Dag Vag, som gjorde succé med “Turister i tillvaron”-turnén och slog försäljningsrekord med Lp:n “Palsternacka, måste nog räknas som ett av Sveriges hetaste band för tillfället. I Stockholm har de alltid haft en trogen publik men det var först för ett och ett halvt år sedan som de dök upp på stjärnhimlen i resten av landet. Pengarna började rulla in och efter andra Lp:n “Scenbuddism” hade Dag Vag definitivt etablerat sig som ett “stort” band.

– “Turister”-turnén har gjort att vi har börjat att spela på större ställen. I början spelade vi bara på småklubbar och det trivs vi fortfarande med. Men nu har vi så stor publik att vi är tvungna att spela på stora ställen, det skulle inte hålla om vi kom och spelade på t.ex Nutida Musik (musikföreningen i Västerås), det skulle bli totalkaos.
– Stora ställen behöver inte betyda att det blir dålig publikkontakt. Det blir lite sämre sikt för dem som står längst bak, men ju större publik desto bättre stämning.

Gruppens nya Lp har gått mycket bättre än vad de hade väntat sig. De tycker själva att det är skönt eftersom de anser att det är deras bästa skiva. Skivframgångarna medför också berömmelse som för många band kan upplevas som påfrestande.

– För oss har det inte varit så jobbigt, det har kommit i etapper, liksom. Man har vant sig och ingen av oss är ju ute efter att bli stjärna precis. Vi tar inte det hela så allvarligt, vi ser det mer som en sjuk grej.
– Visst tjänar vi pengar på våra skivframgångar men pengarna från senaste skivan ser vi inte röken av än på ett tag.
Dag Vag har en liten dröm och det är att starta en egen liten rockklubb i Stockholm.
– Det skulle verkligen vara kul att ha kontroll över ett ställe så att man skulle kunna ta dit sina favoritband, Ebba Grön t.ex (skratt utbryter bland de församlade).
Thåström i Ebba råkar för tillfället befinna sig i samma rum och han deklarerar skrattande:
– Nej, nej, det skulle vi aldrig gå med på.

Det är inte bara humorn som Dag och Ebba har gemensamt, de spelar ofta tillsammans och har gjort ett par skivinspelningar av varandras låtar. Dessutom har de båda partnerna fått ett omdiskuterat kulturbidrag på vardera 50.000 kr.
– Många tycker att vi har fått för mycket pengar, utbrister Stig Vig, men då kan man dra paralleller till t.ex Nationalteatern som har fått 450.000 kr.
– Ett stort fel med kulturbidragen är att det bara är de etablerade banden som får det.

Dag Vag var nyligen och spelade i “musikens förlovade land” England med blandat resultat. De spelade på några ställen runt om i landet innan de avslutade turnén i London. Tyvärr begåvades de inte med några egna spelningar utan de var hela tiden förband åt andra band. I “landsorten” blev de väl mottagna, i en del fall blev de t.o.m inropade både en och två gånger för att köra extranummer. I London var däremot publikresponsen tämligen kylig, ibland verkade det som om publiken inte ens märkte att de spelade.
– Så är det därborta, som förband är man inte ett dugg intressant. Man måste vara känd för att få spela på de stora klubbarna, typ Marquee, och känd blir man bara genom att spela in skivor. Det tokiga är att om man ska få chansen att få spela in en skiva så måste man först ha spelat en tid på just de förut nämnda klubbarna. Det är som en ond cirkel.

Trots att englandsturnén alltså inte direkt var någon succé, har Stig Vig och grabbarna fått blodad tand. De har spelat in en Lp på engelska och ska kanske återvända till London någon gång i framtiden, då för att göra succé förhoppningsvis.

Den musik som Dag Vag spelar idag är en produkt av den medvetna utveckling mot en rockigare stil som gruppen har eftersträvat. Första Lp:n anser de själva inte vara representativ för hur de lät live.
– Vi lät mycket råare på scenen. Det var därför som vi valde att göra andra plattan live. Sista Lp:n, då gick vi in i studion efter att ha varit på turné, så då hade vi ångan uppe. Det blir automatiskt alltid ett litet “snällare” sound när man går in i en studio.

En del av medlemmarna i gruppen har sina rötter i den svenska musikrörelsen. Eno Beno Zeno (Kenny Håkansson) har t.ex spelat gitarr i Kebnekaise en gång i tiden. Musikrörelsen har alltså betytt en hel del för medlemmarnas bakgrund. Vad betyder den idag?
– Musikrörelsen har väl börjat stagnera, i dag betyder de band som växte upp med punken mer för musiklivet än de så kallade progressiva banden. Men visst har de lättat upp det torftiga musikliv som vi hade i början av 70-talet. Det är lätt att fördöma dem som jobbade inom musikrörelsen och säga att det och det gjorde ni fel, men utan den skulle nog inte punken kunnat utveckla sig som den har gjort.
– Det är viktigt att människor vågar ställa sig på en scen. Tyvärr är det nog så att trots den nya musikvåg som uppstod med punken, börjar det allt mer bli krav på att man måste vara bra för att få stå på scenen. För två år sedan i Stockholm var allt toppen, alla spelade. Det var som i slutet av sextiotalet, med gärdesfesterna och allt det där. Nu börjar det märkas att det är dåliga tider inom musikbranschen, folk griper desperat efter alla trender. Ena dagen är det disco som gäller, andra dagen är det inne med ska. Trenderna blir allt mer kortlivade. Men det är inte bara inom musiken som svångremmen dras åt, även i resten av samhället börjar det gå åt skogen.

Dag Vag ser alltså rätt dystert på Sveriges framtid. Välfärden och all ansvarslöshet har gjort att ingen bryr sig om någonting längre, anser de.
– Nuförtiden behöver man ju inte ens bry sig om morsan och farsan. Det är nog därför som moderaterna har gått framåt så starkt de senaste åren, de betonar just den här ansvarsprylen.
– Det ar svårt att säga vad som måste göras för att rädda det västerländska samhället, men det finns definitivt mycket att lära från österländerna. I många u-länder fungerar människorna mycket bättre tillsammans än här. De tar hand om varandra på ett helt annat sätt än vad vi gör.

O.B.S Denna artikel är tidigare publicerad i Västmanlands Läns Tidning.