”Pure pop for now people” är en gammal trivsam slogan från Nick Lowe och dennes storhetstid på det sena 70-talet. Den passar lika bra på malmöbandet Trampolines och deras musik: Pop med stort P i rakt nedstigande led från Beatles, Squeeze, Crowded House och Jellyfish.
Otrendige redaktör’n gick ner i spagat av poplycka och ringde herrarna i duon, det ville säga Johan Stentorp och Pär Davidsson.
— Vi spelade i olika band, själv var jag med i Time Gallery, berättar Johan. Men ingen av oss hade fått utlopp för lusten att göra melodiös pop, du vet den tidlösa sortens låtar som håller med bara gitarr eller piano som komp.
Herrarna sjunger hälften var av materialet, båda har nämligen alldeles utmärkta popröster.
Johan är klaviaturspelare i första hand. Pär började spela bas när han hörde Police första gången och gick loss på Sting (och det faktum att basen verkligen hade en hörbar roll i ljudbilden). Han minns hur han och Johan träffades på någon skolfest och började snacka musik.
— Jag minns att jag tänkte ”herregud, här finns en kille som på sitt håll fastnat för precis samma grejor som jag!”.

Efter två singlar, de flitigt radiospelade ”Good Morning To The World” och ”All This Time” är det dags för debutalbumet Splash! (PICKWICK) som kommer den åttonde november. Jag försöker vara lite elak, trots att det strider mot min toleranta natur, och undrar om inte deras studiopop är väl klinisk.
— Det där är sådana formuleringar som man bara hör från kritiker och andra musiker, folk som är i branschen. En vanlig musiklyssnare hör på låten, konstaterar Johan.