Jomenvisst gör den det.
Popöga finns härute och vi ber inte om ursäkt för att vi stannat kvar.
Vi ber inte heller om ursäkt för att första numret är lite primitivt.
Eller för att ettan blev en riktig tunnis.
Ett otal stavfel, avstavningar på de mest misslyckade ställen, torftigt språk och trälig layout.
Vi vet. Men det skyller vi på hets och på den där välkända lagen om alltings djävlighet.
Ni får se det här som vår demo, med buggar och med skavanker.
Och ni kan lita på att Popöga kommer svälla och bli bättre.
Vi kanske inte läser storstadspressens kultursidor. Vi kanske inte klarar av att nosa upp alla inneställen.
Vi har inte ens kabel-TV. Och Metropol är för oss bara ett radioprogram.
Vi må ha en naiv inställning till branschen.
Men vi älskar musik, den är vårt enda knark.
Vi kanske bor i obygden och gör ett smått virrigt intryck.
Men vi är inte dumma och vi är inte döva och vi är framför allt inte döda.
Nej, vi lever och sparkar och skuttar och kvarkar och tänker göra så länge, länge än.
Välkomna till Popöga.
Ha skoj, pojkar och flickor.