Ett öppet okänt universum ovanför.
Augustikvällens mogna rymd omkring.
Och så en ensam man med akustisk gitarr och spröd sång framför.
Det var Nils Lofgren på förra årets Hultsfreds-festival. Det var också en av de bästa konserter jag någonsin upplevt.

I år är det dags igen.
Den andra helgen i augusti öppnar rockföreningar Rockparty grindarna för en upprepning av fjolårets succéfestival.
Då kom det över 8 000 rocktörstande unga från hela landet för att lyssna på cirka 40 band under en solig augustihelg.
Nu kommer kanske 15 000 för att lyssna på lika många band under en förhoppningsvis lika vänligt inställd sol.
Festivalplatsen ligger lite i utkanten av småländska Hultsfred. Den ser ut som en traditionell svensk folkpark med dansbanor, hembygdshus och björkar som avlöser varandra efter grusiga småvägar.

Campingen ligger i direkt anslutning till festivalområdet och en vågskvalpande badstrand. Men vågskvalp och björkarnas sus är garanterat svåra att uppfatta under festivaldagarna.
Hultsfreds-festivalen är en folkfest med rock och teater som dragningskraft.
På sätt och vis är Hultsfreds-festivalen ett mini-Roskilde. Mindre till ytan, färre artister, mindre publik och färre dagar.
Men minst lika kul, eller kanske bättre till och med. Hultsfred är renare på både damm och droger.
— Vi skulle nog kunna göra festivalen mycket större, förklarar Håkan Waxegård, en av Rockpartys medlemmar. Men vi vill inte. För det skulle innebära att vi var tvungna att flytta festivalen till en annan plats.

Rockparty har funnits i sex år. Och trots att rockföreningar på andra håll i landet mer eller mindre har avstannat eller helt och hållet upphört, så har Rockparty gått åt motsatt håll. Bara 200 av Rockpartys 800 medlemmar är inte smålänningar.
Föreningen sysslar naturligtvis mest med rockmusik. Men den håller också i en del filmförevisningar. Vid sidan om föreningen har skivbolaget Party Records vuxit fram. Men bolaget är egentligen fristående.
Tack vare Rockparty har Hultsfred blivit ett andningshål för rockälskare i det mörka och frireligiösa Småland. Numera behöver de inte åka till Göteborg eller Stockholm för att se rockgrupper som Echo & The Bunnymen, The Smithereens, The Dogs eller Indochine. De och nästintill vartenda svenskt rockband med klass har gästat Hultsfred.

Rockpartys idoga arbete har inte bara uppskattats av småländska rockälskare. Även Hultsfreds kommun har visat sin uppskattning genom att ge föreningen 1985 års kulturstipendium.
Till årets fem scener kommer Public Image Limited, det vill säga Johnny Rottens band efter Sex Pistols, Blow Monkeys (England), Lizzard Train (Australien), Cimsess (Danmark), Dub Invaders (Västtyskland), DIV (Holland) och svenska band som Mr Kristal Party, Krunch, Nashville Rebels, Fem Snabba och Chicago Express.
Inget av banden kan väl direkt kallas välkända eller väletablerade. Men det är inte heller meningen.
— Vi vill ha band som är bra, som täcker in alla möjliga musikgenrer, hårdrock som synt, och som inte är redan etablerade, berättar Håkan.

Han tillägger stolt att Blue For Two från Göteborg gjorde sin debut vid fjolårets festival och fick på sätt och vis sitt genombrott efter den. Likaså australienska The Triffids.
Vad som kommer att hända i år, vilka fler artister som kommer att spela, hur många som kommer, och så vidare. Det återstår att se.
Hultsfreds-festival den sjunde och åttonde augusti, alltså.