Från Hantverksgatan till Domus tar det cirka fem minuter till fots. Stadens centrum är inte stort utan allt kretsar kring parken, Tempo, Domus och Stortorget. Utanför Domus träffar jag Karlskronas Tant Strul, tjejgruppen Komplex.
Gruppen bildades i september -81 och består idag av tre tjejer: Annelie Carlsson (18), gitarr och sång; Annelie Olausson (18), trummor, och Katarina Karlsson (18) på synthesizer. Innan spelade ännu en tjej bas, men hon sparkades för att de andra tyckte hon var för dålig. För tillfället har de lånat Eggis Johansson på bas.
Bandet passar väl in i den småstadsmentalitet som man har hängande över sig.
Det är Annelie Carlsson som skriver låtarna, för närvarande har de fem låtar på sin repertoar. Annelie har hittat mycket av sin lyriska bakgrund från Kasa Grytt, och man kan även spara musikaliska likheter med Tant Strul. Samma känsla och värme. Den klangrika ljudmassan som man finner hos dem finns även hos Komplex. Precis som Kajsas texter är också Annelies mörka och obestämda.
Detta kan inledningsvis tyckas vara en dålig kopia, ett plagiat av Tant Strul, men där misstar man sig grundligt, Komplex’ musik är bra och står sig väl vid en jämförelse med Tant Struls. Det är ovanligt med tjejband, och ännu mer sällsynt med ett bra tjejband, och här har vi Komplex. Kan gruppen bara hålla ihop och utvecklas i samma stil finns stora förutsättningar att de kan nå ut till en bredare publik.
Hur kom det sig att ni bildade Komplex?
— Drömmen har för mig alltid varit att stå på scen och sjunga i ett rockband, säger bandets språkrör Annelie Carlsson. I och med punken och dess genombrott behövde man inte längre vara någon musikalisk superstjärna för att stå på scen. Överallt började det röra på sig.
— I Sverige tog de nya banden Ebba Grön, Dag Vag, Eldkvarn, KSMB m fl över musiklivet. Det var de nya banden som förde rockmusiken framåt.
— Jag hade ju skrivit en del poesi och tänkte att det kunde vara kul att sätta musik till. Så jag rusade iväg och köpte en gitarr och började klinka. Sedan var bandet ett faktum.
Hur hade ni det med era musikaliska talanger innan ni bildades?
— Vi hade inga. Ingen av oss kunde spela i någon nämnvärd utsträckning, så det var bara för oss att sätta igång och öva.
Vilka är era musikaliska förebilder?
— (Skratt). Alla säger att vi låter som Tant Strul och det är väl ingen tillfällighet. Vi har lyssnat mycket på dem och vi gillar både musiken och Kajsas texter. Till en del har vi väl också påverkats av Ebba. Thåström har Sveriges bästa röst. De har betytt oerhört mycket för den svenska rockmusiken. Det är svårt att undvika att bli påverkade av dem. (Paus). Annars lyssnar vi mest på Pink Champagne, Rymdimperiet, Johnny Thunders och så förstås Sex Pistols.
Hur mycket har Noise betytt för er?
— Oerhört mycket. Utan dom hade vi nog aldrig fått tillfälle att spela. Vi har haft ett tiotal spelningar här i Karlskrona som Noise arrangerat. För en tid sedan det meningen att vi skulle vara förband till Pink Champagne. Men det blev inget med det. Synd tycker jag.
Vem engageras mest när ni spelar ute, tjejer eller killar?
— Vi har nog dragit dit fler tjejer men jag tror nog att killarna uppmärksammar oss mer. De tycker det är ballt med ett tjejband. Det är de vanliga klyschorna i samhället mellan könen. Många killar ser ju oss tjejer som sexsymboler. Tråkigt men sant. Det är många gånger man äcklas av det.
Var övar ni?
— Vi har haft en del problem med det, vi har inte haft någon lokal så vi har kunnat öva i den utsträckning som vi har velat. Nyligen har vi fått en lokal på Sjöbladsskolan som vi delar med ett annat band, där jag för övrigt också är med.
Jag har hört att ni gett ut en kassett?
— Det stämmer. Det är vi, Profan Relik och 39 Steg som har gett ut den. Vi spelar tre låtar, ”Tomrummet”, ”Revolt”, och ”Till en antisemit”. Inspelningarna har skett live i en studio. Nja, ingen riktig studio, men nästan. Kassetten har sålts i 80 exemplar och det tycker vi är bra.
Vad försöker du förmedla genom dina texter?
— Jag försöker beskriva den omgivning jag har runt mig. Dess påverkan på mig och dom intryck jag får. Många upplever kanske mina texter som mörka och dystra, men vi lever i en mörk värld. Runt om i världen mördar människor varandra av olika anledningar. Man blir rädd när man tänker på det. För att få en bild av verkligheten som vi har idag kan vi bara titta runt om oss. Karlskrona är en stad i kris. Hög arbetslöshet som kommer att bli ännu högre. När man har detta i bakhuvudet är det svårt att skriva positiva och glada texter.
— Hur ser framtiden ut?
— Vi ser positivt på vår framtid. Våra musikaliska färdigheter blir allt bättre. Närmast skall vi väl försöka få tag i en basist. Inte för att Eggis är dålig, men vi vill helst bara bestå av tjejer. Vårt mål är att spela in en singel. Och det ska vi göra, avslutar Annelie i bestämd ton.