Uppdraget: Skapa en video till Speed of Sound Enterprises nya singel Young Girl. Budet gick till produktionsbolaget Spader Knekt. Hybrid var med under tre intensiva inspelningsdagar – och nätter.

Det är i slutet av mars. Ena dagen minusgrader, nästa dag vår i luften. Det nyckfulla vädret är dock det minsta av Spader Knekts problem.
Rockbandet Speed of Sound Enterprise, med medlemmar från gamla Sator och De lyckliga kompisarna, har givit dem i uppdrag att göra en video åt den radiovänliga singeln Young Girl. Och nu är det bråttom. Med en budget på 170 000 kronor får saker och ting gå snett – men inte alltför snett. De tajta tidsramarna måste hållas och inte en krona för mycket får läggas ut. Inte ens när det gäller löner.
– Många i teamet jobbar nästan gratis, säger producenten Nisse Ljunggren och ser lite trött ut. Teknikerna måste ha betalt, men jag själv och regissören får inte mycket pengar alls. Vi gör det här för att det kan leda till reklamfilmsjobb och för att det är kul. Nisse har nyss flyttat hem från London och när han skulle anställa filmteamet tvingades han att lita på tips från andra.

Litar på teamet

Tipsen visade sig vara bra. De anställda är otroligt ambitiösa, vilket har gjort ett gott intryck på killarna i Speed of Sound Enterprise.
– Ja, jag litar på dem. De kan sina saker, det märks. Många tycker att vi borde ha åsikter om hur videon ska se ut. Men varför skulle vi ha det egentligen? Vi står ju för musiken. Det är filmkillarna som gör videon. Vi gillade grundidén och nu gör vi vad vi blir tillsagda, kommenterar Joakim Levin, trummis.
Regissören Filip Tellander skrev manuset en vecka innan inspelningsstart och har redan presenterat grundidén genom att berätta handlingen och visa en storyboard, där handlingen skissas i bilder, ungefär som i en serietidning. Nu när skivbolaget och bandet givit klartecken är det upp till Spader Knekt att förverkliga idén på vilket sätt de vill, så länge slutprodukten i allt väsentligt stämmer med skissen och så länge budgeten inte spräcks.

Dag 1

Muskelarbete. Det handlar om att rigga scenen, fixa ljussättning och liknande hantverkspyssel. Platsen är YFO Studios i södra Hammarbyhamnen i Stockholm. Spader Knekt har hyrt in sig i en av studiolokalerna och tempot är högt redan från start. Det är nämligen nu det hela börjar på allvar – hyran tickar och det gäller att minimera tiden i studion.
Scenen som riggas är ett nästan kvadratiskt rum med den fjärde väggen borttagen. Väggarna är klädda med vad scenografen beskriver som ”en tuff men ändå lyxig fransk 1700-talstapet”. Golvet täcks av en heltäckande beige matta. På ena kulissväggen syns en vitmålad dörr. Ett ganska besynnerligt rum kan tyckas, om man inte känner till dess funktion.

Flyr från festen

Scenen ska föreställa ett rum hemma hos en vän till den tjej som pryder omslaget till Speed of Sound Enterprises skiva. Videons story bygger på att tjejen är på en röjig hemmafest där bandet står och spelar. Efter ett tag tröttnar hon och ger sig iväg i en vräkig amerikanare. Hon lyckas emellertid inte bli av med bandet som plötsligt står på flaket till en lastbil som kör bredvid henne. Scenbygget på flaket ska bli en kopia av den inomhusscen som byggts upp i studion, vilket ska ge en lätt surrealistisk effekt då inomhus- och utomhusscener växlas om vartannat.
Snickare och tekniker kämpar på i studion och blir klara först sent på kvällen. Denna första dag hålls tidsschemat riktigt bra, men det blir ändå inte många timmars sömn innan det är dags att ses igen klockan sju nästa – eller rättare sagt samma – morgon.

Dag 2

Dags för inomhustagningarna. Efter dagens slut ska varenda pinal vara borttagen från studion. Trots att alla varit igång sedan tidig morgon och trots den tryckande hettan i studion, visar filmteamet inte upp några trötthetstecken. Regissören Filip sitter i en stol mitt i rummet med en tv-monitor bredvid sig. Framför scenen står en enorm fläkt som ska blåsa in rökmaskinens ångor mot bandet och på en besynnerlig vagnkonstruktion sitter en fotograf. Filmkameran är monterad på en drygt meterlång hävarm som är fäst i vagnen, vilket gör att det går att filma rullande samt att panorera i höjdled och sidled samtidigt. Längst bak i rummet hukar sig en spenslig figur över en stor metallkub med ett ormbo av sladdar på baksidan. Det är ljudkillen, vars uppgift är att starta, stoppa och tajma den musik som bandet ska spela till.
Det är förstås frågan om playback. Att spela live i studion vore en omöjlighet. Men för att ge bandet en känsla av att det faktiskt händer något när de studsar omkring och vevar på sina instrument, och för att det ska bli perfekt synkroniserat, så spelas låten på hög volym. Faktiskt så hög att det nästan känns som en riktig konsert.

