Loosegoats
”Back in Slack”

Loosegoats är (numera) tre slynglar som tycker om att ikläda sig t-shirts som det står Pavement, Archers of Loaf eller Sebadoh på.
Förut var de en kvartett som på två demos spelade tämligen oorginell, men också oantastlig, indiepop. I somras när bandets sångare, gitarrist och låtskrivare Christian var i USA, såg han ett program på MTV i vilket Thurston Moore visade videos med sina favoritband. Christian blev betuttad i den amerikanska indierocken och bestämde sig för att tiden var kommen för en ny epok i Loosegoats historia. När han kom hem skrämde han bort övriga medlemmar med sina slackerfantasier, och skaffade sig två nya medmusiker: Jens (bas) och Johan (trummor). Här skulle det liras low-fi.
Ännu ett band som inte kan spela, aldrig repar och som fyller sina demotejper med ostrukturerat oväsen?
Nej, faktiskt inte. Loosegoats engagerar sig (hyfsat) i det de gör, och de kan spela. (Framförallt det utmärkta trumspelet håller samman musiken och ger den en, för sammanhanget, sällsynt fast form.) Christian, som har bott i Seattle i tio år, hör också till de få svenska sångare som inte behöver skämmas för sin engelska.
Det är alltså inga enormt utflippade ljudexperiment à la Lou Barlow som Loosegoats bjuder på på ”Back in Slack”, utan sex ganska medelmåttigt sluskiga låtar. Det låter ofta mycket Sonic Youth, och det tycker jag är alldeles lagom utflippat.