Under Arvikafestivalen i somras stötte jag ihop med Magnus i PROBOSCIS. Eftersom vi långt tidigare hade bestämt oss för att intervjua dessa kungar och hade bandspelare på plats så satte vi oss genast ner för en liten pratstund. Man var väl inte allt för förberedd med intelligenta frågor och bakgrundsinfo, och Herr Liljedahl var inte heller vid sina sinnens fulla bruk, men tack vare allt skitsnack blev intervjun ändå rätt så lyckad… Fuck the mainstream, för helvete!
PIE: Eftersom vi inte har fått någon bio av er börjar vi med den mesigaste av alla standardfrågor: Hur, var, när & varför?
M: Jag och en gitarrist som heter…
PIE: Presentera dig!
M: Jag heter Magnus Liljedahl. Jag sjunger, gapar, visslar, tjoar, fräser. Jag och en snubbe som heter Brewster Mason som spelar gitarr bildade PROBOSCIS ’91. Massa medlemmar hit och dit har det alltid varit, fram till ’92 då det stadgade sig med sättningen mig på sång, Jocke Karlsson på gitarr, Andreas Eriksson på bas och Linus Bladh på trummor. Detta var precis efter första demon, som var helt jävla rutten p g a att jag förstörde den med usel sång. Den körde vi in med Linus som sessiontrummis. Han har växt in i bandet, om man säger… Från början ville han absolut inte alls vara med, men nu är han med på fulltid. Jocke spelar även i AFFLICTED. Han var också menad som tillfällig ersättare för att vi och Brewster inte kom så jävla bra överens, men även Jocke har växt in, så han är också permanent medlem nu.
PIE: Ni har spelat in er tredje demo nu. Hur kommer det sig att ni inte släppt den officiellt ännu?
M: Jaa, det handlar bara om pengar, punkt slut. Vi spelade in dom låtar vi hade, varav en, ”Devoid”, den sämsta enligt mig, spelades in redan i september. Hade vi pengar skulle vi släppa den som demo, trycka upp omslag och skit… men vi är fattiga & fula & fittiga så det blir inget…
PIE: Ni var på väg att få ett skivkontrakt med MNW. Berätta.
M: John ”Bullshit” Cloud snackade en massa bajs, ”Det här kan nog bli nått…” men sen i sista stund så sa han ”fuck off!”. Det är som det alltid brukar vara…
PIE: Hur är det med livespelningar? Har ni fått göra några schyssta gigs?
M: Nej, vi har mest spelat i Stockholm. Vi har kanske gjort en 13-14 spelningar, varav alla har varit i Stockholm utom två i Borlänge. Det har i och för sej varit väldigt kul… men inget annat. Det är rolig att spela live. Då får man supa efteråt. Det är skojjigt.
PIE: Vad sups?
M: Sprit, öl och vin.
PIE: Detta är ju som sagt ett follepropagerande zine, så låt höra vad ni tycker om folköl.
M: Ja, jag måste ju göra er besvikna och säga att folköl, det dricker man till frukost. Jag dricker sprit, helst… Det är gott. (Folköl dricker man till frukost, lunch, middag och kvällsmat. Sprit är sånt man gör rent variga sår med. /red.)
PIE: Ni kommer ju från Stockholm. Vad tycker ni om Stockholmsscenen, alla banden och så?
M: Jaa, alltså… det finns ju då band alltså, som… dom är ju så jävla dåliga att det går inte ens att beskriva! Dom börjar på L, och mitt hat det kommer aldrig att utsläckas. Dom tar definitionen ”inte-kunna-spela” till en helt ny nivå, och dom tar definitionen ”falskhet”, eller ”Ej trovärdiga” till något helt otroligt. Det är så jävla bistert. Det finns ju bra band i hela Sverige som inte får någon uppmärksamhet, så får den VÄRSTA JÄVLA VIDRIGA DYNGAN kontrakt på ett större bolag! ”Dåligt” är en snäll term för dom där JÄVLA BÖGARNA!
PIE: Jaha, men från det ena till det andra: Vad är bäst, Heavy Metal eller Punk?
M: Heavy Metal, helt klart. Jag har aldrig vart punkare. Den enda, vad ska man säga, Punk jag gillar… DEAD KENNEDYS är såna jävla gudar. Dom är så jävla bra! Men det är inte bara ren jävla punk heller…
PIE: Världen bästa punkband nånsin. Dom är för bra för att kallas punk.
