Väldigt många band lånar idéer från New Order och Pet Shop Boys. Väldigt få hittar den rätta balansen av popmelankoli och discoextas. Kamera hör till den senare kategorin. Sedan de bildades för fyra år sedan har de gjort ett hundratal spelningar där de fått fansen att dansa som dårar. Kamera skriver lyckorusiga melodier, trots att de repar i något så deppigt som en källare på Skogskyrkogården. Bandet håller som bäst på att förhandla om ett skivkontrakt (”det är stora grejer på gång”) och har skrivit tvåhundra låtar av vilka de är nöjda med trettio.

Medlemmar:
Jocke Hjelm (sång)
Carl DeLorean (trummor)
Olof Ålenius (keyboards)
J Lükks (gitarr)

Favoritskivor?
Pet Shop Boys ”Please”, Gil Scott Herons ”Winter in America”, Maria McKees ”Life is sweet” och The Smiths ”Queen is dead”.

Favoritfärg?
Blå neon.

Vad handlar era låtar om?
Tjejer och Stockholm.

Vilket är det bästa råd ni fått?
Hasse Carlsson från Noice sa en gång till Carl på bussen: ”Så länge ni gillar det ni gör och tror på er själva så kommer ni att lyckas”.

Vad säger ni till publiken mellan låtarna?
Get up and dance!

Vad dricker ni före giget?
Två gin & tonic var.

Vad skulle få er att splittras?
Force majeure.

Vad skulle ni göra om ni inte gjorde det här?
Ljuga om att vi spelade i ett band.

Vilken rockhistorisk epok skulle ni vilja besöka?
1987. Då gjorde alla pophjältar sina absolut keffaste plattor, och Level 42 och Curiosity Killed The Cat var stora. Det hade varit kul att se.

Hur låter framtidens rock?
Mer monoton.

Ert hittills bästa gig?
Södra teaterns foajé för ett par veckor sedan. Det var helt packat med folk och inte bara de närmast sörjande.

Vad vill ni skriva en protestsång om?
Tristess.

Hur högt spelar ni?
Louder than bombs.

Favoritackord?
E.