Egentligen slutade historien om Lake of Tears för tre år sedan. En hård musikbransch gjorde att de forna dödsmetallarna bestämde sig för att lägga ned. Men ännu har vi inte hört det sista från Boråsbandet. Nu släpps deras nya skiva “Neonai” som är en rätt ljus resa ner i gothmetallen.
När Monster får tag i Daniel Brennare, före detta sångare och gitarrist i Lake of Tears, är han på lunchrast. Jobbet på Ellos innebär produktion av e-handelsidor och mer Borås än så blir det inte.
— Det här var rätt roligt, jag har inte pratat med pressen på tre år, säger han, men kan inte förstå att man kan tycka om hans hemstad.
— Gillar du verkligen Borås? Fast, jag vet inte… Jag har ju aldrig bott någon annanstans.
Men varit ute på turné med bandet, det har han. Bland annat spelade Lake of Tears både på Wacken och Summer Metal Meeting ute i Europa när det begav sig. Fyra plattor hann de också släppa mellan åren 1992 och 1999: “Greater Art”, “Headstones”, “A Crimson Cosmos” och “Forever Autumn”.
Sedan splittrades de.
Varför då göra en skiva till? Daniel förklarar.
— Vi hade ett kontrakt på en platta till och det var bäst att göra en platta till så man är fri sedan om man vill fortsätta med musiken, säger han.
Lätt hänt att det då blir en hafsverk-skiva kanske. Men “Neonai” är ytterst genomarbetad.
— Först var det väl tänkt att vi bara skulle slänga ihop något. Men det gick inte Det är främst jag som står bakom de här låtarna. Den är mest gjord digitalt, med midifiler, och så la vi på gitarrer och sång sist. Det är något sådant jag kommer att fortsätta med.
Skivans omslag är gjort av veteranen Kristian Wåhlin och föreställer tomtar (?) som rider på en massa korpar. Man undrar ju vad tanken är med det.
— Det är inte tomtar, utan magiker. Alla är olika med olika personligheter. Grundidén kommer väl från mig och så har Christian arbetat utifrån det, förklarar Daniel.
Och namnet “Neonai” då, har det också en historia?
— Det är en sammansmältning mellan vanliga engelska ord. Jag har inte avslöjat för någon vad det betyder, tycker att folk kan klura ut det själva. För mig står det för känslan av att något gammalt dör och något nytt börjar, säger Daniel.
Det kommer mera, med andra ord.