KAN MAN SÄGA ATT de snygga produktionerna har börjat flytta fram sina positioner bland de förmodat unga moderna? Ja, det kan man väl. Det finns det tillräckligt många exempel på. Med anledning av det kanske det börjar bli dags att efterlysa en ny svensk superproducent. En som fyller samma roll som, säg, Jari Haapalainen har fyllt för den nu åldrade generationen (men som kanske inte har något med honom att göra i övrigt). Å ena sidan tycker jag att den idén är ganska tråkig. Å andra finns det samtidigt något fascinerande i bilden av den upplysta producenten som äger makt att hålla i alla trådar och styra över sina livegna musiker med järnhand. Det tilltalar despoten inom mig!
Machiavelli är trots allt ingen seriös förebild för mig, så jag ska låta bli den efterlysningen. Med ångorna av den tanken kvar i bakhuvudet tar jag i stället ett kort samtal med Emma Bates — som förvisso inte är någon dubbad superproducent, ännu, men som ändå är inblandad i så många intressanta projekt att det känns mer än angeläget att dra den sortens paralleller — om hennes projekt Otur. Otur har funnits ganska länge men det var först med det glimrande Honeydrips-samarbetet ”My Apologies”, som dök upp först hösten 2005, som jag och många med mig fattade att det var något bra och viktigt.
Vad är poängen med Otur, vad vill du åstadkomma?
— Med Otur finns det inte egentligen någon speciell poäng. Eller inte en poäng som är till för någon, förutom i så fall för mig. Jag gör musik som handlar om vad mitt liv är, så det kan bli precis hur som helst efter hur jag känner mig just när jag sätter mig ner och börjar skapa. Otur har funnits med mig så länge jag kan minnas att jag skrivit musik, men det är inte förrän det senaste året som det fått ett namn.
Vad händer med dina andra projekt, The Light Bulb Project till exempel? Har ni tid att göra grejer?
— TLBP är en helt annan grej för mig. Även om musiken ibland kan låta liknande, så är det med helt andra medel och intentioner som TLBP-låtar kommer fram. Dessutom är vi ju tre personer som skapar då. Just nu håller vi på för fullt med ytterligare en EP och vi ska ut och spela senare, så fort vi fått igång allt med bokningsbolaget.
Känns det stimulerande eller trist att hålla på med TLBP när Cat5 och Otur, som ju båda kommer från TLBP, fått uppmärksamhet?
— Jag skiljer skarpt på Cat5, Otur och TLBP. Skulle jag låta dem blandas ihop, och jag kan förstå varför många gör det, så skulle det bli oerhört tävlingsinriktat. Sånt vill jag inte hålla på med. Jag har rätt lätt att finna mig i en situation, och då får man göra det bästa av den. Det ena försvinner ju inte bara för att det andra är starkare just nu. Det är bara fegt att lägga ner på grund av en sån sak.