Enstaka ögonblick

Tagningarna är korta. Mycket korta. Ofta handlar det bara om några enstaka ögonblick och som mest kommer man upp i femton, tjugo sekunder. Däremellan ska kameravinklar justeras. bandet sminkas. ljuset ändras… Dessutom ska regissören få en chans att dubbelkolla tagningen i sin monitor.
Faktum är att Filip vänder blicken mot bildskärmen även när kamerorna rullar. Det är ju nämligen så det kommer att se ut. Om någon skulle klanta sig utanför bild så vore det samma sak som om det aldrig hade hänt.
Under hela inspelningen är det bara den bandmedlem som ska vara i bild som blir inkallad i studion. Resten av gänget sitter i en soffa strax utanför och snackar. Ändå blir slutintrycket – efter klippning och redigering – att hela bandet är närvarande hela tiden. Movie Magic kallas det.
Plötsligt, medan teamet är i färd med att filma basisten i närbild, hörs ett ljud från en maskin framför scenen. Alla stannar upp. ”Det är crackern”, säger någon. Cracker visar sig betyda rökmaskin. Det är inte det enda fackuttrycket som cirkulerar. I inspelningsplanen står till exempel att ”bandet sprayas med tele från rundräls”. Obegripligt för den oinvigde, men här tycks alla veta att det betyder att bandet filmas i närbild från en kamera som är monterad på ett spår. Hursomhelst leder crackerns sammanbrott till en välbehövlig paus. Alla tar sig något att dricka och efter ett tag gurglar maskinen till, redo att användas igen. Trots avbrottet behåller alla sitt lugn.
– Man lär sig, säger Filip. Saker går sönder. Det är inte mycket att göra.

Dag 3

”En kran”, är producenten Nisses korta svar på frågan om det finns något på önskelistan som inte budgeten tillåtit. Med en kran hade man kunnat filma uppifrån under inspelningens tredje och sista dag, då utomhusscenerna ska tas. Utan kran måste flera av Filips coola manusidéer strykas. Synd, men inte någon katastrof. Alla inblandade är vana vid att improvisera. När det är dags att filma hur tjejen i huvudrollen springer ut från partyhuset och hoppar in i bilen, så löser man det hela genom att baxa upp kameran på taket till en skåpbil. Primitivt, men effektivt.
Vi befinner oss i Västberga söder om Stockholm. Utrustningen är riggad framför ett privathus som en snäll familj har lånat ut. Vädret verkar ha bestämt sig för att djävlas med en temperatur kring nollstrecket. Inte helt bra med tanke på att det ska föreställa svensk sommar i videon, vilket innebär tunnklätt och kortärmat för aktörerna.
Alla hanterar ändå situationen förvånansvärt väl och medan tysta och fokuserade stockholmare kollar kameravinklar, så värms teamet av bandets avslappnade Göteborgsstil.
– De är underbara, kommenterar Filip. De är ständigt på gott humör, även in på småtimmarna.
Tjejen som spelar huvudrollen håller också hon humöret uppe, trots att hon nu tvingas köra bil för första gången. En snabblektion tidigare på dagen är allt hon fått. Det lär väl räcka för att kunna köra hundra meter, är den allmänna uppfattningen. Helt säker verkar dock ingen vara, för när det plötsligt dyker upp en buss blir det kalabalik. Alla kastar sig framför bilen och viftar med armarna, denna gång i onödan. Den unga damen bromsar i god tid.

Ragga på statisttjejer

Nästa scen spelas in på en övergiven parkeringsplats ett femtiotal meter från huset. Här ska bandet enligt manuset hänga vid bilen och ragga på ett par statisttjejer. Gitarristen Daniel kliver fram till en av dem och griper tag i henne som om hon vore en säck potatis. Alla skrattar och Nisse tvingas demonstrera hur en kvinna ska tas. Denna scen klipps bort från slutprodukten, men inte på grund av Daniels lilla fadäs.
– Nej då. Han skötte sig bra. Jag tyckte bara att scenen inte behövdes, förklarar Filip senare.
Tiden flyr hastigt och när det är dags att filma flaksekvenserna har klockan hunnit bli tre på natten. Och nu börjar problemen. Den körsträcka som teamet valt ut tidigare är just i natt fullproppad med parkerade långtradare. Alla inser att det betyder att det inte går att köra kamerabil, amerikanare och flakbil i bredd. Därför får man hålla tillgodo med en kortare vägsträcka. Några tagningar senare uppstår nästa problem; amerikanaren stannar och vägrar att starta igen. Ytterligare några snabba strykningar i manuset, men tack och lov hinner kamerakillarna få med det viktigaste.
– Det var ändå kämpigt ett tag där, säger trummisen Joakim efteråt. Speciellt när det kom en polisbil. Poliserna såg väldigt förvånade ut. Men de körde bara förbi till slut. Joakim hade emellertid inte behövt oroa sig. Lagens långa arm kan verka hotfull, men teamet hade fixat tillstånd och hade alla papper med sig. Även turen hade de med sig denna kväll, för inget missöde blev så stort att projektet havererade.
Ett par dagar senare frågar jag Filip om ett par manusidéer som inte överlevde. Bland annat skulle en papperspåse komma blåsande och fastna på mikrofonen och små partiklar skulle flyga förbi i hög hastighet. Filip svarar med en verbal axelryckning:
– Äh, sånt där är lyxdetaljer. Sånt kan man inte räkna med att kunna fixa, helt enkelt.
Och det märks att han är nöjd. Här finns inget utrymme för pedantfasoner. Det handlar ju om rock ’n roll.

Från Hybrid 3/2000

Se resultatet nedan. /Blaskoteket