M: Det är ju lite Hardcore i det…
Svensk trallpunk? Näe, gamla KSMB är bra, men det har blivit så jävla ruttet nu när dom ska försöka återbildas, fy fan… jag vill inte ens prata om det. Men annars, jag växte upp och lyssnade på SAXON, PRIEST och TWISTED SISTER, punkt slut. Och det gillar jag fortfarande.
PIE: MANOWAR?
M: MANOWAR kan ta sina jävla fittiga biceps och stoppa upp nånstans, DOM JÄVLA TÖNTARNA! VILKA JÄVLA… Dom är fan BÖGAR alltså! Såna komplex som dom måste ha…
PIE: Men det är väl ACCEPT och JUDAS PRIEST också?
M: Äsch! ACCEPT och JUDAS PRIEST, det är musiker som tar rakbladsriffen till oanade höjder. MANOWAR kan ta sin jävla skit… fy fan vad jag hatar dom där töntarna! (NU GÅR DU FAN FÖR LÅNGT, PUNKJÄVEL! ”When other bands play, MANOWARWAR kills!” /red.)
PIE: Skriver du musiken i PROBOSCIS?
M: Nej, jag spelar ju inget instrument. Jag skriver alla texter. Andreas skriver den mesta musiken, men jag är med och arrangerar hela tiden, hela bandet är med och arrangerar. Vi gör låtar tillsammans. Linus var ju inte alls intresserad av att spela på heltid i början, men han har kommit in mer i bandet och nu är hans åsikt lika tungt vägande. Alla gör sin grej och alla diskuterar allas insats, lägger till och drar ifrån hela tiden.
PIE: Ni har ju ett ganska eget sound. Varifrån kommer det, tror du?
M: Redan ’91 när vi bildade bandet så sa jag det att det här ska bli ett originellt, röjjigt jävla helvete. Det snackas ju i recensioner om TEDDYBEARS o s v (ja ja, Calle vill hälsa att han tar tillbaks den jämförelsen. /red.), men hur fan lät dom ’91? Vi har låtit i stort sett lika dant hela tiden. Kvalitativt har det väl skiftat med åren, men i stort sett har vi haft samma sound sen ’91. I våran musik går vi ut från att det ska vara originellt, röjjigt och vi ska själva gilla det.
PIE: Hur Cyber är du?
M: Jag har opererat in nya filter i halsen så jag kan ta ett par toner högre, jag samlar på Cyberfilmer, jag är Cyber. Bladerunner, Aliens, Robocop, allt har jag på original.
PIE: Favoritsamlagsställning?
M: Bruden ovanpå.
PIE: Är Aliens Cyber?
M: Aliens är Cyber. Jag är sedan länge ett djupt science fiction-freak. Det släpps så jävla mycket skit, både i bokform och på film i den genren, men Aliens var så jävla banbrytande. Förut har det alltid varit så att i science fiction, då ska folk ska gå omkring i några jävla plastkostymer och äta piller till middag och grejjer, det har varit så jävla patetiskt. I Aliens, år 2200, är dom på ett totalt modernt rymdskepp, men, vad gör dom när dom går upp? Dom dricker kaffe i vanliga jävla muggar. Folk är folk, fortfarande. Folk har käkat mackor i minst 500 år och det kommer dom att göra i 500 år till. Det är en av dom få filmer som verkligen tar det här på allvar. Dom tar verkligen upp det här att det är företaget som äger det där jävla skeppet… Va fan, såna där jävla utopier som Star Trek, jag tycker det är bara töntigt. Vad är det för jävla värld dom målar upp? ”Världen är bara en enda stor regering, alla är så lyckliga…” Va fan, nationalism och…
PIE: Vilket för oss in på ämnet S.P.O.C.K…
M: Töntar! Dra åt helvete, jävla UTOPI-SKIT! Vidrigt jävla Cyber-helvete ska det va! (Wiking, vi har funnit din tvillingsjäl! /red.) med gängmedlemmar och vidriga rovdjursföretag som hatar mänskligheten och bara vill tjäna pengar.
PIE: Du skriver ju texterna i PROBOSCIS. Är det cybertexter eller?
M: Absolut inte! Fy fan vad töntigt att skriva cybertexter, speciellt i såna här band. Den här cyber-grejen, det är en ren hobby. Jag har spelat rollspel sen jag var liten och det håller jag fortfarande på med ibland. Det är ett intresse vid sidan, det har absolut inget med musikskapandet att göra.
