Faith No More
”Album of the year”
1997

Det har väl inte riktigt velat sig för Faith No More på den senaste tiden. Förra albumet ”King for a day, fool for a lifetime” blev ingen stor försäljningssuccé (även om undertecknad inte förstår varför eftersom den är helt suverän!), och efter att gruppen släppte succéalbumet ”Angel dust” 1992 har väl i stort sett deras stjärna bara dalat.
Nya albumet som är döpt till ”Album of the year” är lite mörkare, mer nedtonat än föregångarna. Många låtar är åt det lugnare hållet och omslaget, en gammal man på ett tåg som tar avsked av någon, ger inte heller intrycket av att skivan är nån röjarplatta.
Visserligen inleds den med ”Collision”, som man nästan kan beskriva som att kollidera med något. Den slår emot dig och knockar dig. Men sen direkt efter den, lugna ”Stripsearch” och ”Last cup of sorrow”. Mike Patton sjunger helt underbart och hans röst smeker mina öron. Sedan blir det dock ett tvärt kast till ”Naked in front of the computer” som liksom ”Got that feeling” och ”Mouth to mouth” står för det mer traditionella FNM soundet.
Första låten som kom på singel var ”Ashes to ashes” och bättre, underbarare refräng var det väl längesen man hörde!!! Jag älskar den. En annan låt som också står för en underbar refräng på den här skivan är ”Helpless”.
Avslutande låten ”Pristina” är också helt underbart mysig och Mike Patton sjunger nånstans djupt nere i skorna! Man blir alldeles rörd. Det blir man av många av låtarna på den här skivan. Det finns visserligen ingen ny ”Midlife crisis” eller ”Epic” på ”Album of the year”, men jag kan ju säga att det är nog det bästa album som släppts hittills i år.