KAZJUROL frågorna är besvarade av Mr Big Babsy Ahlqvist himself! OK, lite försnack… så här i all hast! Mina frågor är så jävla gamla och dåliga så det är inte klokt, men det skiter vi i, va!?! Here we go!

Lite story?!
— I maj -86 körde vi igång för förstå gången men då var det inte alls samma sak som nu, dvs musiken var helt annorlunda, andra medlemmar och då var KAZJUROL mer ett skämt-band. Egentligen började gruppen som en liten hobby på sidan om RESCUES IN FUTURE där några av oss lirade med. Vi ville helt enkelt lira lite hårdare och metal influerat på sidan om R.I.F. som bara blev lugnare och lugnare. Sen latjade vi lite, hittade på namnet KAZJUROL och lirade ett par gigs, böt medlemmar friskt, spelade in en demo som vi egentligen skulle ha gett ut som split kassett med SVART PARAD. I augusti sen splittrades R.I.F. och vi blev ovänner och vi andra beslöt oss för ett satsa på KAZZE. I oktober sen kom Pontus in på gitarr och fyra veckor senare lirade vi in ”MESSENGERS OF DEATH” med låtar som skrevs under dessa fyra veckor. Sen dess har en hel hänt men det kommer vi till sen antar jag.

Medlemmar + åldrar, tack!
— Vi har förresten bytit lite alldeles nyligen och har nu en ny trummis. Allas våran idol Andreas Larsson (han HAPPY FARM sjunger om ni vet) blev nyligen farsa och beslöt sig för att lägga av. Det var hans eget beslut och han ansåg sig helt enkelt inte kunna satsa så hårt som vi planerar att göra. Det är skittråkigt när en gammal polare lägger av men vafan — det är bara att ta nya tag. Och vi är fortfarande polare. Så just nu består vi av: Pontus Ekwall gitarr 20 år, Thomas Bergström bas/sång 18 bast, Tommie Pettersson gitarr 23 år, Peter Ahlqvist texter etc 23 år och vår nya trummis U. Larsson 17 år (spelade tidigare med i thrash bandet REALITY).

Det är ju en märkbar skillnad mellan ert nya och gamla material… vad hände?
— Kan det vara texterna?? Nej, men det säger väl egentligen sig själv att om man går in och lirar in en EP efter fyra veckor så blir det inte bra. Vi ångrar inte att vi gav ut ”Messengers of death” men det är heller ingenting vi vill bli påminda om. Däremot får Punish Records skylla sig själva som hade ”blow out sale” på den — det kommer att bli en vinyl som MARTIAL MOSH—Marko och alla hans fränder kommer att jaga hårt efter, eller…??? Och när det gäller förändringen så var vi mer samspelta, trivdes bättre ihop, hade hållt på längre, hade mer visioner och mål när vi spelade in ”A lesson in love” och det gav resultat. Fast det har hänt en hel del sedan dess med och vi har flera nya låtar som vi klart tycker slår ut vårt material på ”A lesson”. Vi kanske inte längre är lika snabba, och är nog mer tekniska — fast det låter absolut inte Bay Area eller techno om vårat nya material. De flest verkar tycka att vi har en egen stil och det låter fortfarande KAZJUROL. Och egentligen har vi nog inte blivit så mycket slöare — det varierar från låt till låt.

Influenser?
— Musikaliskt sett har givetvis de fyra stora satt sina spår, dvs METALLICA, ANTHRAX, SLAYER och MEGADETH samt en hel del annat oxå t ex CELTIC FROST, KREATOR, CANDLEMASS, TESTAMENT, SUICIDAL TENDENCIES, DRI och helt klart lite äldre metal band som SABBATH, MAIDEN och JUDAS PRIEST. Det är band som jag tror betytt mycket för thrash metalen i det stora hela och är såna band som även vi hämtat influenser men kanske framför allt inspiration ifrån. Vi strävar efter en egen stil och det tycker jag vi har, men det går aldrig att komma ifrån att man influeras av andra band. Vi lyssnar på en jävla massa men det här är nog de band som betyder mest för musiken. Sen har vi ju texterna son bara jag kan svara för och där är det konfrontationen med verkligheten, lögnen/sanningen och ofta personliga relationer och upplevelser som får utlopp. Det finns en hel del folk, grupper och sånt som betytt en hel del för mig. Framför allt då gamla hederliga CRASS, DEAD KENNEDYS (främst Jellos texter givetvis), Ian McKaye, Morrissey (sångare i THE SMITHS), Torbjörn Säfve (Sveriges bästa och medvetnaste (???) författare) och poeterna Vladimir Majakovskij och Stig Dagerman som betytt en hel del. Även ”förrädaren” Jerry Rubin och hans bok ”Do It” är sånt som satt sina spår. Sen spelar givetvis ledan och dess motsats livsglädjen en stor roll, vilket kanske märks från text till text. Vad det blir för typ av texter beror helt på hur jag känner mig. Och även fast man försöker se det mesta positivt är det jävligt svårt att kunna säga ”don’t worry — be happy” för ibland känns det som att ljuga sig själv rätt upp i ansikten.

