SPACEBONE från Uppsala är ett relativt nytt och spännande band. De spelar en tuff HC-grunge, med en viss doft av HELMET, PRONG och dylikt. De spelade på PIE/RC-konserten HC-night V här i Västerås, och givetvis intervjuade vi stackarna. Tyvärr glömde jag röstidentifiera dem, så de jag känner igen är bara sångaren Victor, trummisen Rasmus och managern, promotorn, skivbolagsdirektören, ljudmannen och korvmannen Gustav. De andra får helt enkelt benämningen ”Nån annan”.

Calle: Vi börjar väl med bakgrund.
Viktor: Vilken sorts bakgrund?

C: Hur bildades bandet och varför?
V: Bandet bildades av mig och Jakob Jennische (SIX PACK SONIC /red) för många år sen. Vi spelade in några låtar med trummaskin, men vi tyckte inte riktigt att det dög, så då drog vi med Rasmus som fortfarande är med och en kille som heter Fredrik som inte är med längre. Så då började vi spela hårdrock, men det dög inte heller efter ett tag. Sedan flyttade de här killarna Jakob och Fredrik till Thailand och Stockholm. Det är sant! Vafan garvar ni för?! Det är sant, Jakob flyttade till Thailand ett halvår och Fredde flyttade till Stockholm ett halvår, och det var för ett år sedan ganska precis, och då tog vi inte de här andra…
Rasmus: Jepparna.
V: …killarna. Som heter Peter, Patrik och Björn.

C: Namnet SPACEBONE låter som något flummigt hippieband.
R: Japp.

C: Representerar det er själva eller?
V: Ja, det gjorde ju det då när vi hittade på namnet. Vi kom på det när vi drog igång med Rasmus, Jakob och Fredrik, och då spelade vi mer influerat av MONSTER MAGNET, KYUSS och sjuttiotalsrock typ LED ZEPPELIN och JETHRO TULL. Så det var mer den grejen då.
R: Det är en subtil påverkan på det undermedvetna. Själva namnet då alltså. Å sådär och det å sånt.
Nån Annan: Man får liksom en känsla a priori och vad det innebär.
R: Han blir hårig. Hårig blir man.
V: Det som behövdes då var elektroder och bananskal för att få igång bandet lite.

C: Ni har ju lyckats släppa en skiva. Hur gick det till, hur har det gått, vad har ni fått för respons och vad tycker ni själva om den? (Svara på den du om du kan! /red)
R: Det var ju så här att vi inte hade något att göra en dag, så då kom det en snubbe som tyckte: ”Kom med oss”. Det var han och en snubbe till i en bil.
Gustav: Lägg av nu, Rasmus.
R: Och så liksom lurade han med oss, och helt plötsligt stod vi i studion och han tyckte att vi skulle lira några låtar. Sen har han släppt det utan att fråga oss. Vi är rätt nöjda med resultatet, men… det var lite jobbigt.
NA: Det var faktiskt en fin fråga, och en fin fråga kräver ju ett fint svar.
G: Det var ett helt otroligt fint svar. Jag känner mig hedrad att bli kallad för snuskgubbe i en bil.
NA: Du blev ju betraktad som två stycken också.
G: Ja, ha ha.
V: Han lockade oss med godis, fy faan.

C: Vad har ni fått för recensioner på skivan då?
V: Vi har fått tre stycken hittills, tror jag. En i Popöga som var klart positiv, och en i Sound Affects som också var positiv, och så en i lokaltidningen i Uppsala som var ganska negativ.
NA: Ja… nej… ja… nej…
V: Lite svag var den i alla fall.
R: Den hade en negativ underton. Eller en negativ överton, så den blev extra konstig.

C: I Close-Up beror det ju på var man hamnar. Hamnar man i Sörlings brevlåda så är det kört!
R: Sörling gillar inte oss. Vi har fått två demos recenserade förut…
V: Det var inte Sörling.
R: Nej, just ja, det var Pennander som recenserade, och det var inte roligt. Där stod det att vi skulle röka bananskal och sätta elektroder på trummisen.

