Silverbullit har slagit ned som en blixt i rocksverige det senaste året. Med sitt medryckande sound lyckas göteborgsbandet fånga en bred publik vilket gör dem till ett av Sveriges största och bästa rockband just nu.
mitch träffar Andreas Nilsson och Jon Ölmeskog på backstageområdet för en kort intervju några timmar efter deras spelning på Hultsfredsfestivalen.
Hur känns det såhär några timmar efter spelningen, är ni nöjda?
— Ja, jag tycker det var en helt okej spelning. Vi hade bra ljud på scenen och så, det var nån låt som det var lite kaos på så det lät lite bonnigt men annars var det mycket bra, tycker Jon.
— Jo vi gick in och gjorde ett bra jobb tycker jag, svarar Andreas.

Nu var ni först ut en lördag, hur kändes det att spela inför alla nyvakna och slitna festivalbesökare?
— Det är både för och nackdelar, när man spelar tidigt så är det oftast så att folk är ganska alerta och hänger med på vad man gör och sådär. Ju längre dagen går så brukar man ju bli lite slö och inte orkar titta på allt. Men sen är det ju så också att en pigg publik sent på kvällen öser ju betydligt mer än vad vi kan begära av publiken som såg oss nu vid halv två på eftermiddagen.

Har ni spelat på många festivaler?
— Jo det har vi gjort, säger Andreas, vi har spelat här, på Roskilde och andra såna roliga festivaler. I år så ska vi spela på svenska festivaler, det blir inget Roskilde i år för våran del, fortsätter han.
Brukar ni hänga på festivaler även när ni inte spelar?
— Nej, det var mer när man var yngre. Jag fixar inte att sova i tält eller nåt sånt, det är helt »out of question« svarar Jon med en bestämd röst. Men det är helt okej att komma hit och spela och gå runt lite, men man måste nog vara lite yngre för att klara hela miljön.
Men ni tänker vara kvar och festivala lite nu i eftermiddag eller?
— Ja, nu är det ju skitkul och vara här, för nu har man ju spelat så nu kan man ju bara slappna av och kolla på annat.
Några favoriter som ni planerar att se?
— Nja, för min del är det inte så mycket intressant ikväll, jag ska nog gå och titta lite på Iggy Pop, för det är det enda som intresserar mig och som jag känner till. Jag har faktiskt väldigt dålig koll på vad som är bra. De banden som jag gillar spelar ju inte här, säger Andreas.

När man lyssnar på er musik hör man ganska tydliga The Doors-influenser, är det något medvetet?
— Det kan jag svara på, säger Jon direkt. Det är faktiskt någonting som någon har skrivit en gång. Det är faktiskt ingenting medvetet, det är inte ens någon av oss som lyssnar på The Doors. Det enda jag har hört utav de är låten i »Apocalypse Now«. Sen så har jag sett att någon journalist har skrivit att vi är influerade av The Doors men det måste jag starkt dementera, för det stämmer inte.

Hur ser det ut i framtiden nu efter den nya plattan »Citizen Bird«, har ni redan börjat fila på nästa?
— Jo, vi har börjat göra lite nya låtar, vi körde en ny låt idag faktiskt. Men nu kommer vi spela på festivaler i sommar och sen i höst ska vi åka ut lite i Europa och till USA för att spela. Och när det är slut så kommer vi nog göra mer låtar och jobba lite mer på en ny platta. Det är svårt att göra nya låtar samtidigt som man är ute och spelar så pass mycket som vi gör nu.
USA-turnén, kan ni berätta mer om den? Åker ni själva eller ihop med några andra?
— Det vet vi faktiskt inte än, vi vet inte ens vilka städer vi ska spela i. Vi vet egentligen bara att vi ska åka dit. Så mycket mer är inte bestämt.
Är Europaturnén mer bestämd eller är det samma sak där?
— Det är nog också lite osäkert, men vi kommer åka till Tyskland vet jag, och sen förmodligen till England. Men det blir nog andra länder också som Spanien. Jag har faktiskt hört att vi är rätt populära i just Spanien, så det skulle vara kul att åka dit, de uppskattar verkligen rock där också.
Blir det mellansnack på spanska då?
— Nej det tror jag nog inte, har inte hört att någon av oss är speciellt duktig på just det språket, säger Jon.
— Meamo Anus är inte det spanska, frågar Andreas snabbt. Äh, ni får ursäkta mig, jag känner mig väldigt oseriös idag, fortsätter han.

