Vi sitter i ett rum ovanför Rockmagasinet i Örebro, jag, Malkolm och en massa andra människor. Jag har just sett GLO och är imponerad av dem. I rummet bredvid är det några som spelar i ett känt svenskt band som springer omkring och sprutar öl på varandra och är allmänt fåniga. Jag frågar Malkolm om min favorit bland svenska singlar, ”1980”.
– Vi gick in i studion och tog de första fyra låtarna vi kände för helt enkelt. Inget var planerat och vi är jävligt nöjda med resultatet. Det var bland det sista vi gjorde med Lob dessutom. Vi har gjort en LP också men det blev jävligt struligt. Det är några låtar som har suttit bra men det räcker inte för en hel LP tycker vi. Vi har inte bråttom, vi väntar hellre ett halvår eller så. Vi har funderat på att ge ut en EP med de bästa låtarna vi spelade in till LP:n. Den skulle i så fall komma ut till omkring jul.

Hur är det med band i Göteborg? Är det någon större aktivitet ibland de spelande?
– Det är rätt lugnt nu. Litet för lugnt i Göteborg, eller hur? (vänder sig mot någon). Någon: Jaa.
– Det händer intet på västfronten. Någon: Det är mystiskt nog mycket folk på spelningarna iallafall.
– Men det finns knappt inga spelningar för nya band nuförtiden. En gång i veckan allt som allt kanske. Det gäller ny musik alltså. Proggband, typ Motvind, har rätt mycket spelningar, men det kommer bara en 50–60 personer till deras konserter.

Göteborg är väl en ganska ”proggig” stad?
– Ja, det är den. Det är kanske en nackdel för punkarna. Nacksving (skivbolag, om ni nu inte visste det) t.ex är jävligt hårda på ”vad som är musik eller inte”. De tycker inte att vi har med politik att göra, de anser att det är för mycket ”punkhysteri”. De har missuppfattat hela grejen, det är ju texterna som många vill ha fram.

Är ni ett politiskt band?
– Ja, vi är nog ett politiskt band. Fast inte så att vi hamnar på något speciellt partiprogram. De politiska partierna har ju snöat in totalt. Jag har aldrig träffat någon politiker överhuvudtaget. De håller sig undan folket. Det är nog mer åt det syndikalistiska hållet vi står.

Jämför man med EP:n har ni utvecklats mycket musikaliskt. Hur kommer det sig?
– Man tröttnar, och det kan man ju inte hjälpa, eller hur? Ingen kan anklaga en för att man har fuskat till sig låtarna. Vi spelar som vi kan, om vi spelar enklare än vad vi gör nu blir det inte bättre för det. Det är en naturlig känsla helt enkelt. Det blir monotont efter ett tag och vi har ingen som helst press på att spela likadant hela tiden. Vi vet inte vad ekonomisk press är. Om man är som t.ex Police är det helt annorlunda.
– Vi vill inte bli stora, inte på det sättet iallafall. Kanske om man kunde få tjäna pengar så att man klarar sig på det musikaliska. Få pengar till käk och sånt. För närvarande är en av oss arbetslös, de andra går i skolan.

Hur tycker du att punken har utvecklats?
– Från början visste man inget. Man såg bilder från England och tyckte det var häftigt. Sedan, efter själva modegrejen, kom medvetandet av sig självt. Modet var först, sedan kom politiken. Nu har det lugnat ner sig lite grann, allt är tillbaka från där vi började.

Vad har ni för inställning till droger?
– Det är sånt man sjunger mot men ändå tar. Fast aldrig på våra konserter, som de där (pekar på de förut nämnda personerna), och inte lika mycket och ofta som förut. Förr var vi ett gäng som brukade dra ut och vandalisera. Vi slog sönder fönsterrutor, lattjade med bilar, krossade gatlyktor och sånt:

Vad har ni för influenser?
– Jag gillar Psychadelic Furs, Joy Division och sånt. Garbochock är också jävligt bra. Däremot gillar jag inte de här nya popbanden – snabbt och lätt av Sonet – som t.ex Docent Död. Allt ska vara så jävla poppigt nuförtiden.

Fotnot: GLO gick åter in studion och gjorde en LP som nu finns på marknaden.