Pavement
”Brighten the Corners”
1997

Pavement är väl det första man tänker på när det gäller Lo-fi. Väldigt amerikanskt, alternativt och ibland med väldigt långa instrumentala bitar. Hur flummigt kan det egentligen bli? Brighten the Corners studsar i gång med huvudspåret ”Stereo” som bara bevisar att Pavement är Lo-fi number one. ”Stereo” med sina komiska inslag gör ju att man nästan ramlar av stolen.
Pavement har ju sin stil. Stephen Malkmus ”falska” sång, flummiga gitarrer som plinkar ”lite hur som helst” och alla dessa mystiska texter. ”Shady lane” om en blind date från början till slut. Gulleplutt-låten ”Date with IKEA..” svenska IKEA alltså! Hmmm? Nämnas bör också ”Embassy row”. Det går ju inte att stå still när man hör en så härlig låt. Att Pavement sedan gjort mycket bättre skivor råder ingen tvekan. Jag råkade köpa Westing (by musket and sextant) ungefär samtidigt som Brighten the Corners och jag blev mer imponerad av den äldre skivan. Jag får abstinensbesvär om jag inte får höra skivan (speciellt från låt nr 9 och framåt). Trots sin demoljud-kvalité som på sätt och vis passar väldigt bra på dessa låtar. Och ju mer man lyssnar desto bättre blir det, för då upptäcker man alla dessa detaljer som gör Pavement så speciella. Kanske borde Brighten the Corners ha spelats med lika lo-fi ljud som Westing …? För det är väl det man saknar (?).

Brighten the Corners är en mycket köpvärd skiva. Den blir bättre och bättre ju mer man lyssnar, men visst kan de bättre!