TUGGA TERRIER
Tugga terrier
Massproduktion MASS CD-44, CD (MD)
2/5
Karaktäristiskt för Tugga Terrier är Ulla Anderssons röst. Det är hon som gör att låtarna sticker ut och märks. En del dagar tycker jag att hennes röst är ganska OK, andra är den bara påfrestande. Hon försöker låta utelämnande och provocerande, som en kvinnlig Freddie Wadling. Ibland faller det väl ut men oftast låter det bara pretentiöst. I de snabba låtarna är Tugga Terrier charmiga med sin innehållsrika, täta och lekfulla ljudmatta. När det uppskruvade tempot försvinner och de gör enkla popsånger faller försöken ganska platta och resultatet blir intetsägande och segt. Dessutom tillägnar de Tomas di Leva en låt och det ser jag inte som ett sundhetstecken. De båda låtarna som fanns på försmakssingeln är fortfarande bra. De har fart, glad sång, roliga gitarrer och körer av Los Chivavas. När jag däremot hör ”Cafe Sus och Dus” utlöses de allergiattacker som jag vanligen bara brukar få när jag hör svensktoppshiten ”Lassie”. Låtens pratintro får mig att må illa. Betydligt bättre är ”En njutning för en galning” där alla dataspelsblipprande ljud är borta och kvar en tyngd och nakenhet. En hel skiva med upptempolåtar skulle ha blivit svår att variera tillräckligt. Det verkar bandet väl medvetet om, men nu blandar de dessa låtar med försök till enkla popsånger. Tugga Terrier lyckas inget vidare med det och skivan blir ganska tråkig med några lätträknade höjdpunkter. De borde satsat mera på den tunga sidan de visar i ”En njutning…”, med flera låtar i den stilen borde skivan blivit bättre.
Lämna ett svar