C: Det tyckte inte du var kul!
R: Nej, det gör ont! Jag tycker inte om att tejpa heller, det gör så ont när man rycker bort det. Usch!
G: Men bananskalen var ju schysst.
R: Jo, det prövade vi faktiskt, och det blev riktigt bra. Så är det.

C: Jag har hört att man dricker mer sprit än folle i Uppsala. Är det sant?
NA: Det stämmer inte!
V: Jag tycker inte att det stämmer. Den enda som dricker sprit, det är ju Firren. (Basist i BIG FISH. Jag har sett deras sångare David dricka sprit i Arvika, men han gömde flaskan bakom en folleburk /red)
R: Ja.
V: Vem mer dricker sprit?
G: Alla andra dricker folle.
V: Ja, alla andra dricker folle. Det är aldrig nån annan än Firren som dricker sprit, alla andra dricker folle och starre. (”Starre”?! Det var fanimej bland det töntigaste efter H-BLOXX!!! /red)
R: Tompi dricker sprit också. (Syntmannen i BIG FISH. Nu får de fanimej ta och skärpa sig! /red) De tror att de gått upp i den högre divisionen när de i själva verket har gått ner. Folle dricks i stora mängder faktiskt. Vi har många så att säga vattenhål i Uppsala där det är billigt med folle.

C: Till exempel?
R: Bra Pris…
G: Rätt Pris.
R: Bra Köp.
V: Rätt Pris och Bra Pris.
R: Ja, det är bra köp.
V: B&W sålde ett helt flak för 79,90 förut.
R: Det var inte dumt.

C: Flak? Kallar ni en platta för flak i Uppsala?
V: Nej, det är B&W som kallar en platta för flak. Det kan man väl låta dem säga för fan.

C: Är öl mat?
R: Ja, definitivt. Om man kollar på ingredienserna så är det ju mest växtdelar. Och växter äter man ju. Och vatten det dricker man ju, det gör man ju ibland till mat, så det är definitivt mat.
G: Det är en väldigt blaskig soppa.
V: Jag tycker så här: öl är mat för själen.

C: Om man jämför folköl med starköl är folköl mer mat eftersom man kan köpa den i livsmedelsbutiker?
R: Du kan slå upp det i… Om Konsumentverket har någon katalog över godkända livsmedel, så hittar du folköl men inte starköl.
NA: Man blir absolut mättare av folköl eftersom man kan dricka mycket mer av det innan man dör.
NA: Jag vet inte riktigt…

C: Du är inte så hemma på folköl eller?
NA: Jo, folköl är jättegott, men starköl är inte helt fel det heller. (Jo. /red) Jag tycker nästan bättre om starköl än folköl.

C: Skäms!
NA: Jag svarar ärligt. Jag är fan den enda som svarar ärligt.
R: Kickad! Kickad!
V: På tal om starköl så är det ingen som blir arg för det här!
R: Men man kan ju inte leva på starköl bara. Jag menar, man behöver ju mat ibland.

C: Som folköl.
R: Till exempel. I mat.

C: Vad har ni för favoritmat?
R: Det är en vegetarisk pastasallad, måste jag nog säga.

C: Är du en sån där Krishna?
R: Inte Krishna, men vegetarian.
V: Allting på Govindas.

C: Är du en sån där Krishna?
V: Nej, men jag brukar käka där
NA: Eh…
R: Hamburgare!
NA: 90-grammare med gurkmajonnäs. (Nu börjar det arta sig. Inget jävla kärringkäk, junka mer!!! /red)

C: Med andra ord en Big Star!
NA: Nja, en Super Star.

