Att definiera The April Tears musik är inte lätt, eftersom den är ett potpurri av så många olika stilar. Inom deras musikaliska ramar hittar man gitarrpop, synth, dansmusik, ja det mesta. Att de dessutom inte vill sätta någon etikett på sig själva gör det inte direkt lättare, så vi nöjer oss med att kalla det för »musik«, varken mer eller mindre. The April Tears låg bakom en av förra årets bästa skivor, »Strange Paradise«, som uppvisade ett brett register av musikalisk talang, med många tvära kast. Och nu är de på gång igen, med ett kommande album som enligt låtskrivaren/gitarristen/allt i allot Andreas Jismark kommer att bli den bästa svenska skiva som någonsin gjorts. Stora ord från ett än så länge litet band. Naturligtvis kände jag mig manad att undersöka om de verkligen är så bra som de själva påstår:

ANDREAS JISMARK STARTADE The April Tears år 1990, men det var inte förrän två år senare som fler medlemmar tillkom och det blev en grupp i ordets rätta bemärkelse. Förutom Andreas består The April Tears även av sångerskan Sara Gunnarsson, basisten Christian Berg och Torbjörn Söderman, som spelar trummor. 1995 släpptes deras första fullängdare, »Strange Paradise«, som fick mycket goda recensioner. Andreas:
— Vi blev chockade över det positiva mottagandet av »Strange Paradise«. Vi hade inte väntat oss att den skulle få så bra recensioner. Den sålde bra också, fast det borde ha blivit mer. Men med tanke på att vi ligger på ett litet bolag, som dessutom är inriktat på elektronisk musik, så har det gått bra. Eftersom vi inte tillhör den genren är det nog inte så många som pratar om oss på fester och liknande. Det kommer dock att göras mer reklam för nya skivan än den förra. Man kan väl säga att »Strange Paradise« har bildat en bra grund för oss att utgå ifrån i fortsättningen.
April Tears nya singel »Heart Shut Down« skulle ha kommit i maj i år, men den och det efterföljande albumet »Eyes Cold Kisses« är försenade. Mesh har producerat, och deras mixning har dragit ut på tiden.
— De jobbar lite i sin egen takt, men huvudsaken är ju att slutresultatet blir bra. Nya skivan är faktiskt mycket bättre än »Strange Paradise«. Det är mindre gitarrlarm, och Mesh har präglat den med sitt dansanta sound, så det låter tyngre. Jag spår för övrigt Mesh en lysande framtid. De är jättetrevliga att arbeta med, och är det bästa som har hänt synthmusiken på tio år. Alla som har hört deras senaste skiva borde tycka detsamma.
April Tears har tidigare kallats »indiepopband« av skivbolaget, något som gör dem irriterade.
— Vi förstår inte varför, och är ganska sura över det. Vem vill bli stoppad i samma påse som t ex Pineforest Crunch? Men det är klart, de måste väl etikettera sitt band på något sätt. Det säljer kanske bättre då.
Förutom Yvonne och Broder Daniel har Andreas inte mycket till övers för den svenska musikscenen.
— Det finns knappt några bra band i Sverige. Det är få som vågar göra något utanför ramarna. De har ingenting nytt att komma med. Själv skulle jag aldrig få ut något av att göra musik som andra redan har gjort.
Har du några sidoprojekt på gång?
— Nej, det hinner jag inte med, och jag tycker att det verkar vara fullständigt vansinne. Jag vill koncentrera all min tid på April Tears. Och om jag får några nya influenser så kan jag bädda in dem i samma grupp. På så vis kan jag överraska hela tiden. Jag vill inte att April Tears ska vara ett förutsägbart band där folk hela tiden vet vad de får.
En orsak till att April Tears inte låter som andra band är enligt Andreas att de hämtar sina influenser från många olika håll.
— Vårt musikintresse bottnar inte i Beatles, som hos många andra, utan snarare i Leonard Cohen, Velvet Underground och David Bowie. Andra bra grupper är t ex Jesus and Mary Chain, Depeche Mode och Kraftwerk. Leftfield är också förbannat bra. Film är också en stor inspirationskälla för mig. Ibland får jag en idé till en låt från t ex en replik. Det finns inget bättre än en bra film med mycket bra musik. »Seven« är ett lysande exempel på det. Inledningen är helt fantastisk, en perfekt kombination av ljud och bild. Man tappar andan.
Vilken är den bästa skiva som har gjorts?
— Det är nog »I’m Your Man« med Leonard Cohen. Men om man tog låtar från de tre senaste Depeche-albumen så skulle det vara oslagbart.

Om man inte lyssnar så noga på April Tears kan det vara lätt att få för sig att det är just indiepop som spelas. Men att avfärda April Tears som ett indiepopband vore klumpigt, för de är mycket mer än så. Om man hör efter så upptäcker man en mycket nyanserad ljudbild, full av härliga rytmer och melodier. De låter faktiskt inte som något annat band. Visst hörs influenser från bl a Depeche Mode ibland, men de är så skickligt bearbetade att de lyckas tillföra musiken något nytt istället för att bara referera till något gammalt som har fungerat som inspirationskälla. »Strange Paradise« hade en väldigt glättig yta, men om man skrapar på den och lyssnar på texterna så finner man att det inte alls är så mysigt som det först verkar. I själva verket är det ganska tunga ämnen som avhandlas. »Eyes Cold Kisses« kommer enligt utsago att vara tyngre och aningen mörkare, och om den är så mycket bättre än sin föregångare som Andreas Jismark säger, då är det inte mycket som kan hindra The April Tears från att bli riktigt stora.

OBS!

I januari släpper April Tears singeln »Heart Shut Down«. Missa den inte!