Vissa band vill alltid vara värst – deras framträdanden bygger mer på effekter än musik. Ibland kan denna formel vara effektiv, men när man inte ens har några effekter blir resultatet katastrofalt – så var fallet med En Halvkokt I Folies spelning denna fredagskväll. Redan i inledningen stod det klart att det hela skulle urarta – medlemmarna skuttade omkring i vikingahjälmar och kjolar, drack öl och sjöng om ”den mäktige Tor”. Därefter vidtog en exceptionellt påfrestande ljudorgie som fick många att lämna lokalen – detta verkade dock inte störa medlemmarna som likt lobotomerade dårar fortsatte sitt skuttande. En låt hette ”Jonas kan spela modulsynth” och efter den ägnades hela konserten åt att dementera påståendet. Ärligt talat har jag aldrig hört en så intelligensbefriad musik – man visste inte ifall man skulle skratta eller gråta. Att dessutom sjunga om ”krulliga mongolider” är inte ens roligt – bara smaklöst.

Njurmännens framträdande var mycket mer sansat än förbandets – frågan är ifall de inte tog det lite för lugnt. Bandet bestod denna kväll av tre personer plus en flicka som då och då slog på plåt. Resultatet blev en dämpad och ganska vacker synthmusik som tyvärr blev en aning tråkig – Njurmännen levde verkligen inte upp till sitt blodiga rykte. Ljudet var mycket bra – både saxofon och plåt smälte in som helt naturliga delar av musiken, och Magnus Axelssons sång var också mycket vacker. Det verkade som om Njurmännen växt ifrån slaktavfall och blod, men istället antagit en ganska svag profil – de kommer att bli tvungna att utmärka sig bättre i framtiden om de vill överleva. Dessutom var spelningen en aning kort (Njurmännen alltså!), och man hade kunnat begära mer musik för pengarna. En fråga bara – varför spelar aldrig Njurmännen några gamla låtar?