Hoola Bandoola band kommer från Malmö. Dom är sju stycken som spelat tillsammans ett par år och varit proffs i ett år. Deras förra LP sålde så bra att dom skulle fått en ”grammis”. Det är ett pris som grammofonbolagen har hittat på för att få reklam. Men Hoola Bandoola tycker såna utmärkelser är fåniga så dom tackade nej. 1 höstas var dom uppe i Vaxholm för att spela in en ny skiva. KP hälsade på en dag vid skivinspelningen och pratade med dom.
Hoola Bandoola har packat in alla sina instrument i sin buss och åkt från Malmö upp till Vaxholm för att spela in en ny skiva. I Vaxholm ligger deras grammofonbolag Musiknätet. Det är ett litet bolag som försöker ge ut sån musik som dom stora grammofonbolagen inte tror dom kan tjäna pengar på.
I Vaxholm stannar bandet några dagar tills skivan är färdiginspelad. Du kan se på bilderna på det här uppslaget hur det ser ut i studion. Fast vid den riktiga inspelningen sitter dom inte samlade som på den stora bilden, utan var och en sitter i ett hörn med stora ljudisolerande skärmar omkring sig. Så gör man för att ljudet ska bli bättre på skivan.
Sången och musiken spelas in på ett band som har åtta spår. Om du själv har en bandspelare har den antagligen två eller fyra spår. Att ha ännu fler spår innebär att man kan spela in instrumenten var för sig. Det är bra att göra så vid en skivinspelning för annars kan ljudet från sologitarr eller tamburin försvinna i dunket från trummor och bas.
Innan Hoola Bandoola kom till Vaxholm hade Mikael skrivit åtta helt nya låtar som dom repeterat i en källarlokal i Malmö. Det är dom som ska bli den nya LP:n ”På väg”. Mikael skriver nästan alla texter och all musik.
Han gör helt enkelt så att han stänger in sig i sitt rum. Ibland har han både en text och musik i huvudet. Ibland har han en melodi han tycker är bra som han hittar på en text till. Ibland har han texten ganska klar för sig och försöker få en bra melodi till.
– Egentligen håller jag på att göra texter och också musik hela tiden, säger han. Jag lyssnar på människor jag träffar och pratar med dom. Så skriver jag dagbok om allt som händer och ur den har jag plockat många texter. Så man kan säga att det är en massa människor som hjälper till att göra dom texter vi sjunger.
Hoola Bandoola har spelat in tre LP. Dom båda första heter ”Garanterat individuell” och ”Vem kan man lita på?”.
Hoola Bandoola tycker att texten och musiken är lika viktiga i en låt. Text och musik ska ”ta hänsyn” till varann och följa varann så det blir en enhet. Dom flesta låtarna är ganska svängiga och går bra att dansa till. En av låtarna på den andra LP:n heter ”Keops pyramid”. Keops var en kung i Egypten och han lät tusentals slavar bygga en jättepyramid åt sig själv. Låten handlar om vad slavarna tänker när dom går och sliter med dom stora stenblocken. Texten försöker också föra fram till vår tid. Nu tvingas människor inte längre att bygga pyramider. I stället bygger dom bilar eller bankpalats. Och oftast sitter en modern ”Keops” och bestämmer vad dom ska bygga.
En annan låt heter ”Rocksamba”. Texten till den finns här ovanför. Den berättar något som Hoola Bandoola tycker är viktigt. Det är att tänka själv och inte låta lura sig av människor som säger, att det där är så krångligt så det förstår du inte. Det finns förklaringar till det mesta och nästan allt går att säga med enkla ord. Om man bara vill. säger Hoola Bandoola.
Hoola Bandoola – vad betyder det?
Hoola Bandoola är ett zambesi-stridsrop. Alltså ett rop som människorna i Zambia i södra Afrika använde mot dom vita inkräktarna som kom och tog deras land ifrån dom.
”Rocksamba”
finns med på LP:n ”Vem kan man lita på?”. Här får du texten till den.
Dom säger, Lasse är så liten och hela världen är så stor,
så det bästa han kan göra är att stanna där han bor
och allt är så komplicerat, att man ska akta sig för att tro
att man kan fatta det. Eller begripa det
Men vi har sagorna på vår sida just för det att vi är så små
och får man litet hjälp att tyda texten, blir det lättare att förstå
och vi har Mästerkattens stövlar gömda
i vår garderob/ifall vi behöver dom.
Refräng:
Klarare,
för varje dag blir vädret klarare,
Vi klarar det,
för varje dag blir saken klarare.
Vi ska begrava det.
det som förtryckte och förslavade.
Vi klarar det,
för varje dag blir det litet klarare.
Och dom försöker lura i en, att historien har ta’tt slut,
så att man inte ska bekymra sig om hur det kommer att se ut.
Som om allting som hänt förut skulle leda fram till nu
och inte vidare. Långt, långt vidare…
Men har vi tur, så tar historien inte slut på länge än
och det är vi som är legenderna för dom som kommer se’n
och chanserna i dag kommer kanske
aldrig mer igen/ifall vi inte tar dom.
Bildtexter:
Längst fram sitter trummisen Per-Ove Kjellgren. Längst t v Mikael Wiehe, bredvid honom Peter Clemmedson med gitarr. Bakom Peter Håkan Skytte, bredvid honom Povel Randén. Framför sitter Björn Afzelius, bakom Arne Francke vid basen.
För att bli ett bra band måste man öva och repetera ofta. Man måste kritisera och hjälpa varann att bli samspelta. Povel övar in en stämma på elgitarr och Björn lyssnar och talar sedan om hur det låter. Povel har lurarna för öronen så han hör inte hur han spelar.
Ute i ett annat rum sitter Anders Larsson som sköter inspelningen och mixningen. Han arbetar vid det här stora manöverbordet där han kan tona upp och ner dom olika instrumenten, spela in dom olika stämmorna och instrumenten på olika spår på bandet och sedan blanda (mixa) ihop det till ett band som sedan blir skiva. Björn och Anders diskuterar hur Björns sång lät nyss.
Mikael Wiehe är den ur Hoola Bandoola som skriver både texterna och musiken. Men när han visar en ny låt för dom andra brukar det bli ändringar. Egentligen bygger det mycket på samarbete.
Lämna ett svar