Svenska hip hop-bandet Sherlock har både namnet och sökandet gemensamt med mästerdetektiven. Med sin nya platta “Made To Measure” är de något stort på spåret.

Att hip hop vuxit gigantiskt i Sverige de senaste åren har få kunnat undgå. Wu Tang Clan, Notorious BIG och Fugees toppar listor överallt och det verkar numera finnas en tonåring med Wu Tang Clan-tröja i varje kvarter.
Detta medför visserligen att hip hopen fått ett större erkännande bland vanliga svenskar, men det innebär även att missuppfattningarna om vad kulturen egentligen handlar om blir allt grövre.
En stereotyp, radioanpassad svensk hip hop har börjat massproduceras, vilket lett till att scenen sakta men säkert tar död på sig själv.
Lyckligtvis finns det undantag. Stockholmsbandet Sherlock vet vad hip hop går ut på. Deras debutskiva “Made To Measure” är unik i sitt slag. Man trodde inte att det gick att göra hip hop här, med samma vitalitet — och originalitet — som i USA. Svensk hip hop har visserligen haft enstaka ljuspunkter tidigare (Absent Minded, de souljazziga Goldmine och Boogaloo, samt några lovande undergroundakter och skivetiketter), men ingen har hittat en lika konsekvent ljudbild och ett lika trovärdigt uttryck som Sherlock.
Det har emellertid tagit sin tid att hitta dit. För två år sedan dök deras första utgåva upp, tolvan “Time breathin”, som fick ett varmt mottagande av den lilla skara entusiaster som snappade upp den. När jag träffade Sherlock då, 1995, mötte jag ett gäng entusiastiska, men aningen förvirrade hip hop-älskare, som förutspådde en ljus framtid för musiken i Sverige.
När jag träffar dem nu, uppe på skivbolaget Rooftops kontor i Stockholm, är de mer självmedvetna och har fått en betydligt klarare bild av vad de gör.
— “Time breathin” var väl en bra grogrund, ett avstamp. Men det vi gör i dag har utvecklats väldigt mycket från den. Då hade vi mycket ambitioner, men visste inte vad vi skulle göra av dem. Nu har vi hittat vårt rätta uttryck. Nu är vi mer Sherlock, förklarar Sebastian Wolgar, Seb Roc, som ligger bakom musiken och produktionen.
Seb Roc är den som varit med längst i Sherlock. Han har gjort musik i flera år och är uppväxt med hip hop och soul, hans pappa var disco-Dj. Tillsammans med Oskar Franzén (som bland annat jobbat med Stakka Bo) startade han Sherlock för fyra år sedan. Namnet är inspirerat av detektiven Holmes.
— Sherlock handlar ju om att söka, att hitta nya lösningar och infallsvinklar. Ungefär som en detektiv, säger Seb Roc.
Oskar slutade dock för ett drygt halvår sedan, och nu består bandet förutom Seb Roc av tre rappare — PeeWee, SpeedKnock och Rusiak. Debutalbumet “Made to measure” började spelas in i vintras och är precis färdigt när jag träffar dem.
— Albumet har tillkommit väldigt naturligt. Vi har jobbat fram beats spontant och texterna kommer ofta direkt från huvudet.
Trots spontaniteten känns “Made to measure” väldigt genomarbetad. Texterna är mörka och eftertänksamma. Stämningen är genomgående dyster.
— Det är en öppenhjärtad skiva, säger rapparen Rusiak. Den återspeglar vad vi känner och hur vi mådde när vi spelade in den, under de trista vintermånaderna. Om vi hade haft helt problemfria liv hade “Made to measure” förmodligen inte funnits.
— Samtidigt är det ju ingen deppig platta. Lyssnar man noggrant upptäcker man att det finns mycket ironi och humor mellan raderna, fortsätter han.
Allvaret och dysterheten har nästan blivit ett signum för modern hip hop. Till skillnad från den rapmusik som gjordes i början av 1990-talet, då man gärna samplade en gammal Disneyfilm och sjöng om telefonsvarare, handlar hip hop idag nästan uteslutande om livets vedermödor.
— Hip hop handlar om att överleva. De som håller på med hip hop i dag väljer en hårdare attityd än förut. Man blir mer accepterad om man uttrycker något som känns på riktigt. Bor man på en gata där man riskerar att bli skjuten varje dag låter ju musiken därefter. Tidigare tilläts inte hip hopen vara lika allvarlig, för då skulle den inte sälja. I dag har skivbolagen insett att man bör låta artisterna göra sin grej. Wu Tang Clan har ju exempelvis väldigt mycket makt över sin musik och framträdanden. Det gör att det blir mer på allvar, säger Rusiak.
— Samtidigt är det många som säger att de gillar hip hop i dag men inte har en aning om vad den går ut på. Man träffade dem för två år sedan och då hånlog de åt en och frågade när man skulle växa upp och skaffa sig riktiga kläder. Nu springer de själva omkring med hängiga jeans och Wu Tang Clan-tröjor och vill att man ska lyssna på deras nya rapdemo.
— Kidsen som gillar hip hop har ingen koll på musikens rötter. De lyssnar bara på det de får serverat, vilket är musiken som spelas på MTV och i reklamradion. När vi började lyssna på hip hop fick man verkligen anstränga sig för att hitta en skiva. Man blev glad varje gång det kom en ny raptolva till skivaffären. I dag kan man gå till närmsta videobutik och köpa Nas-skivan på CD, säger PeeWee.
— Men det är ändå bra att hip hopen växer. De som verkligen gillar musiken kommer ju förr eller senare börja rota i musikens historia och då kommer hip hop-kulturen i Sverige bli grym.

“MADE TO MEASURE” SLÄPPS I AUGUSTI PÅ ROOFTOP/EDELPITCH.

PEE WEE I SHERLOCK OM…

New York:
— Jag har bara varit där i sex timmar, när jag mellanlandade, men jag vill absolut tillbaka. Det är ju hip hopens mekka. Jag skulle vilje åka dit och köpa kläder, kolla på konserter och hip hop-jams.
Böcker:
— Jag har börjat läsa mycket på sista tiden, det är bra för ordförrådet. Just nu läser jag en bok av Kody Scott som heter “Monsters”. Det är en självbiografi om vardagslivet i ett gäng i Los Angeles. Ganska skrämmande.

 

Från OSA Nr 4 1997