Norrköping är mitt i en explosion av intressant musik, och ett av de mest intressanta banden just nu är Cod Lovers. Efter en hyllad debut-LP är de nu åter aktuella med en ny singel på Ceilidh, ett bidrag på New Kind of Kicks samlings-EP, samt medverkan på Emmabodafestivalen och Backstage-festivalen i Bengtsfors.

Johan Hallgren sjöng i Mr. Space när han ringde upp några polare för att höra om de var intresserade av att starta ett hobbyband för en spelning. Bandet döptes lite skämtsamt till C.O.D. Lovers, där C.O.D. stod för Cash On Delivery.
“Namnet hade således inget med torsk att göra i början men alla har ju snöat in på torsk, så då kör vi med det”, förklarar Niklas Barwe, som är gitarrist i bandet.
“Hade vi hetat C.O.D. hade vi varit inne nu, som E.M.F., K.L.F. och allt vad de heter”, tror Johan.
Han drog igång gruppen ’87 för en spelning, sedan flyttade han till Stockholm. När han sedan flyttade hem till Norrköping igen, nästan ett år senare, sparkade Cod Lovers igång igen. Till en början skrev Johan allt låtmaterial själv. En del låtar hämtades från Mr. Spaces repertoar. Nu skriver även Barwe och Johan Wallin, organisten, många av låtarna. Någon kommer med en låt till replokalen och sedan får de andra spela den som de vill.
“Vi har aldrig jammat fram en låt. Har Du tänkt på det?”, säger Barwe till Johan. “Men jag tycker inte det är någon nackdel. Vi har funnit vårt arbetssätt. Snarare blir det en röd tråd genom låtarna”, fortsätter han.

Gott om spelställen

Patrik och jag träffar Johan och Barwe på “New Delhi”, en av Norrköpings otaliga krogar.
“Barwe och jag lirade här i lördags. Bara vi två”, berättar Johan. “Vi lirade akustiskt. Sedan kom lite polare hit och så gick de upp och lirade”, fortsätter han.
En pizzeria startade med att ha band som spelade och det tog inte lång stund innan de andra krogarna märkte att det drog folk, och nu har snart sagt varje krog liveband. Johan och Barwe tycker att det finns gott om spelmöjligheter i staden.
“Jämför med Stockholm där det inte finns ett ställe, förutom Tre Backar, som vi skulle kunna lira på”, säger Barwe.
“Här skulle vi kunna spela varje vecka om vi ville. Och ändå få 2-3000 spänn varje gång”, förklarar Johan.
Förutom alla krogar finns det ett flertal spelställen. Rockföreningen som arrangerar konserter med band som Easy, Poverty Stinks, This Perfect Day, Dambuilders och Psychotic Youth håller till på Nya Strömmen.
“Det får de låna gratis, så det är bra, men de har ingen egen lokal”, berättar Barwe.
Pontus & Amerikanerna, Lolita Pop och liknande kör de på Garage. Just när Patrik och jag var i staden var Boney M aktuella. Lite större grejer, Creeps bl.a., kör de på Palace.
“Det är ingen vidare lokal, men Garage är bra”, tycker Barwe.
“Det finns tre-fyra ställen som nästan alltid har band i samband med disco och sådant”, tillägger Johan.

Stulen surfbasist

Johan “Walle” Wallin spelade fram till i höstas trummor i bandet, men gick då över till orgel. In kom Staffan Hubner. Dessutom har originalbasisten Johan Skaneby slutat och ersatts av Stefan Andersson som även spelar i inte helt okända Sonic Surf City.
“Vi har mer eller mindre snott honom, så han får väl avgöra själv vilka han vill spela med”, berättar Barwe.
Barwe och Walle lirade för många herrans år sedan i Sista Vintern, som senare blev Candymen. Barwe spelar också trummor i Persuaders och Nashville Neurotics (som gjorde en mycket uppskattad spelning tillsammans med Dream från Växjö och Sonic Surf City i påskas). Johan började sjunga redan när punken drog in i Norrköping, bl.a. i Aggressiva Kostymer ’81.
“Då stod han och kaxade sig på scen. Det var första gången jag såg honom”, berättar Barwe.

