Få svenska band kan ståta med att fortfarande kännas intressanta när de passerat sitt 20-års jubileum med råge. Docenterna har efter sju års tystnad bevisat att man fortfarande kan leverera låtar av god kvalité.

Solglasögon

De första stapplande stegen togs redan 1979 i Sollentuna. Och då under det föga kreativa namnet ”Aktiespararnas Årsmöte”. Från början så hade musiken en punkig inriktning och många förknippar än idag Docenterna med punken. Låten ”Solglasögon” är väl den mest kända från den tiden och tillika en odödlig svensk klassiker.
— Det där med punken var väl mest en kul grej, säger Joppe.
— Vi upptäckte rätt så snart att det var popen som låg oss närmare om hjärtat och inspirationen kom från Kinks, The Who, etc.
Blandningen av punk och pop på svenska var väldigt unikt när det kom och blev Docenternas främsta kännetecken.

Slopa döden

Åttiotalet innehåller en hel del experimenterande musikaliskt och diverse medlemsbyten innan bandet hittade sin nuvarande sättning. Namnet ”Docent Död”, var faktiskt titeln på en Mini-LP som kom 1980. Sex år senare var det dags att slopa döden och man började kalla sig för ”Docenterna” kort och gott. Antagligen för att man nu hade hittat sin musikaliska inriktning och inte behövde något uppseendeväckande namn för att skapa uppmärksamhet.

Peppar & Salt

Docenterna, har genom åren gett ut en mängd bra poplåtar med väldigt träffsäkra texter. Texter som handlar om vardagens glädje och sorg, men även avstickare till Amsterdam och botaniserande i drogromantiken. (Peppar & Salt, från cd:n ”Lyckliga Gatan”) Allt är naturligtvis inte intressant, men på alla album så hittar jag åtskilliga geniala låtar som sätter igång fantasin. Något som tyder på styrka är att det är väldigt lätt att identifiera sig med flertalet av texterna.

Ett trettiotal bra låtar

Den senaste plattan ”Sverige varken ser eller hör”, är ännu ett exempel på att bandet inte tappat stinget, trots att det gått sju år sedan den förra plattan. Och när jag frågade Joppe vad de hade haft för sig under alla dessa år, så berättade han att de jobbat på var sitt håll med olika projekt. Han påpekar dock att de hela tiden varit ett band som repat någorlunda regelbundet och även gjort spelningar till och från.
— Till slut så var vi ändå tvungna att ta ett beslut om att göra ännu en platta, eller lägga ner bandet.
Egentligen inget svårt beslut att fatta, eftersom de hade ett trettiotal bra låtar att välja mellan och till slut så hamnade tio av dessa på den nya plattan.

Ingen fiktion

För att återkomma till lyriken, så förmedlar bandet både ”Sverigebilder” och självupplevda personliga historier.
— I princip så är ingenting fiktion som vi skriver om, utan allting har vi en personlig relation till.
— Sedan så måste jag väl erkänna att vi blivit allvarligare med åren och funderar mera på saker som var ganska oväsentliga när man var yngre.
Mängden, av material har också gjort att de inte har behövt ”knåpa” ihop någon text med en massa klichéer bara för att få den klar. Utan varje låt på plattan känns helgjuten på något sätt, med färre ord som betyder och säger mera. Men samtidigt så ska orden inte bara betyda någonting, utan också helst låta tufft, vilket ibland kan vara en svår kombination. Särskilt när det gäller texter på svenska. En engelsk text kan nog lättare passera för att man kanske inte lyssnar lika intensivt, medan en svensk text är betydligt lättare att se igenom.
Joppe och Larry skriver allt material men hela bandet är med och arrangerar låtarna. Ett lyft för den nya plattan är att Idde Schultz har fått en mera framträdande roll i bandet. Övriga medlemmar är Kricke Pihlgren och Jonny Klingberg.

Ljus framtid

Och eftersom det inte verkar vara några problem med vare sig kreativiteten eller publiksiffrorna på konserterna, så kommer nog Sveriges äldsta punk/pop band att lira i många år framöver. Som en skön kontrast till allt mörker och elände i flertalet av dagens musikgenrer.