Carl-Michael Herrlöfsson och Johan Israelson pratade om och funderade på att göra något ihop och så en midsommar bestämde de sig definitivt. AMEN hade fötts och nu är gruppen framme med sitt debutalbum. Urban Århammar ber om sol, värme och svar på sina frågor.

Att blanda rockattityd med dansmusiksväng har många försökt. Johan Israelson, ena benet som Amen står på, gjorde det redan i sin förra grupp Love Kings. För den gruppen gick det hela i stöpet, men Johan och BomKrash-producenten Carl-Michael Herlöfsson (andra Amen-benet) som producerade Love Kings andra och sista platta (”hjälpte till att ta ihjäl Love Kings”, som han själv säger) fortsatte spåna, snacka och skicka kassetter med idéer till varandra.
Nu, efter Primal Screams och Chemical Brothers vägröjande, stormar också Amen fram. Man byggde på gruppens kropp, gav den armar i form av programmerargurun Ville Gustavsson (fd Mindscape) och röster med hjälp av bland andra Caméla Leierth. Efter ett par singlar är debutalbumet ”Silver” här. På ett relativt stort bolag.

Enkel matematik

Men egentligen ligger Amen på Carl-Michaels eget bolag Primal Music och licensieras till MCA. Varför starta ett eget skivbolag?
— Varför inte? Jag har varit med ett tag både som artist och producent och vet hur det fungerar. Som artist får du ut högst 10% av plattans försäljningsintäkter ut till butikerna. Säljer den bra får du fortfarande bara en liten del, det är enkel matematik. Jag tror att unga musiker i allmänhet har en högre medvetenhet om det här numer. Förr kunde man jubla över att ha skrivit ett kontrakt på sex plattor, när det egentligen var självmål. Det är korta perioder som gäller. Jag har en devis att de stora multinationella skivföretagen egentligen bara är pengaförvaltande enheter och som sådana är artistens värsta fiende. Tänker man så blir man inte lika lätt lurad.
Vad är mer på gång på ditt skivbolag då?
— Vi har lite grejor på gång, men inget jag vill gå ut med än. Det som ligger bakom bolaget är mycket av frustration jag skaffat mig både på artist- och producentnivå. Det ska vara en kvalitetsinriktning på bolaget och sen ska vi gå utanför gränserna direkt. Det här som svenska skivbolag kör med att ”vi kollar hur det går här hemma först, händer det i Sverige så går vi vidare” är förlegat. Mycket musik kan slå jättestort på en liten marknad utomlands för att vara helt körd på andra ställen. Då gäller det ju att testa sig fram, inte vänta. Tror att elefanttiden i musiken är på väg ut överhuvudtaget. Det kommer nog alltid att finnas ett toppskikt som gör jävligt dyra och välproducerade saker, amerikanskt förstås, Boyz II Men, Mariah Carey. Det missunnar jag inte dem som gillar sånt, men samtidigt går det att producera väldigt bra saker till låga kostnader.

Ärligt uppsåt

Och så ligger svensk musik rätt i tiden?
— Ja, vi har ju exporterat väldigt mycket på sistone. Lär ligga trea i världen efter USA och England. Det är fantastiskt och Sverige har bra musiker. Vad som skulle behövas är större professionalism runtomkring musiken, även av artisterna själva. Till exempel så är det uselt på A&R-sidan hos skivbolagen. Den ende kunnige, intresserade och seriöse A&R-man jag vet är Per Kviman på MVG. Vidare skulle svensk musik behöva lite mer stake, vi är dåliga på att leva ut och förmedla starkare känslor. Hur mycket stake är det i Roxette? Det är väl Clawfinger som lyckats. Och nu Salt kanske. Två gånger Kviman-fynd. Där är Johan bra. Han vet att bjussa på lite känslor, är en verklig rockstjärna. Med allt vad det innebär. Ändå bygger svensk musiks framgångar på en ärlighet. Annars skulle det aldrig slå. Denniz Pop tycker om den musik han producerar. Det märks att han och även Ace Of Base är ärliga i sitt uppsåt även om deras musik inte ger mig nåt.
Hur ser det ut framöver för den musik du gillar då, dvs Amens?
— Jo, vi håller ju på hela tiden. Det gäller att ligga ett steg före. En debutskiva är oftast gjord under lång tid och kan vara resultatet av ett helt livs låtskrivande. Så ska man komma med en uppföljare på några månader. Det är en mardröm. I och med att vi ligger på eget bolag kan vi bestämma villkoren själva. Så vi väntar tills vi tycker låtarna är bra, det vinner man på i längden.

Hardcoredubjam

Live?
— Jo, det ska det bli. Vi har samlat på oss musiker efterhand för konserter. Vi vill göra en större grej än den klassiska rockkonserten. Tar med oss DJ och står för hela kvällen. Det kommer väl vara lite som Chemical Brothers, fast live. Sen kommer även livebandet att jamma instrumentalt och då kan det bli hardcoredub av det. Det här lär ju begränsa oss geografiskt till ställen där det går att genomföra klubbkvällar.

Visst, men samtidigt sprider sig klubbkulturen i landet och i fler och fler mindre städer tar man upp den och gör den till sin egen grej, så till slut kanske Amen kan få ihop en hel turnéplan.