Det har varit tyst om Magnus Uggla länge. Man har gått och undrat om Magnus försvunnit för gott eller om han kanske är slut som artist. OKEJ träffade Magnus Uggla för att reda ut begreppen — han har varken försvunnit eller tagit slut som artist. Det är bara så att han är en förbaskat slö artist och människa — han får inget gjort!

Magnus bor i en ungkarlslya i Gamla Stan men tillbringar mesta tiden hos en viss fotomodell vid namn Ann Furulid. Det sägs att dom väntar barn — att en ”uggleunge” är på gång. Men det vägrar Magnus kategoriskt att tala om. ”Privatlivet är bara mitt, jag vill inte larva mig i Pressen som Frank Andersson”, menar han.
Sedan LP’n ”Vittring” kom har Magnus Uggla legat lågt — slappat och tagit igen sig. Förutom en folkparksturné och en sista plats i svenska uttagningen till Eurovisions-schlagern har det varit tyst från Uggla-hållet.
OKEJ: Vad har du då gjort sen sist?
”Jag har tagit det lugnt. Jag är fantastiskt slö, så jag har mest latat mig, skrivit nya låtar, turnerat lite och slappat.”
OKEJ: Då har du en ny LP på gång inom kort förstår jag?
”Nej, dit är det långt. Jag har inte hittat någon bra producent än.”
OKEJ: Kan du inte använda samma som du har haft på dina gamla plattor?
”Nej, vi har gjort vad vi kan göra tillsammans. Det blir svårt att kunna tillföra något nytt utan nya idéer.”
OKEJ: Du har ju skrivit en del nya låtar. Vad blir det för sorts stil?
”Något åt ”Livets teater” till. Litet mer avantgardistiskt. Det blir lite mer genomarbetad och producerad musik.”
OKEJ: Blir det med en röd tråd — en handling som på ”Livets teater”?
”Nej, det tror jag inte. Jag vet faktiskt inte. Jag har inte skrivit texterna än. Jag börjar alltid med att skriva låtarna — texterna kommer sist. Men det är möjligt att det blir nån slags handling.”
OKEJ: Över ”Eurovisionsschlagern” då. Hur kändes det att komma sist?
”Underbart. Det var det bästa som kunde hända mig.”
OKEJ: Hade du räknat med att komma sist när du ställde upp?
”Nej. Inte trodde jag att dom skulle va så himla låsta i sina ramar. Jag trodde faktiskt att jag hade en chans.”
OKEJ: Hur tror du att det hade gått i Israel då?
”Jag hade kommit sist där också”, säger Magnus och skrattar. Han försäkrar att han aldrig ska ställa upp i liknande sammanhang. Det var mer som en kul grej han gick med på att vara med, förklarar han.
OKEJ: För litet mer än ett år sedan kunde man bland småannonserna på nöjessidorna i en del tidningar hitta information om ett nystartat produktionsbolag, som sökte nya svenska förmågor. Det var ditt, Magnus. Hur har det gått med det?
”Det har gått bra. Vi har just kommit med första plattan nu — Mikael Rickfors nya!”
OKEJ: Du har haft många planer på gång då och då. I somras skulle du ju spela i Spanien. Hur gick det med det då?
”Det blev inget. Det var meningen att jag skulle representerat Sverige vid CBS-konvent. Men när dom började bomba där nere ställde dom in det. Men det skulle ha varit kul att vara med där. Bruce Springsteen och Barbara Streisand skulle ju varit med också…”
OKEJ: I ”En vandring i solen” hade du ju med en låt. Hur kommer det sig?
”Dom ringde en dag och frågade [oläsligt /blaskoteket] de något emot det och det hade jag ju inte. Kul att du lagt märke till den. Det kan vara svårt att göra det. Den ligger ju i bakgrunden.”
OKEJ: När vi är inne på filmer kan man ju passa på och fråga om du har några andra filmplaner på gång?