Kan du berätta lite om er nya lp?
— Det finns väl inte så där otroligt mycket att berätt än då den inte är inspelad än. Däremot är det så gott som 100% med vårt kontrakt med Active Records (har bl a CANDLEMASS) nu. Vi har fått förslag men ännu inte ritat ditt namnen vilket vi dock räknar med eftersom det låter bra. Så förmodligen ska vi lira in plattan i augusti och den ska vara ut i september, eller senast början av oktober. Vi kommer att köra ett par av låtarna från demon + några nya som ”Mankinds blind illussions”, ”Confrontation of reality”, ”A clockwork out of order”, ”Close your eyes and ignore”, ”World War I (memories from the future)” och ”Dance tarantella”. Titeln har vi heller inte funderat klart på men antingen ”Confrontation of reality” eller ”Dance tarantella” ligger bra till. Den sista titeln syftar på vissa sydamerikanska indianstammar som trodde att det enda sättet att klara sig när man blivit biten av en tarantella var att dansa en våldsam, extatisk dans som kallas tarantella och på det sättet fördriva giftet. Vad vi menar med titeln är att vi genom vår musik, aggressivitet, dans, ställningstagande, texter försöker fördriva de lögner och den falskhet samhället av idag har gett oss. Sen beror det givetvis på om vi hittar ett bra omslag och kan få en titel att passa in till det.

Vad tycker ni om straight edge?
— Det är väl lite väl tunt. Däremot CRUCIAL YOUTH och deras total edge går väl an. Fast vi är nog mer åt extreme edge hållet och band som Sober Or Die. Deras platta ”Kill the pissed punks” är ett mästerverk. Allvarligt talar är man liten kluven i den här frågan. Som det mesta annat som härstammar från USA så lyser ju dubbel-moralen igenom rätt friskt. Det är alldeles för mycket fjäskt åt höger och absolut inte något ”stand proud and face it”. Det verkar som om de flesta banden (speciellt New York banden) bara är ”buddies” som fjäskar för varandra och som verkar fruktansvärt grupp-orienterade och där individualitet verkar vara ganska främmande. Däremot tycker jag straight edge och flera av de typiska (ofta lite väl typiska) straight-banden ger en fruktansvärd kick. Det går fan inte (ursäkta svärordet — det tar tid att vårda sitt språk — jag lovar att borsta tänderna lite noggrannare ikväll) att komma ifrån att de talar sanning om droger och deras inverkan på oss människor. Det vet man väl själv!!! Jag försöker själv så gott det går att trappa ner på festandet. Jag och Tban höll oss faktiskt nyktra 3½ månader nu i början av -89. Och det är vi faktiskt stolta över!! Fast det handlar ju inte enbart om att dricka eller inte dricka. Det tycker jag också att man ska ha klart för sig. Ett skräck-exempel är SLAPSHOT men å andra sidan är drog-romantiserande band ännu värre. Ärligt talat vill jag faktiskt inte att rökare blåser ut sin rök i ansiktet på mig och förgiftar mig. Så långt är jag överens med de flesta straight band. Däremot gillar jag inte heller att kapitalismens (stats- eller privat) och den ekonomiska exploateringen förstör den luft jag andas. Det gäller att sätta saker i sina sammanhang! Visst kan jag vara 14 år, ha rakad skalle, baggy t-shirt, ett par reebook och alla Revelation skivorna, vara straight edge och tro att allting är så bra så bra, men räcker inte förstånden längre än vad näsan räcker är det kört. Och som jag sagt är jag kluven vad det gäller straight edge och allt detta. Jag personligen har fått en jävla uppåt-kick av musiken och hela prylen men samtidigt är det för mycket av ”follow the sheep” och peer pressure mentalitet involverad. Visst är positive peer pressure OK, men sen då???? Sen måste man oxå ha distans till det hela och inte ta sig själv eller någonting för allvarligt, och det är därför jag rå-diggar band som CRUCIAL YOUTH. Vad har man egentligen kvar om man inte längre kan kritisera sig själv?

