Fireside är Sveriges bästa band. Det tycker både Salt, Souls, Sindy Kills Me och Starmarket.
Även amerikanska band, som Sensfield, Strife, No for an answer och Snapcase, hyllar Fireside från Luleå.
Sångaren Kristofer Åström, 21, svarar när jag ringer.

Varför är ni bra?
— Vi har en kapacitet att röra människor, vi spelar bra musik och musiken är ärlig till skillnad från annat som är stort, typ Drängarna.
— Det känns som om vi är bandet alla snackar om men ingen hört. Vår publik är lite äldre, hardcore-kidsen har inte hittat oss än.
Kristofer sjunger desperat sina texter, det är mycket “memories won’t leave me”, “looking for something to believe in” och “don’t come close to me, I won’t let you in” och om man vill låter det som låtarna grinar.
— Jag måste må jävligt psykiskt dåligt för att skriva texterna. Så det blir inte så ofta jag skriver, men när jag gör det så bli det flera stycken.
— Texterna handlar om mig. Ibland kan det bli väldigt personligt och det kan vara jobbigt att sjunga dem. Men det är det jag kan skriva om. Jag kan inget om politik och sånt, jag är helt ointresserad.
Vad är viktigt?
— Kärlek och vänskap. Pengar är också viktigt men det borde inte vara det.
Fireside har precis bytt skivbolag från West Side till Star Trek (som också har Refused), som Fredrik Holmgren på Sound Polution startat. Uppföljaren till Firesides första skiva “Fantastic four” och det första Star Trek ger ut, “Do not tailgate”, släpps den 25 september.
— Vi gör det vi gör för att det är kul och för att det är det vi kan bäst och för att musiken är värd att komma ut till folk så de kan få lära sig lite om livet.