sångare Scott, vars proffskarriär i baseball tog alldeles för mycket tid från bandet och som därför sparkades. Låtskrivaren Dennis Jagged tog över mikrofonen och tyvärr har han inte en lika grym röst som sin föregångare, men den håller i alla fall.
Låtarna är inte heller jätteimponerande, det är väl egentligen bara ”Walkin” från sommarens splitsingel som är riktigt bra. Det känns lite väl rutinartat och det roligaste de bjöd på var nog den spontana stagedivartävlingen med tre inblandade. Med andra ord så fick huvudbandet stryk av sin bägge förband. Rejält också.