Det här första numret blev ordentligt patriotiskt. Dels nationellt, enbart svenska artister. Dels lokalt, hälften av artisterna har Örebro-anknytning. Att det blev så beror delvis på närheten men dessa artister är också väl värda att uppmärksamma. Camping With Penguins består av Mats Björe från Karlskoga och Mija Folkesson, ursprungligen Pålsboda men numer boende i Örebro. Duon har gjort en mycket vacker, lågmäld debutskiva. Då Mats hade annat för sig fick Mija ensam ställa upp som intervjuoffer.

Din bakgrund?
Vi var sju syskon som åkte runt och spelade på 70-talet. Det höll vi på med i tio år, jag var sex när vi började. Vi spelade på alla möjliga ställen; föreningsstämmor, folkparker, lastbilsflak, Domus-tak, ute på torg osv. Vi gjorde ett TV-framträdande.
Sen efter den perioden la jag av helt med musik och satsade på att teckna. Men när jag flyttade till Örebro så träffade jag folk som höll på och spelade och då blev det så självklart att man skulle starta igen. Jag började sjunga med ett funkband och sen fortsatte jag i Lix, ett band som gjorde minimalistisk, väldigt personlig musik. Lite åt Talking Heads-hållet tyckte folk.
Senare höll jag på med ett skivprojekt och träffade då Mats i studion där han var tekniker. Jag visste inte att han skrev musik själv. Det fick jag reda på först ett år senare då han skickade mig en kassett och undrade om jag ville sjunga.
Det blev Will You Stay, första singeln som också finns med på plattan. Den spelade vi in här i Örebro på Studio Kuling. Det funkade jättebra, jag, Mats och Kuling. Det perfekta samarbetet.
Sen fortsatte jag i alla fall med en massa andra band och spelade en gång i Södertälje där Clas Yngström också befann sig. Ett halvår efter det ringde han upp mig och frågade om jag ville vara med och sjunga. Dessutom visste han att jag hade en syster så då kom Maggan och jag med i Sky High ett år. Och då fick Lena Philipssons bokare syn på oss i ett TV-program så sen blev det Lena Philipsson-turné och nu är det nu.
Det där att vi fick skivkontrakt det var så att vi skickade fem-sex kassetter till olika skivbolag som kunde tänkas tycka om den här väldigt softa stilen. Vi fick faktiskt napp direkt från LCM som ägs av bland andra Björn J:son Lindh och Staffan Scheja. Vi började spela in -88 men det har blivit väldigt sporadiskt i och med att Mats har bott på sju-åtta olika ställen under tiden och jag har, som sagt, varit ute på turnéer.
När vi fick kontraktet hade vi bara fyra låtar färdiga så vi har fått hitta på den här musiken under tiden vilket inte varit nån nackdel. Man har lärt sig otroligt mycket på att i vissa stunder verkligen pressa fram idéer och även att få göra låtar på jättelångt perspektiv så att de hinner förändras, mogna och bli mer mångfacetterade.
Vi har också fått den stora äran att göra allting själva. Producera, vi spelar det mesta och vi har skrivit allt själva.

Influenser?
Jag lyssnar på väldigt mycket. I och med att jag spelar piano så blir det oftast en viss form av stämning när jag sätter mig ner och gör en egen låt.
Folk har sagt att de tycker det låter som Joni Mitchell eller Kate Bush eller Edie Brickell. Jag vill inte att det ska finnas några gränser. Men okej, om man behöver beskriva så säj Joni Mitchell för henne har jag lyssnat på sen jag var fjorton.
Textmässigt gillar jag Talking Heads. Jag tror man märker när en människa sjunger en text som berört den sångaren. Kan man återge det i sättet man sjunger då är det en bra text. Texter är jätteviktiga för mig.

Finns det några liveplaner för Camping With Penguins?
Ja, små planer. Det är ju svårt med forum för den musiken. När jag är ute med olika band då är det diskotek och pubar som gäller. På pubar vill dom ha covers och på diskotek ska det vara show med fart i. Det går liksom inte att coola ner till nånting sånt här.
Tyvärr finns det ju inte så mycket konsertställen som för tio år sen. Vi har ju mycket annat att göra också.
Det finns faktiskt redan nya låtar klara. När man sysslar med en sån här grej så blir man så himla inspirerad. Då allting är färdigt tycker man ”Nu fick vi ju inte med en sån där låt.”
Jag skulle vilja göra en ösigare platta nästa gång. Med mer instrument och fler musiker. Målet var ju egentligen inte att använda mycket syntar och så utan det var ju sättet vi jobbade fram låtarna på. Sen blev det inte så mycket musiker som vi hade önskat av olika anledningar.
Fast det var ändå bra att få mejsla ut första plattan helt enligt sin egen skalle. Det kan vara svårt att att förklara för andra hur man vill ha det om dom inte först får höra det.
Jo en influens du gärna får nämna är Wendy & Lisa.

De har ju fått mycket skäll för att vara Prince-produkter.
Ja och ändå var det dom som skrev Purple Rain och Mountains. Två av hans största hits. Tjejer får slita hårt.
Särskilt om dom gör eget material, det har man märkt. Det är svårt att komma in i studion och säja att så här vill jag ha det, det är min låt och ni kan inte ändra den hur som helst. Det blev ju så till slut att Mats och jag jobbade helt ensamma i studion.
Det funkade inte att jobba med nån annan. Mats och jag har ett jättebra samarbete. Vi behöver liksom inte prata så mycket utan vi vet båda när den andra gör nåt bra. Samförstånd — det är allt.

Framtidsplaner?
Jag och Maggan ska köra på en platta nu. Och sen ska vi ut på turné med Dan Hylander. Fram i december ska vi också göra lite eget material syrran och jag. Sen vore det kul om pingvinerna kunde få ut en platta i vår.
Mats, som också skriver poesi har fått förlagskontrakt och eventuellt blir det en diktsamling.

En upptagen ung dam, den här Mija Folkesson. Vi önskar henne och Mats Björe all lycka i deras olika projekt. Och trots att livescenen ute i landet just nu är för bedrövlig kan vi inte låta bli att tro på att nån har nog klarsynthet nog att plocka ut Camping With Penguins på turné när nya plattan kommer. Och hör ni det LCM, ta och skicka in gruppen i studio snarast möjligt.