C: Den är ju på 150!
NA: Ja, men… eh… Vid den tiden man kommer till grillen, då brukar man inte bry sig så mycket. (Det
var en jävla dålig ursäkt! /red)

C: Du får komma hem till mig och studera min Big Star-plansch på min toalett.
R: Bengts hamburgarkunskaper är inte speciellt bra. Han har inte så stor koll på det, du får ursäkta honom. (Det finns ingen ursäkt, man ska kunna sitt junk! /red)
NA: Jag vet inte riktigt. Isterband. Det är fan gott! Det är sant! Det är bara rågott, det är bra!
NA: Jag tycker om nån god med vitlök, typ nån sån här god fjärilskotlett eller nåt sånt gott. (Svenska språket utvecklas hela tiden. /red)
R: Men en fjäril får du inte så mycket kotlett på.
NA: Du vet inte ens vad det är för nånting! Jävla B!

C: Ni har gjort en ny 8-låtars demo. Vad väntar ni er av den? En ny skiva på Tango Train, eller?
NA: Det är egentligen ingen demo, utan en förproduktion som vi ska skicka till Kulturrådet för att försöka få en ny skiva sponsrad.
R: Sen så är det ju också därför att det där är ju också de åtta senaste låtarna som vi skrivit, och eftersom vi har så dåligt minne så måste vi spela in dem för att inte glömma bort dem. Det har hänt förut.

C: Så ert självförtroende är såpass lågt att ni litar på Kulturrådet och kompisar för att få göra en skiva, och inte på etablerade skivbolags goda omdömen?
Alla: Ja…
V: Men det är framförallt Göran som har dåligt minne, han kommer aldrig ihåg sina låtar.

C: Kan jag få ett svar på frågan?
V: Vår första gitarrist.

C: Vadå, har ni också en som kallas både för Bengt och Göran?
R: Ja. Och Björn.
C: Kallas han för Doktorn och Kommissarien också?
V: Ja ibland. Men det är mer…

C: Nej!
V: Nej, kanske inte Doktorn och Kommissarien.
R: Men Bengt och Bill.
NA: Men det ska vi inte dra upp här.
NA: Göran heter fan min farsa!
NA: Bengt heter min farbror.

C: Min farsa heter Bengt Mossiard Eugen.
R: Det är inte dumt! Hade inte din farbror nån kompis också?
NA: Det vet jag inte, han har säkert flera. Han har en väldigt bra kompis, det är han som är min bror. Han som… Bill!
NA: Bill och Bengt!
NA: Han har kuggat tre gånger nu på uppkörningen.
R: Är det Bill?
NA: Bill!
G: Äh, vi släpper det där spåret nu, det är ju så jävla megainternt.
R: Nej, vi ska inte berätta mer nu. Men jag hoppas att det inte är internt.

C: OK, live… Har ni spelat mycket?
R: Vi spelade… vad räknade vi med… 17 år tillsammans. Nej, 17 gånger -94. Det var rätt mycket faktiskt.
V: 17 gig blev det, och det tycker vi är ganska bra jobbat, för vi började repa i januari och då hade vi aldrig spelat med den här sättningen.

C: Var alla i Uppsala eller?
R: Nejnejnejnej. Göteborg, Stockholm, Södertälje. Arvika har vi också spelat i. Gävle spelade vi i en gång. Men framförallt så har vi spelat i Södertälje… två gånger, va? Nej, tre. En gång var lite katastrofal. Inget ont om Södertälje, men vi vill inte bli associerade med bajspunkgenren. Vi spelade på en bajspunkgala i Södertälje, och det var… När vi gick upp på scenen och hade kört en låt så började publiken skrika: ”Våga böga!”

C: Då blev Viktor glad.
R: Ja.
V: Vi kände då att det började bli dags att byta till en genre i stil med blackmetalbajspunk, men det blev aldrig riktigt av.
R: Nejmen det är helt allvarligt. Vi kom dit, det skulle spela en massa band, och så visade det sig att de stod och spelade sånt här typ äta bajs och böga och runka och så. Vi kände oss lite malplacerade då.
NA: Sen var det en kille där också som hette Stene…

C: Stene! Nej fan!
R: Stene med kepsen.
NA: Det var den enda vettiga personen därinne.
R: Knappast! Han var en knubbig snubbe med läderkeps och sjöng i ett av banden, och han tyckte om att lägga armen om vår basist Patrik och bjuda honom på öl. (En liknande historia känner vi ju alla väl till. Eller hur, Johan? /red) Viktor hade han redan säkrat, han satt i hans bil redan.

