Bobsleigh

På Stora Dansbanan på Hultsfredsfestivalen kan man varje år upptäcka nya band. Band som ännu inte slagit igenom, även band som ännu inte har något skivkontrakt i handen, men för det behöver banden inte vara dåliga, tvärtom! Det var här, på Stora Dansbanan på årets Hultsfredsfestival som jag såg Bobsleigh. som fick mitt musikhjärta att klappa takten.
När jag läste festivalprogrammet hittade jag beskrivningen lo-fi på två band som skulle spela på denna scen, och jag kände genast en dragning dit. Inte många hade tagit sig dit för att se Bobsleigh när de drog i gång. Men Bobsleigh såg ut att trivas på scen, trots den ganska folktomma parketten framför dem. Sångaren hade en enorm energi och utstrålning på scen. Vek ihop sig och kramade sin mikrofon med all kraft, ända från tårna, som omvandlades till underbara toner och emellanåt till rysligt skrik. Ibland bytte han ut mikrofonen mot en som såg mer effektfullt ut och gav distad sång. Jag blev alldeles tagen av musiken. Jag njöt av varje sekund. De spelade melodier som fastnade i hjärnan och jag mindes dem långt efteråt.

“I’m not suppose to know
I’m not suppose to see
I’m not suppose to know
why it’s always me”

När jag äntligen kom hem och lyssnade på deras demo fylldes jag av samma glädje. Jag kände igen de två första låtarna. “I knew before”, som får mig att tro att Jon Spencer haft sina fingrar med i gitarr-spelandet när låten kom till. Och sången som emellanåt blir identisk med Mudhoney’s Mark Arms röst. Och detta är bara förrätten till allt som Bobsleigh har att bjuda på!
Låt nummer två, “Sweeper” kunde lika gärna ha varit med på Afghan Whigs “Gentlemen”, men rösten skvallrar att det inte är Greg Dulli som vibrerar sina stämband. Men Bobsleighs sångare vet hur han ska utnyttja sin röst till en sådan välgjord låt. “Tjingeling, morningbells”
“What do you want to do” är kanske den lugnaste låten. Här associerar jag sången till Flaming Lips, men musiken påminner mig om något annat som jag inte kan sätta fingret på. En låt som inte riktigt funnit vägen till toppen.
Sista låten “I’m a girl” är en underbar låt som bara växer och växer inom mig. Det låter så gulligt när han sjunger “I’m a girl” om och om igen. Ett par andra ord som fastnat i huvudet på mig; “Spinning around in a stereo sound” får mig att undra hur man kan komma på något så bra!
Bobsleigh ger mig många associationer till Psyched up Janis och Bush och band jag redan nämnt. De blandar ihop ingredienserna mycket proffsigt och får ihop det till det bästa jag hört på länge. Åh jäklans vad kul!

Ken: 08-259766 08-259788
Jerker: 08-6417004