DET FINNS INGET RIKTIGT SVAR på varför de döpte sin debut-CD till “Small lesbian baseball players”.
— Det bara lät kul, liksom, säger Jens Löwius, gitarrist i Loosegoats, nytt lovande band från Lund.
Små lesbiska basebollspelerskor är alltså inga sportutövare som man kan stöta på i Lunds sporthall, utan snarare ett fantasifullt namn som dök upp när de satt och spånade.
Skivan, som varit ute ett tag, är ett stycke oslipad amerikansk collegerock, typ Pavement och Dinosaur Jr. Sex låtar med personlig prägel och avslappnat lo-fi-sound. Det låter väldigt amerikanskt och det är kanske inte så konstigt, eftersom sångaren Christian Kjellvander är uppfödd i Seattle.
Han bodde där i tio år, men flyttade hem precis när det började hända något på musikscenen.
— Det är egentligen inte klokt. Men många av mina kompisar har spelat förband till Nirvana.
Christian tycker att det är synd att hans föräldrar ville flytta just när det började bli kul i Seattle. Men som minne har han i alla fall skivomslaget till Pearl Jams “Ten”, där deras hus syns i bakgrunden.

JUST NU ÄR DET LITE RÖRIGT för Loosegoats. De har blivit erbjudna en skivinspelning i New York av ett amerikanskt bolag, och samtidigt har ett annat större utländskt bolag hört av sig och även ett stort svenskt.
— Jag får inte säga vilka bolag det är. Men det är väldigt spännande, säger Jens och uttrycker samtidigt sin förtvivlan över att behöva välja.
— Det hade varit kul att få slå igenom på ett litet oberoende bolag som Bad Taste Records, där vi ligger nu. Fast nackdelen är att det kanske tar längre tid.

LUNDAKILLARNA ÄR OTÅLIGA. De vill nå ut med sin musik nu, men de vill ändå inte lämna undergroundscenen och bli sell-outs.
Under tiden har i alla fall Jens lämnat Lund och stuckit upp till sina nyfunna vänner i Umeå, Starmarket.
Kanske de kan ge Loosegoats några goda råd.