Ceilidh, SND och SA

Att Norrköping har ett alldeles otroligt levande musikliv känner väl de flesta till vid det här laget.
“Ceilidh har ju gjort jävligt mycket. Det är de som har skjutit startskottet kan man säga. För den delen av Norrköpings musikliv, rock och pop alltså”, berättar Barwe.
Sister James, Sonic Surf City, Persuaders och Cod Lovers själva är Norrköpingsband, och ligger alla på Ceilidh. Dessutom sorterar band som Drug, Happydeadmen, Thee Expression och Linköpingsbandet Suredo under etiketten. Under förra året tog Norrköping andra bolag SND några kliv framåt i och med briljanta singlar med Saturday Kids och Raketklubben, och nyligen släpptes en samlings-LP ifrån bolaget. Dessutom ligger Downbound Tarin ute med en singel nu i dagarna. Vad jag vet är alla band på SND från Norrköping. Som om otaliga spelställen och två livliga skivbolag inte skulle räcka, har staden även begåvats med Sveriges största och bästa poptidning, Sound Affects. (New Kind of Kick uttalas rocktidning om Ni undrar!). Självklart gör de sitt till för att Sveriges musikintresserade skall fortsätta vända blickarna mot Norrköping. Dessutom sänds radioprogrammet Tracks härifrån (Ha Ha! En svart plump i protokollet). Är Ni fortfarande inte övertygade om Norrköpings storhet som pop- och rockstad så kan det ju påpekas att Grammisvinnaren Magnus Johansson och Eldkvarn är Norrköpingssöner. (Så där ja. Nu är det bara att sitta och vänta på pengarna ifrån Norrköpings turistnämnd).

Best Friend

Kyparen kommer in och vi beställer varsin öl till. Alla utom Johan, som smitit från jobbet ett par timmar. Han jobbar alldeles runt hörnet på ett behandlingshem för utvecklingsstörda och bör kanske inte dricka en massa öl på arbetstid. Men när alla tre får in sina öl ångrar han sig och tar en till.
“Från att ha varit det lilla bandet i Norrköping till att ha blivit ett namn i Sverige, när kom vändningen?”, undrar Patrik.
“Med singeln”, svarar Johan. “När den kom började tidningarna skriva om oss och den spelades några gånger på radion”, fortsätter han.
Det var sommaren 1990 den släpptes, singeln “Best friend”, och den orsakade ett mindre jordskalv bland rockälskare i Sverige.
“Men den riktiga vändningen kom nog i och med Hultsfredsfestivalen och framför allt LP:n/CD:n”, säger Barwe på bred östgötska.
“Det hänger ju mycket på att lokaltidningar runt om i landet skriver om en”, säger Johan.
“Sedan är det lite synd att den svenska indiescenen är så liten”, tycker Barwe.
“Ja, Ola och jag snackade om det. Hade Ceilidh varit ett bolag i England hade vi kanske sålt en 30.000 skivor i Storbritannien”, tror Johan. “Scenen är mycket större där, marknadsföringen är bättre och radion spelar den typen av musik och den ligger på listorna”, fortsätter han. “Det kan ju finnas ett dyngbra band från Österrike, men de blir ju aldrig uppmärksammade här”, suckar denna eminente sångare.

Bra svensk musik

“Vad tycker Ni om svensk musik?”, frågar jag.
“Det finns många små indieband som är bra, men som inte spelas på radion. Easy t.ex.”, tycker Johan.
Ett band som jag tycker ligger ganska nära Cod Lovers, även om de inte är rykande aktuella nu, är Dolkows. De kör ungefär samma grej. Det håller både Johan och Barwe med om.
“Det är många svenska band jag gillar. Sator, Dolkows, Soul Patrol, Easy…”, rabblar Barwe. “En och annan låt med Wannadies är bra”, fortsätter han.
“Ja, men de har för mycket skräp emellanåt”, tycker Johan.
“Helt klart är att det är den typen av band som är intressanta. Annars tycker jag svensk rock är skit”, säger Barwe. “Hela den här nya svenska popvågen med Pontus & Amerikanerna, Bebop, Freda och Farbror Blå är så jävla dålig”, säger han med avsmak.
“Ja, allt låter likadant”, tycker Johan.
“Sedan har vi ju alla gubbar som sjunger om sina fruar och var de har tagit vägen. Ledin & co.”, konstaterar Barwe. “Svensk musik på det planet är totalt hjärndöd. Den är vidrig. Men det finns ju hopp. Det övre skiktet av indiescenen”, tycker han.

Shatter the harmony

“Shatter the harmony” är enligt mig den bästa låten på “French plums” CD:n där den finns med som bonusspår.
Varför är den inte med på LP-versionen?
“Vi plockade först ihop en bra LP med en röd tråd i, och som Du märkt blev det ju popköret som gällde. Vi ville ha en bra helhet i den”, berättar Barwe.
“Slänger man då in ‘Shatter the harmony‘ mitt i bryter den mönstret för mycket, och många journalister och recensenter skulle säkert hänga upp sig på det”, fortsätter Johan. “Dessutom ville vi ha en riktig bonuslåt till CD:n”, tillägger han.
Nu är det kanske inte helt obekant att just “Shatter the harmony” finns med på den samlings-EP som New Kind of Kick har sammanställt. Så nu kan man njuta av den även om man inte äger någon CD-spelare. Jag antar att fler än jag och Johans flickvän är glada för det.