Ska vi ta det där med favoritbanden?
— Ja du det är mixat det.
U Larsson vet jag ingenting om än, men har verkar gilla crossover thrash, de vanliga banden + lite lugnare heavy metal typ HELLOWEEN och sånt. Han har inte varit med mer än en verka än.
Bäs stormdyrkar METALLICA, MISFITS, DEPECHE MODE, SLAYER, FAITH NO MORE, ACCUSED, MINOR THREAT, SUBHUMANS, TESTAMENT m fl.
Pontus gillar mycket gammal heavy metal + det mesta i thrash väg t ex KREATOR, CELTIC FROST, SLAYER, POSSESSED etc men är inte speciellt förtjust i hardcore. Gillar givetvis energin och aggressiviteten och tycker hardcore band är bäst live men köper aldrig några HC skivor.
Tban är mölj killen i bandet, dvs lyssnar mest på ös-musik. ACCUSED är favoriterna, DRI, BAD BRAINS, SLAYER, YOUTH OF TODAY, DEAD KENNEYDS, RKL, SACRED REICH, ATTITUDE m fl tillhör favoriterna. Fast inte ens han gillar DISORDER ”Live in Oslo” och han (och egentligen ingen av oss) är någon större fan av grind-core (förutom FILTHY CHRISTIANS och PUNGENT STNECH).
Själv gillar jag (cute-Pete) alltså det mesta av det bästa. Just nu är det mest amerikansk pop-core och college rock som gäller t ex SOUL ASYLUM, ALL, DAG NASTY, DESCENDENTS, REPLACEMENTS, HUSKER DU, XTC, R.E.M. men även en hel del annat t ex NEW MODEL ARMY, DEPECHE MODE, JINGO DE LUNCH, BLAST, ATTITUDE, GORILLA BISCUITS, NO FOR AN ANSWER, SWEET BABY, SATOR, SLAPSHOT, RUSH, NAKED RAYGUN, YOUTH OF TODAY, SNFU, GUNS + ROSES, PUSHTWANGERS, WATERMELON MEN, KREATOR (nya plattan är bäst), LEEWAY, CRUMBSUCKERS, gamla AGNOSTIC FRONT, THE SMITHS, SACRED REICH, JOYCE McKINNEY EXPERIENCE, DYS, CRUCIAL YOUTH (total edge rules), 7 SECONDS och givetvis UNIFORM CHOICEs nya underbara ”Staring into the sun”. Å andra sidan är detta det som gått varmt den senaste veckan. Lyssnar även rätt friskt på THE ALARM och MADNESS som blivit avtäckta allt damm och återupptäckta. Anti-fav??? SKREWDRIVER är väl inte så där jätte-häftiga, och inga andra av deras sort heller egentligen. M.O.D. bör väl oxå få sig en känga och sen finns det givetvis en hel del andra. Musikaliskt sett hatar vi inga hand utan det är attityderna och texterna som gör dessa band vedervärdiga.

Fänrik Fjun?
— Nu står det still… Är inte det en HAPPY FA… öh STREB… ASTA KASK låt förresten??? Men Fänrik Fjun? Nu får du väl ge dig? Vad är detta för typ av frågor? Däremot brukar vi hoppa höjd i samma korv-fabrik som Cronos lärde sig vässa pennor i, och även fast det låter tråkigt så samlar vi faktiskt på gröna bowling-banor som det står Frank Blackfire på. SODOM har alltid tillhört våra stora favoriter. Quorthon har vi dock aldrig gillat. Vi odlade skägg, käkade flugsvampar, drack mjöd, byggde skepp, sydde skinnkläder etc i flera månader. Ändå fick vi inte vara med på BATHORYS nya platta. Thrash metal branschen är tuff och död-metalen är nog ingenting för oss smörare i KAZJUROL.

