Demolerade hotellrum, enorma sexorgier och sprit 24 timmar om dygnet.
Klassiska ingredienser i en rockstjärnas liv.
Eller?
Sator ger svar på tal i en fet rock n’ roll-intervju.

Det är tisdag eftermiddag och solen skiner för en gängs skull på den annars så mörka himlen.
Inne på ett litet, trångt café på Söder i Stockholm, sitter Kent Norberg och Chips Kiesbye och dricker varsin Coca Cola.
De båda utgör två fjärdedelar av 90-talets kanske tyngsta svenska rockband – Sator.
Tunga riff, utsålda spelningar och ett jävla ös blev tidigt deras kännetecken när de damp ner i det svenska folkhemmet. Sator som sedan långt tillbaka är ett etablerat namn inom den svenska rockbranschen är fortfarande lika aktuella.
I dagarna släpper de sitt sjätte album “Musical differences” och avslutar inom kort en två månader lång sverigeturné tillsammans med Whale.
Ni är ju rock n ‘rollen personifierad. Berätta nu hur jävla grymt det är att vara en rockstar.
– Alltså… vi är i Sverige nu. Förutom när vi är på turné lever vi ett ganska vanligt liv. Det hade varit en annan sak om vi bott i
USA, förklarar Kent och tar en klunk av sin Coca Cola.
Hur skiljer sig den svenska rock n’ roll-myten från till exempel den amerikanska?
– Drogerna är av en annan kaliber och fansen är lugnare, säger Kent.
Är ni fortfarande lika mycket rockstars som ni var för tio år sedan?
– Ja, det tycker jag allt. Men vi ska inte sticka under stol med att vi blivit äldre. Förr kunde man kröka dygnet runt, det är väl inte riktigt så nu, säger Kent.
Vad är det bästa med att vara rockstar?
– Har man glömt legitimationen på posten får man ändå hämta ut sina paket och så brukar jag få billigare skivor, säger Chips.
Kent instämmer nickande och tillägger:
– Dessutom förväntas vi dricka öl på arbetstid.
Hur är det med brudarna då? Är det en ny i varje stad?
– Knappast. Två av oss är gifta och två av oss har barn, det tillhör det förgångna, konstaterar Chips.
Förgångna var det. Men instrumenten då? Som äkta rockstars måste ni haft sönder en massa instrument, eller?
– Nej… alltså vi hade ju banklån på våra grejer när vi drog igång. Det har väl hänt någon gång att min gamla gura gått sönder, men sådant är bara att limma.
Men hotellrummen då? De måste ju varit totaldemolerade efter era besök.
– Nu är det ju så att man inte bara ska festa i ett hotellrum, man ska även vakna upp där dagen efter, säger Chips och flinar.
Han fortsätter:
– Vi har aldrig slagit sönder något. Men däremot har vi gjort saker som man inte får faktura på. Vänt alla tavlor upp och ner, möblerat om, tagit ur propparna ur proppskåpet och vridit upp volymen på tv:n innan vi dragit.
Men nåt måste ni väl haft sönder?
– Nej… jo förresten, Micke hade sönder en toalett en gång. Fast det var inte meningen, säger Chips efter att ha funderat en stund.
OK, jag ger upp. Ge istället ett schysst råd till landets blivande rockstars?
– Repa. Att leva rockstjärneliv utan att ha täckning för det är patetiskt, avslutar Kent.

Sator associerar

Groupies: Allt för sällsynta
Sprit: White russian
Sex: Se groupies
Hotellrum: Porrfilm och mini-bar
Journalister: Bunch of fucking assholes

Sator biografi

Historien om Sator börjar sommaren 1987. Ett gäng grabbar från Borlänge, vars största dröm är att bli rockstars, bestämmer sig för att löpa linan ut. Med lån på banken och väskorna fulla med rock n’ roll-attityd ger sig Kent Norberg sång/gitarr, Chips Kiesbye sång/gitarr, Hasse Gäfvert keyboards, Micke Olsson trummor ut bland Sveriges folkparker och bokstavligen river ställena. Sen dess har det bara gått åt ett håll – uppåt. Med sex plattor, en grammis och år av utsålda konserter i ryggen kan Sator tryggt luta sig tillbaka och avnjuta en gedigen rockkarriär. Några planer på att sluta finns inte – bara att rocka vidare.

Oktober el. November 1998