Cod Lovers bättre än Easy

Live är Cod Lovers betydligt tyngre och rockigare än på LP:n, inte alls lika mycket pop. Dessutom används orgeln flitigt, men att de kommer att gå mer åt Manchester-hållet nu tror de inte. När de uppträdde på Blue Reaven i Linköping tillsammans med Easy, var det många röster i publiken som tyckte att Cod Lovers var det bättre bandet. Och visst var de bra. Helt välförtjänt håller de på att bygga upp ett grundmurat rykte om sin förträfflighet live.
“Har Ni märkt någon ökning av speltillfällen utanför Norrköping nu efter LP:n?”, undrar jag.
“Javisst”, säger båda med en mun.
“Det är fler som hör av sig, och det är lättare att pricka in dem på bra ställen. Roliga ställen”, berättar Barwe.
Självklart undrar man då vilket som är det roligaste och bästa stället.
“Magasinet i Göteborg är bra”, tycker Johan. “Vi spelade där för två veckor sedan. Jag trodde inte det skulle komma så många för det var precis innan lön, men det kom nästan 300 pers”, berättar han.
“Sedan har vi Smålands nation i Lund, men där är vi portade”, säger Barwe. “Det blev en vild efterfest och vi fick betala 3000 spänn i skadestånd”, förklarar han.
“Barowiak i Uppsala är också bra, men där är det jävligt dåligt gage. Det är många band som inte spelar där längre pga det”, berättar Johan.
“Vi lirade förband till Dolkows på Videocaféet i Linköping. Det var också rätt kul”, säger Barwe.
“Efteråt ville en brud med glasögon ifrån ‘Corren’ (Östgöta Correspondenten) intervjua mig, för hon tyckte vi var mycket bättre än Dolkows. ‘Klä av Dig naken då!‘, sade jag till henne och då ville hon inte vara med längre”, skrattar Johan.
Som tur vad skrev hon ingenting om det i recensionen. Där stod det bara att “förbandet Cod Lovers hoppade på borden när Dolkows spelade“.

Hultsfredsfestivalen

Liksom de flesta svenska band av värde har Cod Lovers spelat på Hultsfredsfestivalen. När ett band har spelat där kallas spelningen i nio fall av tio för legendarisk, så jag får väl ge det epitetet även till Cod Lovers. Men kan det bli annat, med den atmosfären och den publiken?
Berätta nu hur det var?
“Det var jävligt kul, omtumlande och roligt. Framför allt att vi själva var så jävla bra”, ler Barwe.
“Det var så rörigt. Mycket journalister som ville prata. Dansk radio kom och intervjuade och vi spelade akustiskt. Det var så mycket på en gång. Man är inte van vid det”, säger Johan. “Det kom fram en journalist och så satt man och snackade ett tag. ‘Oj fan vi skall spela nu!‘”, fortsätter han.
Dessutom hade förberedelserna inte varit de bästa, berättar dessa prat- och ölglada Pekingbor.
“Walle hade suttit inne för totalvägran, och blivit utsläppt veckan innan festivalen. Vi repade ihop oss på en vecka i en kontorslokal”, berättar Johan.
“Vi hade blivit vräkta från vår replokal”, fortsätter Barwe. “Dessutom hade Walle precis blivit farsa!”.
Det var alltså en hel del strul?
“Ja, så efterfesten efter spelningen blev den värsta någonsin”, avslöjar Johan. “På presskonferensen efteråt stod Walle och hoppade på bordet, liksom en polare som lirar congas med oss ibland”, fortsätter han.
“Ja, och Base One var där och skulle fotografera, men det var bara jag som stod där”, skrattar Barwe.

Ny singel

Cod Lovers har sin grund i punken och deras främsta influenser är enligt dem själva R.E.M., Hoodoo Gurus, Jesus & Mary Chain, Lou Reed och tidiga Lloyd Cole. Nu för tiden lyssnar de dock mest på Pixies, Sonic Youth, Dinosaur Jr. och mycket Manchesterband typ Happy Mondays.
“Vår musik blir mycket en mix av vad vi fem i bandet lyssnar på, men det är framför allt Johans idéer som kommer fram, eftersom han skriver de flesta låtarna”, förklarar Barwe.
Det börjar bli dags att bryta upp, men innan vi skiljs åt hinner de berätta att nya singeln “Kill the time/Waiting for love/- – ” bör vara ute när det här numret släpps. Dessutom vill Cod Lovers ge en blomma till alla fans som skickar in vykort till riksradion och vill höra dem.
“De är ganska många faktiskt”, avslutar Johan.
Och till Er som inte förstått det redan: Köp skivorna! Gå på konserterna! Cod Lovers är här för att stanna!