Hur ligger det till med Happy Farm då?
— Med tanke på att de slöat ner sig totalt och ballat rätt friskt så där i största allmänhet så är de väl knappast längre något band för alla vackra svenska hockey-horor!!! Fast dom käkar ju fortfarande bajs och sånt så nog lär de få behålla några fans. Sen är det lite tråkigt att de inte kan skriva egna låtar. Deras två första plattor hyrde de oss till att göra, och nu på nya har de snott det mesta. Dels en av våra låtar, dels en GYLLENE TIDER cover och resten är bara en massa RESCUES IN FUTURE riff. Det är lite tråkigt — men OK de är ganska tuffa för att vara ett pop band. Och har ni hört en massa äckliga rykten om dem så är det säkert mer än sant. Tosse är med i ett Fagersta gäng som kallar sig själva ill-gänget och dom är äckligast. Munne har blivit punk-arné. Mudda läser mest Brand, April etc och är hobby-anarkist (fast egentligen är han småborgare) och Krill försöker platsa i gänget genom att göra det vääärsta.

Äter ni er gröt? Äter ni gröt? MAM!
— Nej, men däremot brukar vi ge bort gröt till killarna i PUKE. Du måste ha tagit fel på oss och dem. Vi käkar gröt ibland men försöker variera oss lite inom kostcirkeln. Är man total edge går det inte att veva i sig vad som helst. Fast visst är det svårt att hålla sig och vara perfekt jämt. Har ganska svår abstinens just nu då jag nyligen slutat rita straight X på handen. Har trots att jag slutat supit och börjat käka rätt märkt att jag haft ett par halvfyllor. Här om dagen kom jag på det: sprit-pennan för fan. Fast nu är det slut på den dubbel-moralen oxå. Aldrig mer ska jag förgifta kroppen genom att kladda X med sprit-penna! Det är svårt som fan och det känns svårt att till sist verkligen ta mot till sig att ställa sig ansikte mot ansikte med såna problem. Det är svårt att vara total edge t ex får man inte använda rakvatten som innehåller sprit, och det resulterar i en massa rakfinnar som gör det svårt att behålla den propra, rena college-looken. Likaså är det dyrt med alla tandborstar och tandkräm, men vad gör man inte för att få join the crew.
IT’S OK TO EAT GRÖT — BUT NOT WITH SUGAR!!!

Vad tycker ni om Gävle? Bra band, eller?
— Finns det fortfarande några bra band i Gävle? Skämtar du, eller? Äh, faktiskt så gillar vi LOS BOHEMOS en hel del och SLAM killarna var jävligt bra. DROSS var coola live men inte på HARDCORE FOR THE MASSES… ärligt alltså. Fast det är ju våran personliga smak så… Däremot gillar vi stan i övrigt (för att Di Leva kommer därifrån och för att vi brukar lira in där uppe). Fast det verkar vara dåligt med thrash band. Finns det några?

Vad vet ni om Sverige?
— Att det finns en jävla massa bra band där, alla vackra blonda tjejer, era klockor och Erar ost, att det går isbjörnar på gatorna, att huvudstaden heter Oslo, att ni är kända för er erotiska frihet o s v. Dessutom är det väl landet där flest ungdomar i världen tar självmord? ABBA känner vi oxå till men nästan inga andra band. Det verkar vara ett underbart land och speciellt Faaaagersta låter intressant.

Vad tycker ni om Babs?
— Snygg kille har jag hört! Det finns väl egentligen inte så mycket mer att säga än att mina ölkostnader minskat betydligt i år, mina beställningar till Revelation duggar tätt, müsli fabrikanterna fått ännu en nöjd kund, att CRUCIAL YOUTH’s fyra regler (i alla fall tre…) inte är så dumma i alla fall och att ni numera kan kalla mig cute Pete. Babs dog efter ett hårt nyårsfirande och cute-Pete was born. Sedan dess har jag mest tagit det lugnt, korsat övergångsställ på grönt, spolat tillbaks video-kassetter, lyft vikter, borstat tänderna och vårdat mitt språk.

Nåt att tillägga?
— Egentligen inte. Det enda vi säga är att vi kommer att köra hårt med spelningar i Rockborgen även i höst. Det som är på gång är bl a DRI, GANG GREEN, GORILLA BISCUITS/JUDGE, HARD ONS, CORROSION OF CONFORMITY, SUICIDAL TENDENCIES mm. Vi ska försöka släppa fram lite fler okända band oxå men det är svårt att köra för mycket prylar, dvs intresset dör ganska snabbt om vi tar dit för mycket. Vi är dessutom väldigt sugna på att komma ut och lira runtom i Sverige så hör gärna av Er. När vi fått ut LP’n ska vi försöka ge oss ut och lira lite, och trots att vi kanske inte längre blir ett bensin o matersättningsband så lovar vi att inte ha 20-sidors raiders.

Det var det, och inget annat.