Piglet
”Frail”

Uppsalabandet med det gulliga namnet Piglet fortsätter att överraska. Deras senaste demo innehåller hela 9 låtar och nästan alla håller hög klass. Något man inte kan beskylla dem för är att deras låtar är likriktade. Inledande ”S” är en flummig ballad med akustisk gitarr och ett kyrkorgelliknande komp. Nästa låt heter ”The Mimic” och ligger i närheten till Dinosaur Jrs lugnare låtar fast med en del små experiment och taktbyten som omväxling. På ”They’re wrong again” är det Codeinetempo som gäller och det låter stundtals väldigt mycket Pink Floyd, Spiritualized och LSD. Sångaren har plötsligt bytt till engelsk accent i ”Once Again”, som också den är lugn och flummig, men med distade gitarrer i bakgrunden. Synthtrumpeter och den smärtsamma texten gör att det blir riktigt kraftfullt och mäktigt. Femte låten heter ”Sex (and other things)” och dess ganska vanliga slackerpop skulle jag klarat mig bra utan. ”I remember when I was a child – then I only cried when I fell” har en underbar låttitel och även låten är riktigt vacker och gripande. Helt kronologiskt rätt heter nästa låt ”College”, som är en punkröjare som klockar in på 1 minut och 20 sekunder. Nästa låt, ”Fragments of eternity”, är betydligt längre, dryga tio minuter faktiskt, och i ett helt annat musikaliskt fack. I början låter det rätt mycket som Spiritualized och dylika flumskapelser, för att sedan övergå i ren ambient techno med svävande ljudexperiment, vattendroppar och stråkar. Dessutom helt utan, de i England numera bannlysta, återkommande beatsen. På den sista och avslutande låten, ”Can you see Penny Lane?”, går de tillbaka till vanlig tvåminuterspop med sommarmelodier och amerikanska influenser.
Sammanfattningsvis måste jag säga att Piglet har mycket av det som de flesta demoband saknar; originalitet, popkänsla och talang. Precis det som alla recensenter och skivbolagsdirektörer säger sig leta efter.

Piglet
Andreas Lindström
Kungsängsvägen 20:6
753 23 Uppsala.