C: Ja Viktor är alltid ett säkert kort!
R: Ja, det skulle man kunna säga. Det är sällan Viktor är osäker. Han vet vad han vill, han är en stark ung man. Nejmen, han var allmänt dryg och jättefull och försökte ragga upp killar.

C: Viktor?
R: Ja. Närå. Men det var ganska kul. Jag vill bara inte spela med bajspunkband något mer. Visserligen är det en genre som är på gång, den håller på att utvecklas från tre till fyra ackord. Men jag tycker att själva ämnet är uttömt.
V: Det var ju råbra!

C: Nu har jag inte så många frågor kvar, men framtiden är väl en fråga som är rätt väsentlig och vanlig.
NA: Vi hoppas ju på att få göra en skiva till snart.
R: Framtiden är ett så stort och otäckt ord, tycker jag. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Det är som i Terminator 2 där de säger att framtiden är som en mörk asfaltsväg som leder in i natten. Det är hemskt! Jag vill inte svara på den frågan! Byt!
G: Men det där med framtiden, jag tänkte på nånting med det… Nej, det gick bort.

Dan: Vad är det elakaste som någon sagt om SPACEBONE?
V: En demo-CD?
NA: I UNT. Det var faktiskt lite elakt. Vi blev djupt sårade.
G: Det var nån som sa nåt asbisarrt, som jämförde med MARIAH CAREY eller nåt sånt.
R: Nej, KING DIAMOND.
G: Men det var ju snällt.
R: KING DIAMOND har vi blivit jämförda med. Det elakaste tycker jag var att vi spelar total nybörjarmusik.
V: Fast det var längesen.
R: Ja, det var längesen, men jag blev ledsen då.

C: Men är inte det elakaste att bli jämförd med KING DIAMOND?
R: Nejdå, vi blev glada.
NA: Rasmus blev glad.
NA: Men jag tycker att det var fint.
R: Jag ska tala om för dig en sak, ”Abigail” är en av världens bästa skivor någonsin.

C: Den sålde jag till P-O för tio spänn.
Johan: Nej, till mig!
C: Till dig? Du är ju rätt dum! Är det någon fråga som jag har missat, förutom Viktors äventyr?
R: Viktors äventyr i Roskilde? Det har du inte missat å andra sidan.

C: Var det han som hade bajs-i-tältet-och-tioöring-upp-i-röven-äventyret?
R: Nej, det var en kompis. Stefan, Sveriges mesta MOTÖRHEAD-fan. Nejmen Viktor var rätt duktig. Jag tror inte att en enda på Roskilde inte såg Viktors snopp. Då kan du tänka att det är rätt många människor där!
V: Det är ganska schysst att visa dolmen för 70000 pers ungefär. Det är skönt.

C: Har det hänt att han har visat den på scenen?
R: Vi diskuterar det. Men en fråga som du har glömt som alla brukar fråga oss är det här med Uppsalascenen, om alla band som känner varann. Fråga oss det!

C: Känner ni BIG FISH?
R: Nej.

C. SIX PACK SONIC?
R: Nej.

C: Finns det fler? WEBSTRARNA?
R: Nej.
V: Jag kan säga några fler band som vi inte känner. Vi känner inte LOST SOULS eller KARMA CAIN eller MISERY LOVES CO. Vi känner inte dem.
R: Nej, de är från förorterna.

C: Känner ni det där Uppsalabandet NEOMYSTIQUE som är med på den där Uppsalasamlings-CD-n?
R: Ja, de känner vi, de kommer från Uppsala. De är sköna. Eller Viktor sa en gång att de är sköna.
V: Deras sångerska är skön.

C: Nej, nu får det fan räcka.