För ett år sedan bildades punkbandet KO.S.S.T., bestående av medlemmar från tidigare HOT SPRINGS och TOSSE FRANS ROCKERS. Ett band som utvecklades från vanlig rock till punk.

Jag träffar grabbarna i det tillhörande köket till föreningen Rockhemmets lokaler. KO.S.S.T. är ett av tio band som tillsammans delar på ett antal replokaler under Olovslundskolan i Jakobsberg.
KO.S.S.T. var en uppsättning på fyra, tills nyligen då gitarristen Fredrik Jonsson slutade. Dagens besättning består av Björn Winström (gitarr), Daniel Filipsson (trummor) och Thomas Bergstig (bas, sång, piano). På en inspelning använder Thomas även dragspel.

KO.S.S.T. kan beskrivas som ett ungt punkband, med åtta spelningar i bakfickan (bl a på Tre Backar och Järfällarocken) och med ganska målmedvetet men oseriöst, som de själva säger, engagemang.
Deras musik kallas kort och gott svensk folkpunk och deras influenser går under samma benämning.
— De mest givna é ju Strebers och Asta Kask, men… vi säger Toy Dolls och Beethoven, utbrister Thomas.
— Lyckliga Kompisarna, tillägger Björn.
KO.S.S.T. var först ett rockband (och betydde Konstiga Saker och Småunderliga Ting). Men när de började skriva egna låtar var det svensk text som gällde och ljudet blev mer och mer punkinfluerat.
— Thomas kom dragandes med ett par kassetter och tvingade mig att lyssna på det, minns Daniel. Jag hatade det! Men se’n har man lärt sig lyssna.

Thomas och Björn skriver låtarna, men Fredrik skrev en del när han fortfarande var med i bandet.
— Texterna handlar om diverse saker, förklarar Thomas.
— Det punk ska göra, tillägger Daniel.
Att de spelar punk är i grund och botten Thomas’ förtjänst. Han var den första i bandet att lyssna på punk.
— Det var faktiskt nå’n som tvingade mig. Mattias i min klass tvingade mig att lyssna på Asta Kask, berättar han. Jag tyckte det var väldigt bra.
— Det är en musikstil som man måste lyssna in sig på för att tycka den är bra tror jag, säger Björn.
— Det är ingenting man tycker är vackert jämt kanske, förklarar Daniel. Ja, vissa av låtarna är ju jävligt fina.

Privat lyssnar grabbarna på det mesta. Thomas, som har en lång bana inom musiken, lyssnar bl a på Beethoven och Jerry Lee Lewis — den sistnämnda har han även spelat covers på live med stor framgång. Andra band som frambringas är Levellers och Pogues… och techno.
Som personer får vi inte veta mycket om Daniel och den enda beskrivning Thomas får är envis. Däremot verkar de båda ha en del att säga om Björn.
— Han låter jämt, säger Daniel.
— Mest mellan låtarna, berättar Thomas. Även fast han slutar mitt i låtarna för att han inte kan.
Björn själv håller god min och får enda benämningen ”en reko kille”.
På övriga tiden går alla i skolan, Daniel på ett påbyggnadsår för att slippa gå arbetslös.
När jag frågar vad de tycker om att vara ett band i Järfälla finns det lite blandade åsikter.
— De lägger helt klart mer pengar på idrotten, säger Thomas. Det tycker jag är tråkigt.
— Jag tror ändå att Järfälla är en av de bästa kommunerna att spela musik i, inlägger Björn.
— Det är mycket spelningar om man vill, fortsätter Thomas.

Om de skulle tacka folk på sin debut-platta är Happy, trummis i Köttgrottorna, en av de mest givna då han tror på KO.S.S.T. och hjälper dem att få spelningar. Andra personer är ex-medlemmen Fredrik och Rockhemmets ordförande Pelle Lexhed.
På dessa spelningar som gått har Daniel en gång fortsatt spela en låt, när resten av bandet slutat spela. Fredrik har även varit hjälpsam och skickat upp signerade snus-dosor på scen (?). En annan raritet är de gröna mjukis-päron som skickas ut från scen, alla med ett eget namn och vissa signerade (undertecknad fick själv en souvenir i samma stil — enbente Macho-Lasse).

Av de svenska band som finns känner grabbarna mest anknytning till Lyckliga Kompisarna och i viss mån Strebers. KO.S.S.T. är faktiskt inte som mängden, om de får säga det själva.
— Om man lyssnar ordentligt på låtarna låter det faktiskt inte som någonting annat, förkunnar Thomas. Det är faktiskt ett eget sound, men att spela in det på rätt sätt också, det har vi inte gjort.
Målet är bl a att bli ett kultband. Egentligen hade de inga mål alls ifrån början, utan tyckte bara att det var en kul grej.
— Man blir väl inte så jättestor inom punken, säger Daniel.
— Första målet är att försöka spela in nå’t som vi inte behöver fixa helt själva, förklarar Björn.
— Gratis öl på spelningen, tillägger Thomas.

Vilken är då killarnas livsfilosofi?
— Sluta skolan, svarar Björn.
— Där sjönk Björns betyg, förklarar Thomas snabbt. Leva medan man är ung. Finna nå’nting som är värt att vá här för. Testa så mycket som möjligt och hitta nånting som man fastnar för. Det gör man kanske snart.