NICK CAVE & THE BAD SEEDS
“The Good Son”
Mute/STUMM 76
* *(*)

Gamle grott-Nicholas har ännu en gång hoppat upp ur sin håla för att överraska de förbipasserande (d v s lyssnarna). Om den brukliga metoden har varit att klubba ned lyssnaren med en knotig träpåk, smyger sig nu den gamle räven upp bakom och samtidigt som han häller en tiolitershink med sirap över lyssnaren läser han rader ur bibeln… Kusligt.
Om Nick Cave börjat sin karriär med den här plattan skulle publiken antagligen varit en helt annan, än vad den varit hittills. Det ångestladdade som omgav Caves tidigare produktioner återfinns inte här, tyvärr. Ångesten är nu istället omvandlad till musik, trippande fram som spelad av fingrar hos barn. De religiösa inslagen märkte vi redan av på föregångaren “Tender Prey”, men då utan att de störde. Här är de markanta, och jag förstår inte varför. Nick Cave har inte verkat speciellt kristen av sig tidigare. Visst är det bra när artister varierar sig och banar iväg åt olika håll, men det här bådar inte gott inför kommande skivor. Som tur är innehåller “The Good Son” en del spår som har liknande sound med tidigare produktioner. En av de låtarna är “The Witness Song”, där tempot höjs upp avsevärt. Cave hoar “Babe you are a liar”, med The Bad Seeds spelandes en svängig gospelinfluerad rocklåt, det hela blir mycket bra. Andra låtar som lyfter den här skivan upp ur dyngan är “The Good Son” och “The Hammer Song”. Den sistnämnda har ett klart roligt sound på gitarren, nästan som i den gamla Bond-låten. Stråkarna har också fått sin plats rätt, tillsammans med effektfulla orkesterpukor. LP:n blir faktiskt bättre efter några genomlyssningar, och man upptäcker att den har sina kvalitéer, men det är absolut inget för den som väntat sig något i stil med “From Here To Eternity”, från 1984.
Det hela känns nästan tragikomiskt. Tänk er bara Blixa Bargeld, ledare för industri-gruppen Einstürzende Neubauten, tillsammans med de övriga i The Bad Seeds sjunga bakgrundssång till barnaliknande låtar… Tyvärr avslutas LP:n med “Lucy”, och om inte låtar som “The Witness Song”, funnits med på “The Good Son”, hade skivan blivit så söt att myrorna ätit upp den för länge sedan. “O Lucy, can you hear me when I cry and cry and cry”, ja, livet är hårt ibland, snyft, snyft… Urk!
Som tur var hade jag äran att få med en singel (gäller endast den första begränsade upplagan) som hör till LP:n. Tre akustiska versioner av låtar från “Tender Prey”. “The Mercy Seat”, som i originalversion blev alldeles för uttjatad och lång, blir här riktigt bra. “City Of Refuge”, som jag tyckte om på “Tender Prey”, får också en bra version, med akustisk gitarr och Nick Cave återigen hoandes “You better run…”. Den verkligt roliga låten på singeln är “Deanna”. Ackompanjerad med akustisk gitarr och handklapp. En blandning av afrikansk och gospel-influerad lägereldsmusik, kul.

Mute Records
429 Harrow Road
LONDON W10 4RE