”Ja, jag ska spela knarklangare i en ny svensk film. ”Det vita guldet” ska den heta. Jag ska spela en slags länk mellan Francisco och Sverige. Staffan Hildebrand ska göra filmen och vi börjar spela in någon gång nästa år.”
OKEJ: Är det några mer nämnda bland skådespelarna?
”Ja, det har varit snack om PETER FONDA, Alan Edwall och Frej Lindkvist. Men betvivlar att dom lyckas få med Peter Fonda…”
OKEJ: Ska du skriva musiken till filmen?
”Jag vet inte. Kanske gör jag det.”
OKEJ: På tal om musik. Vad tycker du om dagens nya svenska band. Till exempel Factory och Magnum Bonum?
”Dom är bra och skickliga MEN allt dom gör är plagiat på vad jag redan har gjort. Dom bara kopierar mig!”
OKEJ: Ebba Grön och Dag Vag då?
”Nej, dom gillar jag inge’ vidare. Dom är nån slags förlängning på proggmusiken och det gillar jag inte!”.
OKEJ: Finns det då inte något svenskt band du gillar?
Lång tystnad… ”Nej, det gör det inte. Pugh gillar jag men har blivit så djäkla kommersiell. Han försöker bli så himla accepterad med sina shower och familjeunderhållningar.”
OKEJ: Du säger att Factory och Magnum Bonum är Magnus Uggla-kopior. Menar du då att dom plattor, som du har gjort har haft en viss betydelse för den svenska rockens utveckling? Är det tack vare dig vi har alla dessa nya bra svenska band?
”Ja, det verkar som det. Nästan alla band — förutom proggbanden — sysslar med det jag redan har gjort. Man kan väl i varje fall säga att jag har varit en inspirationskälla till en del nya band…”
OKEJ: Vad lyssnar Magnus Uggla på för musik på sin fritid?
”Det blir en massa olika grejer. Men Talking Heads är djäkligt bra. Dwight Twilley, Graham Parker och Ian Dury är himla fina också.”
OKEJ: ”Gud, jag ska bli bra” hette en låt du skrev till ”Vittring”. Den handlade om dina laster och dina försök att bli av med dom. Hur har det gått?
”Det är samma som alltid. I morron ska jag bli bra. I morron…”
OKEJ: Du har skrivit en hel del låtar med texter, som kan tolkas som att du är homosexuell. Hur är det egentligen. Driver du bara med oss eller ligger det någon gnutta sanning i det?
”Driver! Vadå driver! Varför skulle inte det vara sant. Nej, jag vet inte. Jag låter det stå osagt!”
OKEJ: Har du tänkt något på framtiden. Vad det ska bli av dig i framtiden — på 80talet. Vad du ska syssla med då?
”Jag ligger lågt. Jag bekymrar mig inte så mycket. Jag tycker inte man ska känna någon stress. Jag gör ju mest plattor för att tillfredställa mig själv. Jag ger inte ut en platta bara för att jag ska göra det. Aldrig!”
OKEJ: Har du funderat på att ta ett vanligt ”hederligt” jobb?
”Vad skulle jag göra då. Jag är alldeles för slö för att jobba. Brevbärare? Vi får posten så sent här, så det kanske skulle vara något för mig? Men å andra sidan. Om det var jag som dela ut den skulle vi väl få den ännu senare… Dörrslusk kanske…”, säger Magnus och skrattar åt sin egen påhittighet. Det kanske skulle vara ett jobb sytt åt honom?
OKEJ: Efter ”Dörrslusk” — har du haft något problem med att komma in på några ställen?
”Nej, då! Det går så bra. Jag sa ju det att ”en dag ska ja ge dom, ja röda mattan ska fram”. Det är raka spåret nu!”
OKEJ: Till sist Magnus. Ska du gifta dig?
”Gifta mig. Nej, det visste jag inte…”

Efter den här intervjun fick vi meddelandet om att Magnus blivit pappa till en liten dotter (48cm 3kg) Grattis!