VAR VI än befinner oss blir vi ständigt matade med bilder, fakta och åsikter. Ruta efter ruta, ord efter ord, mening efter mening, tills det knappt finns utrymme kvar för några egna tankar. Resultatet blir sällan ofantliga mängder kunskap, utan förvirring och osäkerhet.
Precis samma känsla förmedlar Cultivated Bimbos musik.
— Mina texter handlar om storstadsmänniskor som befinner sig på gränsen till vansinne, berättar Jonas Ö-dahl under en sen frukost på ett södermalmskafé.
— Hela vårt nya album är gjort på det sättet att man inte kan bestämma själv, fortsätter Joakim Wallin. Det är hela tiden andra som styr och ställer. Det är feta amerikaner som skriker. Man får inte ens välja vilken låt man vill höra, eller hur länge. Man bara översköljs av media.
Efter att ha använt sig av »Your Useful Guide to Life« är det svårt att få grepp om vare sig livet eller världen. Det enda man kan vara riktigt säker på är att Cultivated Bimbo har spelat in ett tungt och informationstätt album som träffar både tiden och lyssnaren mitt i det centrala nervsystemet.
Med svängiga hip hop-rytmer, okontrollerat mediabrus, vassa ljud-kollage, texter som tycks vara rappade genom en komradio och en och annan samplad gitarrmangling — allt ihopklistrat till ett enda långt stycke — lämnar de alla existerande etiketter bakom sig. Public Enemy, Consolidated och Meat Beat Manifesto är både tänkbara och välförtjänta referenser, men räcker ändå inte till för en beskrivning.
— Vi har väldigt bred musiksmak båda två, förklarar Joakim. Men det är bara vissa saker som vi båda gillar. Så det är det gemensamma som får bli Cultivated Bimbos stil.
Joakim Wallin och Jonas Ö-dahl bor i Uppsala och har sedan 1985 spelat in kassetter tillsammans under en lång rad olika namn och med lika varierande musik.
Den första singeln under namnet Cultivated Bimbo, »Body Mechanic«, var en parodi på den elektroniska body music-genren, medan debutalbumet »Tunes From a High Wire« var en mix av stilar och idéer som de själva aldrig var riktigt nöjda med.
Först nu har de gjort någonting båda kan stå för fullt ut.
»Your Useful Guide to Life« inleds med en sanslös monolog om USA:s förträfflighet, signerad George Bush. Och just mastodonten i väst är ett genomgående tema på hela skivan.
— Om vi skulle göra en skiva som tog upp svenska förhållanden skulle den antingen bli politisk eller väldigt tråkig, förklarar Joakim.
— Vi vill inte vara ett politiskt band, vi vill bara reflektera. Vår musik talar om vad som händer i världen. Dessutom är ju Sverige väldigt infiltrerat av USA. Jag tycker att det finns en orättvist negativ inställning bland många svenskar. De säger sig hata USA, men samtidigt äter de amerikanska hamburgare och dricker amerikansk läsk. Vi har mer en slags hatkärlek.
Sedan är det förstås tacksamt att sampla mediaröster från det land som är media-tätast av alla. Och där allting, oavsett vad det gäller, ständigt dras till sin yttersta spets.
Det som sticker ut längst och vassast i Cultivated Bimbos egna ljudvärld är förvrängningen av sången, något som river hål i öronen på en del musikaliska puritaner. Men på »Your Useful Guide to Life« finns det tre spår med en mer konventionellt rappande gäst: Och Joakim, som är duons egna röst, misströstar inte.
— Visst, det är många som tycker att »det var bra ända tills sången kom, ni borde ha en svart rappare eller en storbystad negress i stället«. Men det där är ju en del av vår grej. Det ska liksom inte vara någon sångare som står och sjunger, utan snuten nere på hörnet som står och skriker.