LONDON (EXPRESSEN). Precis i årets elfte timme föddes en STJÄRNA.
En lysande, kristallklar, stenhård och gatusmart stjärna.
Och det mest fantastiskt hjärtsvällande med denna stjärna är att hon är svensk.
NENEH CHERRY — mina damer och herrar!

Neneh Cherry har knockat både kritiker och skivköpare på bara tre veckor. För det är inte länge sedan hennes debutsingel “Buffalo stance” släpptes. Och de av oss som sett henne live på Bomb The Bass-turnén är inte bara knockade. Vi är helt tillplattade. Flämtande efter andan.
Hon skrattade, hon dansade och var totalt fantastisk. I stora gympaskor (Nike säg det ut att vara därifrån vi stod) klampade hon omkring på scenen med sin gravida mage och sopade helt mattan med alla de andra artisterna på turnén.
En mini-Tina Turner, fast med värme. Den sortens person man skulle vilja vara bästa kompis med.
Och de fyra låtar hon gjorde (förutom “Buffalo stance”) var musik av högsta kvalitet. Hip hop-beats med soul. Musik det inte går att kämpa mot.

En självklar stjärna

Neneh Cherry är hundra poäng. En flicka på miljonen. En nästan skrämmande självklar stjärna.
Neneh Cherry är också sjuk. Bronkithostande så man vill säga till henne att gå hem och lägga sig.
Neneh kom till England som 15-åring. Hon var involverad med Slits ett kort tag och flyttade till England permanent när hipbandet Rip, Rig & Panic ville ha med henne i gruppen. Hon fortsatte i Rip, Rig & Panics efterföljare, Float Up CP, och efter det de splittrats började hon koncentrera sig på en solokarriär.
I engelsk press (och Neneh har varit intervjuad av snart nog varenda engelsk tidning) vill man få det till att hon växt upp helt och hållet i New York. Men så är det naturligtvis inte (ta inte ifrån oss det som är vårt, tack).
— Nä, jag har varit i Sverige ganska mycket egentligen. Jag gick ettan, tvåan och trean i Sverige. Fyran i New York — och för 15 år sedan köpte mina föräldrar ett hus i Tägarp, i norra Skåne. Men jag har också bott mycket i New York, säger Neneh och hostar bort halva halsen.
Neneh har mycket intressanta familjeförhållanden. Hennes mamma är Monika Cherry (“Moki” kallad och konstnär), styvpappa är Don Cherry (välkänd jazztrumpetare), pappa Ahmadu Jarr (också musiker) och halvsyster Titiyo (Sveriges mest internationellt omsvärmade sångerska just nu).
Dessutom har Neneh en bror som heter Eagle-eye (varför har inte jag en bror som heter Eagle-eye — i stället för Arne?) som är 20 år, snart ska bli programledare för en ny engelsk musikserie på TV och som gått på Fame-skolan i New York.
“Buffalo stance” är egentligen en låt Neneh skrev som baksida till sin pojkvän Cameron McVies dåvarande band, Morgan-McVie.
— Tim Simenon, som är en gammal kompis till mig, fick höra den och bad att få göra om den. Det tog fem dagar, och jag hoppas kunna arbeta i studion med honom igen eftersom vi jobbar så bra ihop, säger Neneh.
Tim är inte med på Nenehs LP som just nu spelas in. Däremot är Mark Saunders (som jobbat med Tim och S’Express) den officiella producenten. LP-n ska heta “Raw like sushi” och släpps i mars. Den kommer att bli en bomb, jag lovar.
Neneh både rappar och sjunger, och det som gör henne annorlunda från till exempel Real Roxanne (som jag aldrig riktigt förstått allt hurrande för) är att hon INTE tjatar om hur bra hon är.
— Jag älskar hip hop-beats. Det är urban musik. Hårt och sexigt. Men jag skulle aldrig kunna köra skrytstilen. Jag skulle skämmas för mycket — och för det första skulle jag också behöva ljuga alldeles för mycket. Men hip hop tillåter att man uttrycker sig hårdare, säger Neneh och hostar sig igenom en lunga.
“Buffalo stance” är en rap på exakt det sätt som flickor pratar. Om töntiga karlar som försöker stöta. En lysande text.
Vad alla engelska tidningar tar upp i sina intervjuar med Neneh är det faktum att hon är gravid. Vilket ju egentligen inte är så stor sak.

Märkliga engelsmän

— Nä, jag säger det hela tiden. Jag är ju inte SJUK. Dom är konstiga här. Dom är så gammaldags. I Sverige är det normalt att ha magen ute. Här sitter de framför mig, och man ser hur de kämpar med att verka avspända. Fascinerande människor, engelsmän. Det är varken ett barnvänligt eller ens människovänligt samhälle, säger Neneh.
I kvinnliga omklädningsrum till och med trixar de av sig underkläderna under handduk och behåller handduken på hela vägen till duschen. Så märkliga är de här, antropologi-fans!
— Jag vet, de är så SKUMMA, skrattar Neneh.
Neneh har bara varit i Sverige två dagar i år, och hon kommer inte att hinna åka hem över julen.
— Nä, det är så mycket just nu. TV, press och LP. Jag skulle verkligen vilja åka hem. Mina morföräldrar bor i Kristianstad och jag saknar dem.
Så tillåt oss hälsa till dem. För de har ett otroligt begåvat och sexigt barnbarn.