Redan på fredagskvällen började Örebros centrum att fyllas med punkare. Alla omkring och frågade vart ”pingislokalen” låg, där skulle det nämligen vara en stor fest denna kväll. Pingislokalen visade ligga i källaren till ett av de många studenthusen i kanten av Örebro, och nog det var fest där! Spyor, fullt med asberusade personer som slog sönder fönster och en massa andra saker. Västerås-punkarna fick skulden för den mesta skadegörelsen, vilket gjorde att stämningen mot västeråsare var minst sagt hätsk på konsertdagen. Om det nu var västeråsare som förstörde det mesta, eller om det var andra som roade sig med att slå sönder spelar ingen större roll tycker jag. Det skrämmande är att folk kan vara så jävla spåniga att de förstör, för dem som ordnar en så här bra gala, bara för att visa hur balla de är. Bortsett från fredagskvällens röjarskiva var galan ganska lyckad. Det kom 250–300 personer för att lyssna på de fjorton banden som skulle spela, och stämningen var bra utom när B-films från Stockholm lirade (jag återkommer till det).

Först upp på scenen var The Knox från Västerås som spelade treackordspunk med ”Jag hatar…”-texter. De lyckades med konststycket att bli nedspottade av publiken, ett något grymt öde eftersom de iallafall visade glöd. Sedan var det Sarah Coffmans tur att inta den bespottade scenen. För mig var de faktiskt en positiv överraskning, efter att ha hört deras debutsingel hyste jag inga större hoppningar om dem. Men där bedrog jag mig, för de var faktiskt klart hörvärda. De hade ett ovanligt sound, mycket tack vare den oboe som fanns med i sättningen.
Efter denna blandade öppning på galan kom det sedan två ”ösapunkband” i rad. Razzia (Stockholm) bevisade att även med få ackord och högt tempo kan man spela bra och varierande musik. Revolt bevisade motsatsen. Med gitarriffen ringande i öronen gick jag ut för att få en nypa frisk luft innan GLO från Gbg skulle börja spela. Jag var spänd på att höra vad de gick för eftersom de är väldigt omskrivna och dessutom har gjort en enorm singel, 1980. GLO gjorde mig inte besviken. De presterade ett av kvällens mest varierade program med allt från dread-reggae till råpunk.

Razzia

Det enda snälla jag kan komma på att skriva om nästa grupp, Alternativa Idioter, är att de lär vara Örebros populäraste punkband. Om så är fallet, ja, då är det dags att ta krafttag bland punkarna i Örebro för att utveckla sig. Har ni hört talas om Spiv Åland? Inte? Det borde ni gjort för han är stjärna och proffssångare i sup(er)bandet B-films. Jag hoppas att ni förstod att detta var ironi, men för Spiv och hans B-musikanter verkar det vara blodigt allvar. De kom objudna till Rockmagasinet, krävde 1000 spänn i gage och stövlade slutligen upp på scenen och drog av några hårdrockslåtar, hjälteposer och syrliga kommentarer om publiken. Hur fan kan man vara så självupptagen att man kallar publiken ”omusikaliske idioter med knäck i öronen”, samtidigt som man uppmanar dem att dansa!??

Spiv Åland i B-films

I lugnet efter stormen kom Attentat upp på scenen och visade att de utvecklas åt rätt håll. De öser på för allt vad tygeln håller, och de gör det bättre och bättre för var gång jag hör dem. P-nissarna från Falun har ett lustigt namn och är roliga på scenen, men jämfört med singeln är de bara en skugga av sitt rätta(?) jag på scen. Där ser man vad man kan åstadkomma med ett medelmåttigt band i en studio.

TST

Tre västeråsband på raken, kan det va’ nå’t? Inte om man brukar lyssna på Genesis. Scandals körde med en ny variant av låtval: ”Ska vi ta min början eller din??” Visst spelade de i otakt och visst kom de av sig mitt i låtarna flera gånger, men de är ändå levande bevis på att man inte behöver vara världens gitarrexpert för att våga ställa sig på en scen. Huvudsaken är ju att man kul. Union Flags klarade sig bättre, det märktes att lagt ner mer träning på låtarna än Skandalerna. Sen kom TST som var sist i raden
av V-åsband. De drog av några av sina gamla slagdängor blandat med nytt material. Genomgående kan man väl säga att de nya låtarna är bättre än de gamla, speciellt texterna. Någonstans under läderjackorna och allt påklistrat hat (denna kväll mot Örebro i allmänhet och örebropunkarna i synnerhet) finns det musikaliskt kunnande i massor, i sina glansstunder är TST bra.

Sarah Coffman, Union Flags, Revolt

När TST spelat färdigt uppstod en liten paus och många människor drog trötta hemåt efter sex timmars konstant musiklyssnande, Synd tycker jag, eftersom de två sista banden Diestinct från Sundsvall och Incest Brothers från Stockholm visade sig vara kvällens höjdare tillsammans med GLO.
Diestinct har något så ovanligt som en bra sångare och efter att ha lyssnat på råpunk en hel dag var det verkligen välkommet med lite melodislingor ett tag. Diestinct har inte hunnit gjort någon skiva än, men det kommer en snart och jag vågar nästan lova att det blir något i hästväg: Sist men inte sämst spelade Incest Brothers. De har synth och de’ var de ensamma om att ha på denna gala. Synthen ger deras musik nya dimensioner och deras förut så råa ljudmatta har bytts ut mot mer nyanserade tongångar. IB är ett av mina favoritband faktiskt, inte bara för musikens skull utan också för deras vettiga synpunkter på saker och ting.

Incest Brothers, GLO

Skall man sammanfatta den här galan så kan man väl säga att den verkligen gick i råpunkens tecken. Med ett fåtal undantag var det pang på rödbetan hela tiden. Jag är rätt svag för ösapunk, trots att jag inte gillade alla banden som spelade denna förtrollade lördagskväll på Rockmagasinet. Men att lyssna till den sortens musik kräver bra kondition (hoppandet) och starka öron (gitarrister som är volymbögar). Varken min kondition eller mina öron pallade tyvärr med punk från fem på eftermiddagen till halv tre på natten. Gärna fler galor, men inte så långa, tack.

Notis från Modernes Pop 2/81:
Efter förra numrets bittra kritik mot Spiv Åland och hans band B-films så kom det ett försvarande vykort från ovan just nämnda. Han menade på att våra uppgifter om B-films dåliga uppträdande på Örebro-galan den 1/11 inte stämmer. Okey, i nästa nummer så ska han få förklara sig lite närmare. Red.