Vi befinner oss ca 300 år fram i tiden, ombord på rymdskeppet Enterprise. En vild födelsedagsfest är på gång och det är ingen mindre än vår spetsörade vän Mr Spock som firas. Efter att ha öppnat några av paketen — bland annat ett med en flaska med texten ”To Boldly Drink What No-one Has Ever Drunk Before” innehållande en fantastisk dryck — kommer Spock fram till den sista presenten. Den är ifrån självaste Captain Kirk och innehåller en kassett med rymdpop. Mr Spock blir till en början alldeles förstummad av musiken, men börjar snart att med sin djupa stämma sjunga om sina äventyr i rymden. Detta blev hans första konsert, men långt ifrån hans sista. Några månader senare lyssnade hela universum på hans känslofyllda stämma och han intog snabbt förstaplaceringen på den intergalaktiska topp-10 listan. Då fattade han en viktigt beslut; han skulle åka till Tellus, 300 år tillbaka i tiden och vidga dåtidens jordmänniskors trångsynta världsuppfattning och få dem att förstå att det faktiskt finns mer i universum än deras lilla planet.
Vid nedbeamningen från Enterprise delades Mr Spock på grund av mikrovågsstörningar i atmosfären och blev två personer: Android — med stämman och Cybernoid — med ljuden. Givetvis var han tvungen att övertala Captain Kirk (som klarade beamningen bättre) att följa med för att kunna utöka låtmaterialet.
Numera bor de alla tre i Malmö i Sverige på Jorden. Captain Kirk har fortsatt att utvidga sina musikaliska vyer och börjat göra annan musik än rymdpop (!). Istället för rymdskepp kör han numera buss.
Ovetande svenska recensenter har skrivit att S.PO.C.K befinner sig tio år efter sin tid (de skulle bara veta hur långt efter sin tid de verkligen är!). Vissa anser att musiken de gör redan har gjorts av andra långt tidigare. Android: ”Vi spelar gammal(?) synthetisk pop, men med en ny ingrediens som heter rymd. Det finns kanske grupper som har spelat något liknande det vi gör tidigare, men vad spelar det för roll!? Huvudsaken är att det är bra och att folk tycker att det är roligt att lyssna på det. Sedan så är det ju det att vi verkligen är Star Trek. Vi försöker inte likna Mr Spock; vi är Mr Spock!”
Men de har inte enbart fått negativa omdömen. I en tidning beskrevs de med respekt som science fiction romantiker och musiken som astralpop; I en annan ansågs deras singel ”Silicon Dream” vara en av de bästa svenska för tillfället. ”Silicon Dream” spelades in under tre dagar i januari 1990, i studio Dundret, Malmö. Med sig i studion hade de förutom Captain Kirk också skivbolagsdirektör Bosse Magnusson som tekniker och producent.
Android: ”Jag sprang runt om videofilmade allting i tre dagar. Det ska mycket till för att knäcka Cybernoid, men Captain Kirk och jag var så fruktansvärt töntiga så till slut blev han alldeles knäckt.”
Cybernoid: ”När jag inte hade någonting att göra satte mig ner och gjorde knäppa ljud för att försöka driva de andra till vansinne. En dag hade jag gjort ett verkligt knäppt ljud och när Kirk kom till studion så sade jag till honom: Titta, jag har kopplat en niovolts-batteri till din synth; det låter dö ball! Då blev han vansinnig, men jag hade faktiskt inte gjort det…”
När låtarna kommer till så är det alltså Captain Kirk som skriver själva musiken. Därefter får Android dem på kassett och börjar utveckla sina rymdpoetiska texter och melankoliska sångslingor, vilket ger låtarna en helt annan karaktär än den Kirk tänkt sig från början. Cybernoid tillför sedan sina berömda rymdeffekter.
Android: ”Han är helt jävla fantastisk på att göra ljud. Säger man till honom att han ska göra ett ljud som låter ’iuuupschiiiiittioupssss’ så gör han ett sånt jävla ljud också…”
Cybernoid: ”Jag använder mig av de verkligen mest legendariska effektsyntharna. Jag har en Korg MS-10 och en MS-20; sen finns det ju MS-50 också som är en effekttillsats utan tangentbord, men den är så raritet som någonting kan bli. Det finns inga andra synthar som kan frambringa så konstiga ljud. Tar man en ny synth idag så kan man mycket väl få fram hemska ljud, men allting låter så förbannat digitalt. Till och med ’pink noise’ som man använder till bombexplosioner och sådant, låter bara plast.”
Sedan deras första — numera legendariska — rymdskepps-spelning har de haft ett flertal liveframträdanden i södra Sverige och blivit mer eller mindre kultförklarade. De har bland annat spelat på Stadt Hamburg ett par gånger (där publiken hängivet besvarar deras Star Trek hälsningar), på en illegal klubb vid namn ”Skönhet kommer” och som förband till Stonefunkers (!).
Android: ”Keyboardisten i Stonefunkers hade en Minimoog och han blev alldeles knäckt när jag stod och fullkomligt dyrkade hans synth…”
Cybernoid: ”När vi spelade på ’Skönhet kommer’, så rasade allting ihop mitt i konserten. Publiken trodde att det var meningen och tyckte att det var jättekul, men i själva verket var det rena turen att ingen blev skadad.”
Planerna inför framtiden gestaltar sig just nu för bandet i form av en 4-låtars video; I första hand i promotionsyfte, men också till försäljning.
Medan ni trångsynta jordbor väntar på Android och Cybemoid’s framtida uppenbarelser, så kom ihåg att även om ni inte har insett det än så är ni inte ensamma. Hela universum väntar med er…