TREHUNDRA BAND SÖKTE. BARA NÅGRA VALDES UT AV OZZY SJÄLV. FÖR ANNA OCH MARIA I SVENSKA DRAIN ÄR DET INGEN FRÅGA OM VAD SOM VAR BÄST PÅ ÅRETS TURNÉ. DET VAR OZZFEST.

Drain släppte sin debutskiva Horror Wrestling i början av förra året och började genast turnera. Först Sverige, sedan Europa och till sist Amerika. Nu har de efter cirka 300 spelningar kommit tillbaka hem till Sverige för att pusta ut och börja jobba på en ny skiva.
Chili träffar Maria Sjöholm, sång, och Anna Kjellberg, bas, drygt två veckor efter att de kommit hem från det stora landet i väst. Där har de turnerat med i princip alla större hårdrocksband, som till exempel Type O Negative, Life of Agony och störst av dem alla, kungen av hårdrock, Ozzy Osbourne, som arrangerade en megaturné med en massa band som drog som en tornado genom, USA.
– Vi trodde aldrig att vi skulle få vara med på Ozzfest, berättar Maria. Det var typ trehundra band som sökte till den turnén.
– Men tydligen gillade Ozzy oss, fortsätter Anna. Det är han som i slutändan väljer ut de band som får vara med, och det kändes ju jättekul.

Piff och Puff

Att intervjua Maria och Anna är en dröm. Man hinner knappt ställa sin fråga innan de ivrigt och glatt börjar svara. De pratar ofta i mun på varandra, avbryter och överlämnar. Lite som Piff och Puff på julafton. Samtalet rör sig från allt mellan himmel och jord och både Anna och Maria vill hinna säga så mycket som möjligt om allting.
– Ozzfest var den absoluta höjdpunkten på turnén, säger Anna. Alla band kom jättebra överens, det var fester hela tiden, och ibland kunde det vara två spelningar per dag.
– Sedan var det kul att se att folk verkligen gillade oss, fyller Maria i. Efter två veckor sådär började folk stå längst fram med Drain-tröjor och sjunga med i låtarna. Det var helt fantastiskt.
Att resa runt i en turnébuss där man spenderar i princip all sin lediga tid kan leda till osämja inom vilket band som helst. Dock inte Drain.
– Visst kunde det bli jobbigt ibland, säger Maria. Man är väldigt tätt inpå varandra under en lång tid, men vi hade aldrig något stort bråk.
– Det blir ju så att man tjafsar om småsaker, fortsätter Anna. Man kan bli irriterad på sånt man aldrig skulle tänka på i vanliga fall.
– Jag tror det största bråket vi hade var om en rulle toalettpapper, säger Maria. Allvarligare än så blev det aldrig.
– Nej, jag menar vi ringer ju fortfarande varandra här hemma och träffas, avslutar Anna.

Spela i ettan

Trots att de varit på turné mer eller mindre non-stop sedan förra året börjar det redan efter två veckor hemma klia i fingrarna på Drain. De vill ut på turné så snart som möjligt, men först måste de sätta sig ner och skriva låtar till nästa skiva.
– Jag har investerat i lite inspelningsprylar som jag har hemma i min lilla etta, säger Anna. Så vi kommer väl att träffas där och spela in en demo innan vi kliver in i studion för att spela in på riktigt.
– Det känns lite nervöst nu, erkänner Maria. Förra gången hade vi inga förväntningar alls på oss. Vi var ett nytt band som släppte en platta och det var inget mer med det. Nu vet man ju att det sitter en massa folk där ute som väntar på nästa skiva. Det sätter lite press på en att göra något bra.
– Samtidigt är det väldigt kul att man vet att det man gör blir uppskattat, fortsätter Anna. Man spelar inte längre för döva öron.
Efter att ha spelat i små replokaler i närmare tio år har det äntligen lossnat för Drain på allvar. Visst finns det en hel del som väntar på nästa skiva. Horror Wrestling har hittills sålts i ungefär 40.000 exemplar i USA och liknande i Europa vilket är mycket bra för ett debuterande hårdrocksband. Både Maria och Anna lovar att de ska försöka få ut en ny skiva så snart som möjligt, helst innan sommaren och alla festivaler, även om det kommer bli väldigt svårt. Vi som väntar kan bara hoppas.

Från #2/98