PIE: Så texterna handlar om…
M: Svår fråga. Det kan vara allt ifrån livsfilosofi till en enskild massmördare.
PIE: När sätter man sig ner och skriver en text?
M: Ofta när jag är bakfull.
PIE: Finns det något särskilt tillfälle då du kände att ”det här måste jag skriva en låt om”?
M: Öh, det är väl lättast om jag tar från den senaste inspelningen. Första låten, ”Fall in Line” (94) fanns med på första demon. Vi var så jävla nöjda med den texten så vi skrev en helt ny låt till den, sparade bara introt… fast det svarat väl inte riktigt på din fråga. Det är en sån där sak som tänker på länge, ”Det här ska jag skriva om”… Nästa låt, ”Nothing Personal” (check it out on CHUTTFEARSPIE, folks! /red.), är den absolut enklaste texten egentligen, för det handlar bara om en mycket speciell massmördare. Tredje låten ”Organised Madness” har skrivits om så där en tio gånger ungefär, den är svår… Jo! ”Hollywood Ending”, den texten är jag jävligt nöjd med! Den är definitivt tillägnad alla jävla losers. Titeln säger allting tycker jag. Texten går ”Ain’t gonna be no Hollywood ending, It’s the story of your life…”. Jag menar, när fan såg du ett Hollywood slut på ditt eget liv? …eller för någon annan? Inte för mig iallafall. Det är ju bara helvete och fylla.
PIE: Inga SXE-fasoner alltså?
M: Näe… Men det är ju inte många som orkar läsa våra texter. Den mesta kritiken får jag från dom andra bandmedlemmarna, ”Va fan håller du på med? Jag fattar inte ett skit, Förklara!”. Det låter som en jävla kliché, men jag ser helst att folk själva försöker få ut något av dom. Jag tar det verkligen på allvar, det jag skriver. Det är inget jävla ”Wimps and posers leave the hall, hail and kill”…
PIE: Tror du att PROBOSCIS nånsin kommer att få upprättelse över dom här falska banden som börjar på L och T etc, att folk nån gång kommer att se att ”Fan, det där var ju bara skit, det var dom här lite udda banden som PROBOSCIS och så som var verkligen var bra”?
M: Öh, nä… Ja… det spelar ingen större roll för mig. Vi harvar på vad fan folk än tycker. ”Ain’t gonna be no Hollywood ending…” (skratt). Men TEDDYBEARS har jag inget emot. Glenn är en jävligt schysst snubbe. Det enda jag har emot dom, det är den här jävla attityden som växt fram. Jag menar, ibland tänker man, ”Det där är inget band, det är en jävla modeshow!”. Alla dessa kids, 16-17 år, helt hjärntvättade med ”Nytt Hardcore-Mode”. Man ska ha feta jeans, o s v. Va fan, Hardcore, lyssna på LUDICHRIST ”Immaculate Deception” liksom…
PIE: Fy fan vilken underbar skiva!!
M: Jag sägen det, LUDICHRIST alltså… AAAARRRGH!! Jag får stånd!… (Efter att Magnus hjälpt sig själv återgår vi till att prata om TEDDYBEARS)
M: Jag har som sagt inget emot TEDDYBEARS, men det jag ställer mig frågande till, det är att dom ska hata all sorts Metal och dom ska va så ”Jävla Hardcore”. Oj vad hardcore det är när stakka bo går upp och rappar, liksom ”Ohh, ruskigt Hardcore!…” Jag menar, Hardcore ska ju komma från Punk. Det har ingenting med nå jävla folkhems-stakka bo att göra…
Här kommer Calle fram från ingenstans och lägger sig i. Resten av samtalet består i korta drag av diverse upprepningar, Magnus utnämner trummisen i MILLENCOLIN till Hjälte för att ha spytt på trummorna mitt under deras spelning, vi diskuterar huruvida det finns någon funk i TEDDYBEARS eller PROBOSCIS, alla fina recensioner dom fått, deras udda sound, Jockes brahet på trummor och självklart ännu mera skitsnack om LANDLORDS. Magnus cyniska kommentar blir en perfekt avslutning på detta
förhör:
”Det är det som gäller i musik. Du ska inte va bra, du ska inte va originell. Du ska komma med rätt sak i rätt tid i rätt kläder.”
Lämna ett svar