Genom tre högljudda gitarrer och skön stämsång bygger de upp ett helt nytt universum, där de själva regerar i sina Swervedrivertröjor och nedåtriktade blickar. Där vackra ljusblåa Nowhere-drömmar blandas med verklighetspåminnande omskakande Mezcal head-gitarrer och resultatet blir vad vi alltid drömt om att allting annat borde ha låtit som.
Vad är det som får en popsång att vara magisk? Vad är det som gör att jag fastnar för just vissa sånger och sedan är beredd att sälja allt jag äger bara för att få höra sången en gång till? Vad det magiska ligger i, det vet jag inte, vet bara att duel är ett av dessa band som skapar magiska ögonblick och beröra mig väldigt starkt. duel älskar Swervedriver och Ride och vandrar i deras fotspår. De spelar den musik de älskar, varför anpassa sig? Allt handlar ändå bara om kärleken till musiken. Kärlek måste vara äkta för att förtrolla, och duel förtrollar. De förvandlar dig, de vrider ut och in på dig, tills du sitter där och trollbunden inser att detta är här och nu, detta är ingen dröm.
Med två demokassetter har de bevisat att de stolt spelar skiten ur i stort sätt alla andra band på den svenska popscenen. Varenda låt de har spelat in har varit av sådan klass att det är ett frågetecken varför de inte har uppmärksammats mer och fått bättre kritik än vad de fått.
Jo därför att det inte är inne att spela flera år gammal Oxford-inspirerad sagolik gitarr-musik.

Det måste kännas lite frustrerande när de flesta recensioner har gått i stil med “Bra band men deras stil är utdöd och trist”?
— Jo, säger Daniel Björklund och fortsätter, men man ska inte gå på sådant.
För att vara ett band på demostadiet så har försäljningen av kassetter gått jättebra med både den första och andra demon enligt Daniel. Det kanske är fel att se det så men det borde ju i alla fall bevisa att pojkarna har talang och att scenen för “sådan avlagd musik” inte är helt rostig.

Tycker ni att ni är ett shoegazeband?
— Ja, eller… vi tyckte det i början, men nu vet jag inte. Men det är klart att vi värnar om shoegazepoppens överlevnad… så vi är nog ett shoegazeband på ett nytt sätt.

duel har tagit det lite lugnt nu under sommaren, men har repat in några nya sånger som Daniel tycker känns fräscha. Spelningar kommer om någon månad, om de har repat in sig då. Bl a som förband till det excellenta, vemodiga tyska bandet Slut den 3/9 i Köping. Daniel vet inte ens vilka Slut är, men förband ska de i alla fall vara åt dem. De bästa spelningarna tycker bandet har varit i Uppsala, bl a på nationerna. “Det var i alla fall de roligaste.”

Texterna är de tagna från verkligheten?
— Oftast är det så, men lite grann är väl påhittat.

Vet du några andra bra Svenska band i samma stil?
— Shallow är bra, men det känns inte som de har hittat rätt än. Mats tycker att Shallow spelar mer renodlad shoegaze än vad vi gör, och det stämmer nog. Ett annat väldigt bra Svenskt band är Shelly, som låter lite som Stone roses. Annars är både Johans och min största Svenska influens just nu Him Kerosene. De är Sveriges bästa band!

Him Kerosene i all ära men duel regerar. Här och nu.
(Den som har läst mitch förut kan knappast ha undgått att höra namnet duel. Men ännu en liten presentation kan väl inte göra någonting ont. Köpings-Torpa-Västerås-Uppsala-bandet duel har funnits i snart två år och består av Daniel Björklund, sång och gitarr, Johan Härdfeldt, sång och gitarr, Daniel Wallón, bas, Mats Westerlund, gitarr och Sammy Björklund, trummor.)