Men är det fortfarande så att ni är mer kända utomlands än i Sverige?
— Inte efter den här skivan tror jag. Innan var det definitivt så, för då sålde vi mer skivor i England, Tyskland och Japan än vad vi gjorde i Sverige. Men den här skivan har ju släppts mest i Sverige så nu har vi fått mycket mer uppmärksamhet här hemma.

Så ni kan lova att vi inte behöver vänta lika länge på platta nummer tre som vi fick vänta på nummer två?
— Jo, det kan vi väl nästan lova, för det är så tråkigt att vänta så länge. Vi skulle nog mycket väl kunna börja spela in en ny platta snart.
Vad var det som hände eftersom det tog en sån tid innan »Citizen Bird« kom?
— Den största orsaken var väl att den första skivan släpptes så pass sent utomlands och då åkte vi ut på den turnén först. Sen har vi haft problem med att vi inte har haft någon trummis. Så allt drog ut på tiden, vi hade också lite problem med skivbolag, först släpptes första skivan på ett bolag här i Sverige. Sen blev det ett annat bolag när den släpptes utomlands. Och sen fick vi ännu ett nytt bolag till »Citizen Bird«. Så det var väldigt många saker som gjorde att det drog ut på tiden.

Du nämnde problemet med trummis. Är ni nöjda med er nya trummis Anders?
— Jo, vi sökte en trummaskin och fann den, svarar Andreas och garvar. Sen är han ju så fruktansvärt söt också fortsätter Andreas. Han är så himla lik en stock, jag såg honom förut idag och då var han utklädd till en stock. Jag blev så fruktansvärt glad då. För jag tycker verkligen om stockar och tänker väldigt mycket på stockar. Jag blev riktigt förtjust i honom, mer än någonsin tidigare.
— Jo, det är klart att jag gillar Anders, svarar Jon som ändå inte jämför honom med en stock. Alltid när man är ute och spelar så får man frukt och annat backstage, då tar han med sig alla äpplen och choklad och sånt hem och ger det till sina barn.
— Han är väldigt omtänksam också som ni hör. Han är både omtänksam och sexig, han borde ju egentligen vara en gud, säger Andreas som börjar komma igång ordentligt.
— Det roliga är att han är nästan dubbelt så gammal som alla oss andra fast i sinnet så är han nog yngre än alla oss andra.

Vad har han för favoritfrukt, vet ni det?
— Korv, svarar Andreas direkt.
— Nej, men han äter ju inte frukten själv utan den får ju barnen. Så jag vet faktiskt inte vad han har för favoritfrukt. En gång tog han med sig en säck med popcorn hem. Sen slängde han upp den över axeln och kom hem som tomtefar.
Men ni har inte gått så långt att ni kräver en massa attribut som ska stå där när ni kommer?
— Nej, jag fick faktiskt reda på idag att det är sagt att vi ska få en dagstidning från varje ställe. När vi var och spelade i Borås så fick vi Boråstidningen, men annars har vi aldrig fått det och jag vet faktiskt inte varför vi ska ha det heller. Men vi ska nog hitta på andra saker också, lite mer nödvändiga grejer.

Andreas du har ju gjort musikvideos som visats på ZTV bland annat. Har du några planer på att göra någon video till nån kommande singel från den nya plattan?
— Det vet jag inte, det beror väl lite på om jag får förtroende. Jag har faktiskt gjort två videos till oss och sen har jag gjort en åt The Knife också och även åt Grasshopper. Den jag gjorde åt Grasshopper har inte visats ännu faktiskt. Men det blir säkert fler videos framöver, men inget är bestämt.

Oavsett om det kommer någon video eller ej så är Silverbullit ett band på uppgång även om de redan har skapat sig ett namn både i Sverige och övriga Europa. Silverbullits chanser att slå i USA får nog räknas som relativt stora. Och att de låter lite som The Doors är nog bara en hjälp på vägen även om det är omedvetet.