Trots detta tama utbud på bra band i gothicmetalgenren, så bestämde jag mig för en närmare titt på vad som komma ska. Sverige ligger dåligt till på listan över band inom denna genre, men från och med nu så kommer historia att skrivas! Våra nya stoltheter Madrigal kommer som från ingenstans, och gör det så bra… Debutalbumet ”I Die, You Sore” känns som en återblick till tider då Paradise Lost briljerade genren tillsammans med andra engelska gothicband. Bandet bildades under året 1998 i Göteborg, och har väl enligt mig haft en jädrans massa tur till att nå dit de är idag eller? För att få svar på alla mina frågor tog jag kontakt med Madrigals gitarrist Markus Bergman.

— När Madrigal bildades så var väl ert stora mål att lyckas inom musiken, men vad fick ni er inspiration ifrån?
— Från en början så var vi väl mest inspirerade av band som Paradise Lost, The Gathering m.m., men nu tycker jag att vi har lyckats utveckla ett eget sound. Alla band har ju alltid en viss utvecklingskälla från början, men att man med tiden lyckas skapa sig ett eget sound. Det är ju det som kallas för utveckling!
— Albumet ”I Die, You Sore” är ert första, är ni nöjda med er debutskiva?
— Jo, vi är extremt nöjda! Vi har fått jävligt bra recensioner i tidningar i t. ex. Spanien, Italien, och det är ju jätteviktigt nu när vi är i starten av vår karriär. Det enda negativa är väl då att vår skiva har blivit försenad i Sverige av vissa skäl. Men förhoppningsvis så ska det reda upp sig snart. Men de intervjuer vi har medverkat i har gått otroligt bra, och det känns som att många tycker att skivan är bra. Så det är jävligt kul, att få en sådan positiv respons.
— Låten ”Same Face” på er platta är väldigt sorglig och depressiv, vad handlar denna ”hit” om?
— Denna låt är lite personlig, men texten handlar om mänskliga relationer och saker som man har stött på i sitt liv. Martin Karlsson (sång) som har skrivit en del låtar, har väl vanan att skriva låtar som har mycket personliga texter. Martin brukar faktiskt inte diskutera dessa texter med oss, men historien bakom dessa är tragisk och depressiv, precis som musiken.
— Om man ser till artister som har släppt ett antal skivor, så har de extrem press på sig för att kunna sälja bra. Och detta medverkar ju faktiskt till att det idag finns grupper som bara gör sin musik för att kunna få in pengar. Hade ni någon press på er?
— Nej, vi hade ju inte ens skivkontrakt när vi spelade in vår platta! Det är jävligt viktigt att gruppen ska trivas tillsammans, och kunna ha kul när de spelar. Det vet ju förmodligen alla! Och det blir ju inte samma mentala balans i gruppen ifall inte alla trivs, eller de endast gör det för pengarna. Vi spelade in vår skiva helt på gott och ont, vi hade ingen press på oss att skivan skulle bli starten på vår karriär. Vi hade inte ens pengar att spela in skivan för, utan vi bara körde bara på!
— På ryktesväg så hörde jag något om att ni hade vunnit en tävling för osignade band, och det banade vägen för ert skivsläpp. Vad var det för tävling?
— Det var en rocktävling i Göteborg för osignade band, ungefär som en talangjakt. De ville ge en chans till det vinnande bandet att spela in i en professionell studio i Göteborg. Eftersom vi vann så fick vi ju chans till spela in en verkligt schysst demo med kanonljud. Och detta var ju starten på rätt mycket. Utan denna chans, så hade vi nog inte varit där vi är idag!
— På vilket sätt banade detta vägen för er karriär?
— Vi la upp låtarna på mp3.com, som då var en kanongrej för osignade band. Men på senare tid, så har de tydligen börjat ta betalt för band som vill få betalt. Och detta är ju ganska sjukt! Jag menar visst att det är kul att kunna lägga ut sig på nätet, men varför ska man få betala för att kunna få betalt? Men vi fick en hel del nedladdningar, och märkte att folk tyckte om vad vi spelade! Detta ledde till att vi gav demon till Anders Fridén (In Flames). Anders som jobbar i Fredmans studio, där vi spelade in vår demo, gillade vad han hörde, och gav demon vidare till några viktiga personer som blev tvingade till att lyssna på den. För det är ju otroligt svårt att få stora bolag att signa nya band, men de gillade vår demo, och de blev otroligt nöjda med vad de hörde! Så detta gjorde att vi fick ett skivkontrakt på tyska Nuclear Blast.
— Det brukar vara svårt att få stora bolag att lyssna på nytt material, men tydligen så fångade ni deras hjärtan. Vad tycker du om skivbolagens makt?
— Jag tycker det är fel att de inte vågar satsa på nya band, utan de köper ju bara upp band ifrån mindre bolag. Detta gör ju att de stagnerar musikindustrin och inget nytt tillkommer. Om de bara hade vågat satsa lite på nykomna band istället. Men visst, jag förstår ju de mindre bolagen att de inte vågar ta sådana risker, men större bolag som t.ex. Nuclear Blast eller EMI, borde ju faktiskt ha ekonomi till att våga lite mer.
— Hur har responsen ifrån Nuclear Blast varit?
— Den har varit jävligt bra! De tror på oss, och de är jävligt bra att ha och göra med.
— Om vi ser tillbaka till tjänster som t.ex. Mp3.com och Napster, är dessa bra för band som er?
— Jag kan ju inte tala för alla band som är i den positionen som vi är i, men för oss har det varit jävligt viktigt. Visst kan andra större band tycka att det är för jävligt att de förlorar pengar på att folk sitter och laddar ner deras låtar. Men för oss så handlar det om att kunna visa upp sitt namn till en början. Jag menar, det kanske sitter någon borta i Japan som tycker vi är bra. Och detta leder ju till att det blir en efterfrågan på vår skiva där det kanske aldrig annars skulle ha blivit det.
— Vad kommer att hända med er härnäst?
— Det var meningen att vi skulle ut på turné som förband till ett större band, fast hela kalaset blev för dyrt, så det blev inte något av det. Men de jobbar just nu på andra planer, så jag kan faktiskt inte svara på detta.

Så trots skivbolagens rädsla för att signa okända band idag, så kan vi faktiskt få uppleva vissa guldkorn i deras produktioner. Och många kan nog hålla med mig om att det är lite tragiskt att skivbolagen stagnerar musikindustrin som de faktiskt gör idag! För det finns så många bra band som inte har något kontrakt som faktiskt skulle kunna tänkas vara värda det. Titta bara på Madrigal. Med sina medeltida dikter som låtar, så slog de sig rakt in i skivbolagens hjärta, och gjorde det som annars är så väldigt svårt att lyckas med. Och vi kan väl tacka dessa ”hackers” för att de grundade historiens viktigaste del — internet. Utan detta så hade många band inte kommit dit där de är idag!